Har bara ett kort meddelande som dom som av någon anledning fortfarande klickar sig in på bloggen kan få ta del av.
Nu har jag bestämt mig. Jag kommer hem till Sundsvall och Sverige i jul och åker inte tillbaka för en vårtermin i Santa Barbara.
/Anders Eklund
onsdag 14 november 2012
söndag 28 oktober 2012
Min Min Min
Skiter i att blogga för tillfället, då jag känner att jag har en
liten downperiod och vet att om jag skriver kommer det just nu bara bli en massa klagande och självömkande skit. Och jag känner att det varit nog med negativa
skit-inlägg här på bloggen. Och jag gillar egentligen inte att skriva ut för mycket känslor osv för alla att läsa. Dessa perioder brukar ju släppa efter ett
tag så förhoppningsvis är detta fallet även denna gång, så vi kan väl hålla tummarna för att bloggen kommer igång igen då.
/Helge Skoog
/Helge Skoog
lördag 20 oktober 2012
Ett Kattliv Är Inget Värdigt Liv
Jo. Att jag tänkte att nu är det dags för ett inlägg igen.
Jag har nämligen fått en idé som förmodligen skulle få dom bästa idémakarna stumma.
Och egentligen är det väl dumdristigt av mig att lufta mina briljanta idéer här på bloggen pga stöldrisken. Men just denna idé har jag ingenting emot att någon stjäl, lånar, piratkopierar eller liknande substitut.
Så. Vad är det för briljant idé? Jo, det ska jag tala om, och håll i er nu.
Tänk om det skulle finnas en nattklubb som bara spelade samma låt hela tiden? Enformigt tänker säkert vissa. Briljant säger jag. Snacka om att sätta en profil på sin klubb.
Och så mycket enklare det skulle bli för alla DJs. En låt, that's it. Och eftersom att alla vet detta när dom kommer till klubben (och vet dom inte, blir dom snabbt varse), så slipper man alla dåliga önskelåtar från t.ex hormonstinna, överfulla, päronformade kvinnor i 30-40års åldern (för att hålla någon slags PK-nivå här på bloggen så får jag väl tillägga att det förmodligen sker dåliga önskemål om låtar från dom flesta samhällsgrupperna, men om jag får lov att generalisera så känns nämnda grupp överrepresenterad). Och skulle någon mot förmodan ändå inte förstå konceptet och göra misstaget att önska något annat än just utvalda låt, så blir man utslängd utan undantag. Enkelt va?
Vad för låtar kan man tänkas ha på en sån klubb då? Ja, självklart vilken som helst som man tror det finns en målgrupp för. Men man bör väl ha i åtanke att den ska spelas kväll efter kväll, vecka efter vecka, så vilken låt som helst passar nog inte. Man bör väl för att nämna något inte ha med låtar som folk snabbt känner blir uttråkande. Så i stort sett all radiopop går väl mer eller mindre fetbort direkt. Jag känner dessutom (och detta är min högst amatörmässiga åsikt) att man förmodligen ska tänka till en extra gång då det gäller låtar med text, då jag får för mig att upprepnings-känslan blir maximerad när man dessutom får höra samma text gång på gång.
Jag vet iallafall vilken låt jag skulle välja, och det är den låt som jag tänkte på när jag kom på denna hutlöst banbrytande idé. Och när jag har pengar till det så ska hjulet sättas i rullning. Kanske kommer min klubb i en by nära dig. Och då vill jag faktiskt uppmuntra alla som har möjlighet att åtminstone testa.
Tackar för ordet!
/Bengt Palmers
Det är självklart den klassiska "Epic Sax Guy" mitt val faller på!
(just detta klipp är 10 timmar med samma slinga, I dare you to listen to it all)
(just detta klipp är 10 timmar med samma slinga, I dare you to listen to it all)
onsdag 17 oktober 2012
söndag 14 oktober 2012
Dags Att Bryta Ner Det Här I Atomer
Jo, att jag tänkte att det kanske kunde vara på sin plats med ett litet inlägg här på bloggen, kanske.
Vi får se vad det blir för kvalitet då jag inte har något klart på förhand vad jag ska skriva om. Kan mycket väl bli ett ordbajsande på mycket avancerad nivå. Välkommen.
Klockan här är natt. Lördag natt för att vara exakt. Och exakt är det ju bra att vara om man vill undvika missförstånd.
Jag håller fortfarande på lite med mitt tal som jag ska hålla på måndag. Och av någon anledning jobbar jag bäst och är mest kreativ på natten. Vet inte varför faktiskt.
Det som är svårt när man ska hålla ett relativt kort tal om en person, är ju att när man letar information, bara kan ta med ytskrapet i sitt tal. Fem minuter och försöka få med så mycket som möjligt om en person som Frank Zappa är inte lätt. Speciellt inte då vi måste ha 3 delar i talet, vilket innebär att man får ta ännu mer ytskrap från tre olika områden (i mitt fall, privatliv, musikalisk karriär och medverkan i samhällsdebatter). Tre timmar vore mer passande om jag skulle lyckas få med allting som jag tycker är intressant. Jag är dock ganska säker på att mina klasskamrater i ett sådant läge inte skulle se det som lika intressant som mig och således skulle anordna en protestaktion inspirerad av t.ex AFA (eller annan valfri efterbliven organisation som inte förstår värdet i demokrati eller våra grundlagar). Dessutom hade jag nog inte fått något bra betyg på det talet då jag med råge överskridit tidsramen vi fått. Så jag får nog gott hålla mig till dom fem minuter jag blivit tilldelad. Och ska man försöka se det hela någorlunda nyktert, så är det väl illa nog att få stå framför klassen och försöka låta oberörd när man i själva verket är vettskrämd, i fem minuter.
Jag tackade faktiskt nej till några bägare med vänner längre ner på gatan bara för att vara hemma och plugga ikväll. En lördag. Kväll. Vem kunde trott att den dagen skulle komma.
Haha, sitter här nu på söndagskvällen och hittade den här fliken från inatt. Glömde visst skriva klart och posta det här inlägget..
Jag sitter nu och har en paus i det eviga talet. Lyssnar på Soran Ismails sommarprat i p1 från i somras. Minns att jag tänkte att jag skulle lyssna på det men tydligen valde det minnet, likt gemene svensk mellan 17-30, att åka på en två månaders asien-semester. Först nu kom det tillbaka. Så nu lyssnar jag. Har visserligen bara lyssnat igenom ungefär hälften. Men det är sjukt bra. Soran är ju en för mig stor favorit sedan några år tillbaka. Flera faktorer spelar in. Främst, för att jag tycker han är sjukt rolig som komiker. Dessutom för att han verkar vara mycket vettig och skön som person. Sedan att Soran är stor Liverpool-supporter spelar ju självklart in i favoritskapet, antar jag.
Ja, ordbajs blev det, och dessutom uppdelat på två dagar. Kreativt.
Mvh
/ Jonas Wahlström
Vi får se vad det blir för kvalitet då jag inte har något klart på förhand vad jag ska skriva om. Kan mycket väl bli ett ordbajsande på mycket avancerad nivå. Välkommen.
Klockan här är natt. Lördag natt för att vara exakt. Och exakt är det ju bra att vara om man vill undvika missförstånd.
Jag håller fortfarande på lite med mitt tal som jag ska hålla på måndag. Och av någon anledning jobbar jag bäst och är mest kreativ på natten. Vet inte varför faktiskt.
Det som är svårt när man ska hålla ett relativt kort tal om en person, är ju att när man letar information, bara kan ta med ytskrapet i sitt tal. Fem minuter och försöka få med så mycket som möjligt om en person som Frank Zappa är inte lätt. Speciellt inte då vi måste ha 3 delar i talet, vilket innebär att man får ta ännu mer ytskrap från tre olika områden (i mitt fall, privatliv, musikalisk karriär och medverkan i samhällsdebatter). Tre timmar vore mer passande om jag skulle lyckas få med allting som jag tycker är intressant. Jag är dock ganska säker på att mina klasskamrater i ett sådant läge inte skulle se det som lika intressant som mig och således skulle anordna en protestaktion inspirerad av t.ex AFA (eller annan valfri efterbliven organisation som inte förstår värdet i demokrati eller våra grundlagar). Dessutom hade jag nog inte fått något bra betyg på det talet då jag med råge överskridit tidsramen vi fått. Så jag får nog gott hålla mig till dom fem minuter jag blivit tilldelad. Och ska man försöka se det hela någorlunda nyktert, så är det väl illa nog att få stå framför klassen och försöka låta oberörd när man i själva verket är vettskrämd, i fem minuter.
Jag tackade faktiskt nej till några bägare med vänner längre ner på gatan bara för att vara hemma och plugga ikväll. En lördag. Kväll. Vem kunde trott att den dagen skulle komma.
Haha, sitter här nu på söndagskvällen och hittade den här fliken från inatt. Glömde visst skriva klart och posta det här inlägget..
Jag sitter nu och har en paus i det eviga talet. Lyssnar på Soran Ismails sommarprat i p1 från i somras. Minns att jag tänkte att jag skulle lyssna på det men tydligen valde det minnet, likt gemene svensk mellan 17-30, att åka på en två månaders asien-semester. Först nu kom det tillbaka. Så nu lyssnar jag. Har visserligen bara lyssnat igenom ungefär hälften. Men det är sjukt bra. Soran är ju en för mig stor favorit sedan några år tillbaka. Flera faktorer spelar in. Främst, för att jag tycker han är sjukt rolig som komiker. Dessutom för att han verkar vara mycket vettig och skön som person. Sedan att Soran är stor Liverpool-supporter spelar ju självklart in i favoritskapet, antar jag.
Ja, ordbajs blev det, och dessutom uppdelat på två dagar. Kreativt.
Mvh
/ Jonas Wahlström
onsdag 10 oktober 2012
Ska Vi Plocka Muskot I Din Trädgård
Ja, det är mycket nu.
Så av olika anledningar har inte orken eller lusten till att blogga funnits.
Men det är nog ett mönster vi får lära oss leva med. Jag, bloggen och ni trogna läsare! (hej mamma!)
Lära oss att under vissa perioder sprutar det ut inlägg, och ibland sitter det lite längre in, och tar lite längre tid emellan.
Ska inte skriva nå värst mycket nu heller, då jag alldeles snart ska gå på lektion. English 110 står på schemat, och jag ser inte fram emot det.
Snart dags för tal nummer två i Public Speaking också. Jag ska hålla mitt på första passet redan på måndag. Det är ett så kallat informativt tal vi ska hålla, vilket helt enkelt innebär att vi ska informera om något utan att på något sätt själv ta någon som helst ståndpunkt.
Jag ska hålla mitt tal om, en av mina stora idoler och förebilder i livet, Frank Zappa.
Pitchade idén för vår lärare idag, och han tyckte det var en skitbra idé. Kul.
Har dessutom midterm i Introduction To Film på onsdag till veckan. Midterm är ett av två prov man har i dom flesta kurserna varje termin. Ett som man gör ungefär i mitten av terminen (Midterm) och ett som man gör precis i slutet (Final). På proven går man oftast igenom det teoretiska man fram till det datumet gått igenom. Jag hoppas och tror att jag ska klara det bra dock.
Nu ska jag försöka samla energi och om ungefär 20 minuter gå till lektionen. Inte nog med att det är det svåraste ämnet att motivera sig till, pga ämnet i sig. Lektionstiden är ju dessutom mellan 18-21 på onsdagskvällarna, vilket även det gör sitt till att sänka möjligheten att bli taggad.
Ska försöka slänga in några kortare inlägg under down-perioderna (som med all säkerhet kommer komma) så att ni ändå vet att jag lever.
Tack för ordet!
Samuel Fröler
Så av olika anledningar har inte orken eller lusten till att blogga funnits.
Men det är nog ett mönster vi får lära oss leva med. Jag, bloggen och ni trogna läsare! (hej mamma!)
Lära oss att under vissa perioder sprutar det ut inlägg, och ibland sitter det lite längre in, och tar lite längre tid emellan.
Ska inte skriva nå värst mycket nu heller, då jag alldeles snart ska gå på lektion. English 110 står på schemat, och jag ser inte fram emot det.
Snart dags för tal nummer två i Public Speaking också. Jag ska hålla mitt på första passet redan på måndag. Det är ett så kallat informativt tal vi ska hålla, vilket helt enkelt innebär att vi ska informera om något utan att på något sätt själv ta någon som helst ståndpunkt.
Jag ska hålla mitt tal om, en av mina stora idoler och förebilder i livet, Frank Zappa.
Pitchade idén för vår lärare idag, och han tyckte det var en skitbra idé. Kul.
Har dessutom midterm i Introduction To Film på onsdag till veckan. Midterm är ett av två prov man har i dom flesta kurserna varje termin. Ett som man gör ungefär i mitten av terminen (Midterm) och ett som man gör precis i slutet (Final). På proven går man oftast igenom det teoretiska man fram till det datumet gått igenom. Jag hoppas och tror att jag ska klara det bra dock.
Nu ska jag försöka samla energi och om ungefär 20 minuter gå till lektionen. Inte nog med att det är det svåraste ämnet att motivera sig till, pga ämnet i sig. Lektionstiden är ju dessutom mellan 18-21 på onsdagskvällarna, vilket även det gör sitt till att sänka möjligheten att bli taggad.
Ska försöka slänga in några kortare inlägg under down-perioderna (som med all säkerhet kommer komma) så att ni ändå vet att jag lever.
Tack för ordet!
Samuel Fröler
onsdag 3 oktober 2012
Hemmakväll Med Holken
Vi har haft en kort period här i Santa Barbara nu när det inte varit skitvarmt, även om det inte varit kallt heller. (speciellt inte om man mäter med svensk måttkopp. Centiliter.)
Men nu har det blivit snuskigt varmt på dagarna igen. Det är såhär varmt så att man skäms lite över att klaga på det. Och missförstå mig rätt, jag älskar att det aldrig blir svensk (läs norrländsk) bitkyla här. Och jag älskar att det mestadels är sol och varmt. Det är helt underbart. Så just därför skäms jag lite när jag klagar på det. För det är ju verkligen fantastiskt egentligen. Och jag som knappt längre ser någon som helst tjusning i att gå ut en svensk vinterdag och känna skinnet i kinderna krulla sig. Det enda jag fortfarande verkligen gillar med svensk vinter är hur fint det kan vara ibland, men det blir ju mer och mer en raritet det också pga alla skit-vintrar som om möjligt är ännu värre. Så borde inte jag vara nöjd? Jo, men när man inte är ledig och måste vara i skolan och gå på lektioner osv, då är det faktiskt ganska jobbigt med värmen ibland. Speciellt om man har lite bråttom till en lektion och måste gå med raska steg eller liknande substitut för att ta sig fram snabbast möjligt med hjälp av sina tappra apostlahästar. Nu hoppas jag att ingen får för sig att jag skulle ha bråttom någon gång, då det ju i stort sett var jag som uppfann fenomenet att "komma i tid", men rent hypotetiskt kan det ju hända. Och då skulle man ju självklart bli oerhört varm i detta väder, och för en som alltid har svettats i paritet med en Tomas Brolin på bikram yoga är det inte något roligt att komma till lektionen och svettas som en heroinist på avgiftning. Nu är det ju tur att jag aldrig är sen och därav sällan har bråttom. Nästan. Typ. Ungefär.
Dessutom.
Jag som normalt dricker ungefär 2392,4 liter vatten om dagen dricker ju sanslöst mycket när det är så varmt. Därför är det nästan så att jag tar åt mig personligen när kranvattnet i det här landet smakar socka. Jag vet att många här dricker det direkt ur kranen, men för mig, som ju faktiskt skulle vilja se mig själv som lite av en vattnets Carl Jan Granqvist, funkar inte det. Nej, jag är dömd att kånka dunk efter dunk med riktigt dricksvatten från affären, som även om det inte är någon maraton-distans, ligger en god promenad ifrån vår lägenhet (lyckligtvis går det ju bussar som man kan ta, men ändå).
Jag har starka funderingar på att hyra in en sån vattenautomat som vi
hyrde i lägenheten där jag bodde förra året. En sån med en stor
vattenbehållare uppe på som bubblar sådär hemtrevligt då och då, och som
alltid förser en med iskallt vatten. Det är inte så fasligt dyrt att
hyra en sådan, och som tillägg till det, dessutom få dessa
vattenbehållare på 5 gallon (ungefär 19 liter) hemkörda till dörren med
jämna mellanrum. Håller just nu på och velar fram och tillbaka om det
skulle vara värt det. Den stora anledningen till att jag tvekar är för
att Johannes och Sebastian som jag delar lägenheten med inte tycker det
är värt det, då dom tydligen inte har något emot att dricka kiss (alltså
vattnet ur kranen). Men jag kanske hyr en och ställer här inne på mitt
rum. Jag håller på att gå under när man inte har något att dricka hemma,
men ingen tid att åka och köpa finns. Att gå törstig i värmen är
ungefär 10.000 gånger värre än att gå hungrig (statistiskt bevisat, av
mig).Som avslutning vill jag bara komma med en rättelse och ursäkt som för mig är ytterst pinsam. I mina två senaste inlägg om saknad skrev jag bland annat om "Himlen Är Oskyldigt Blå", som Malva och Linda sjöng på morfars begravning. Det har visat sig att mitt minne svikit mig och att det var på mormors begravning dom sjöng den. Som sagt, ytterst pinsamt misstag, men egentligen gör det ingen skillnad. Allt jag skrev gäller såväl morfar som mormor. Ville bara rätta till mitt misstag, utan att gå in och tjuv-ändra i inlägget, vilket ju förmodligen bara hade varit konstigt. Så, sången sjöngs på mormors begravning, inget annat. Men allt jag skrev går för dom båda.
Med vänliga hälsningar
En något generad Brigitte Bardot
tisdag 2 oktober 2012
Seriöst Inlägg Kräver Seriös Rubrik
Jag skrev ett kortkort inlägg igår om saknad.
Tänkte att jag skulle göra en förlängning av det här idag, typ.
Nästintill alla har ju någon gång mist någon som betyder mycket. Det är oundvikligt när ett människoliv är designat som det är. Man föds, man lever, man dör. Enkel konstruktion som det inte direkt behövs någon närmare förklaring eller bruksanvisning för att förstå (även om man ofta skulle behöva ha en bruksanvisning på hur man lever åtminstone..).
Men det kommer aldrig bli enkelt att förlora någon som står en nära, trots att man kan konstruktionen. Vare sig det är någon ung eller gammal. Även om kanske själva chocken blir större när det är någon yngre person som lämnar alldeles för tidigt och mer "oväntat", så vill jag påstå att sorgen och saknaden är densamma.
Personer jag saknar hutlöst mycket, och som jag tänker ofta på är min mormor och morfar som båda alltid har haft en stor del i mitt liv, då vi alltid bott nära dom vilket har lett till att dom under min uppväxt alltid varit med vid högtider osv. Dessutom var det i deras sommarboende vi alltid spenderade stora delar av somrarna. Båda var förhållandevis gamla när dom lämnade oss, även om mormors bortgång ändå kom som en chock, då hon in i det sista var relativt frisk och kry. Men, som jag sa tidigare. det gör inte sorgen eller saknaden mindre. Jag skulle ge mycket för att bara få fira en julafton, eller en födelsedag till med mina kära morföräldrar närvarande.
En annan person som jag saknar och tänker mycket på är min vän Sebastian. Sebastian som ju gick bort dagen efter både han och jag tagit studenten. 18 år gammal och hela livet framför sig. Vi hade typ en av dom bästa veckorna i livet ihop, som tyvärr också avslutades på värsta tänkbara sätt. Det är lite mer än 5 år sedan nu. Men jag minns chocken jag fick när jag fick beskedet. Det är något av det värsta jag någonsin varit med om. Någonsin. Och saknaden är även här enorm. Jag saknar Sebastian både som vän och som lagkamrat. En riktigt bra kille och en kanonvän som togs ifrån oss alldeles för tidigt.
En sak jag ofta tänker på när det gäller dessa saknade personer är att jag hoppas att dom visste hur älskade dom var. För jag vet ju med mig själv att jag är alldeles för dålig på att berätta det för folk som jag verkligen älskar. Både vänner och familj. Men jag hoppas verkligen att även om ni inte får höra det från mig särskilt ofta, att ni vet genom mina handlingar hur mycket ni betyder för mig och att jag älskar er då det är ni som gör livet till vad det är.
Och som jag skrev i mitt förra inlägg har jag tänkt på dessa personer mer än vanligt, faktiskt flera gånger dagligen, senaste veckorna. Ena anledningen till detta är min första uppgift i "English 110", där vi skulle skriva en personlig berättelse om en händelse som påverkat våra liv. Jag skrev om studenten, och fokuserade på studenten med Sebastian, vilket av logiska skäl gjort att jag tänkt tillbaka på det mycket.
Andra anledningen är dom två unga vackra tjejerna från Sundsvall som också lämnat sina nära och kära alldeles för tidigt. Ena kände jag visserligen inte själv, men har vänner som gjorde. Karro minns jag från högstadieåren när hon under en period bodde hemma hos oss. Och det är vilket som sorgligt och tragiskt. Man ska inte behöva lämna jordelivet i den åldern.
Det är såna här händelser som får en att inse hur tur man har haft i livet och hur lyckligt lottad man är.
Men det viktiga att komma ihåg när det gäller sorg och saknad av personer som inte längre finns bland oss, är ju att personer vi älskar aldrig lämnar oss. Både mormor och morfar kommer alltid finnas kvar inom mig och många fler. Sebastian kommer leva vidare genom mig, alla sina vänner och främst via sina föräldrar och syskon. Bara vi väljer att minnas. Och jag tänker aldrig glömma. Jag tänker alltid minnas dom jag saknar. Ibland med en tår i ögat och ibland med ett leende på läpparna. På så sätt kommer jag aldrig förlora dom riktigt.
Tack för ordet
Lars Adaktusson
Tänkte att jag skulle göra en förlängning av det här idag, typ.
Nästintill alla har ju någon gång mist någon som betyder mycket. Det är oundvikligt när ett människoliv är designat som det är. Man föds, man lever, man dör. Enkel konstruktion som det inte direkt behövs någon närmare förklaring eller bruksanvisning för att förstå (även om man ofta skulle behöva ha en bruksanvisning på hur man lever åtminstone..).
Men det kommer aldrig bli enkelt att förlora någon som står en nära, trots att man kan konstruktionen. Vare sig det är någon ung eller gammal. Även om kanske själva chocken blir större när det är någon yngre person som lämnar alldeles för tidigt och mer "oväntat", så vill jag påstå att sorgen och saknaden är densamma.
Personer jag saknar hutlöst mycket, och som jag tänker ofta på är min mormor och morfar som båda alltid har haft en stor del i mitt liv, då vi alltid bott nära dom vilket har lett till att dom under min uppväxt alltid varit med vid högtider osv. Dessutom var det i deras sommarboende vi alltid spenderade stora delar av somrarna. Båda var förhållandevis gamla när dom lämnade oss, även om mormors bortgång ändå kom som en chock, då hon in i det sista var relativt frisk och kry. Men, som jag sa tidigare. det gör inte sorgen eller saknaden mindre. Jag skulle ge mycket för att bara få fira en julafton, eller en födelsedag till med mina kära morföräldrar närvarande.
En annan person som jag saknar och tänker mycket på är min vän Sebastian. Sebastian som ju gick bort dagen efter både han och jag tagit studenten. 18 år gammal och hela livet framför sig. Vi hade typ en av dom bästa veckorna i livet ihop, som tyvärr också avslutades på värsta tänkbara sätt. Det är lite mer än 5 år sedan nu. Men jag minns chocken jag fick när jag fick beskedet. Det är något av det värsta jag någonsin varit med om. Någonsin. Och saknaden är även här enorm. Jag saknar Sebastian både som vän och som lagkamrat. En riktigt bra kille och en kanonvän som togs ifrån oss alldeles för tidigt.
En sak jag ofta tänker på när det gäller dessa saknade personer är att jag hoppas att dom visste hur älskade dom var. För jag vet ju med mig själv att jag är alldeles för dålig på att berätta det för folk som jag verkligen älskar. Både vänner och familj. Men jag hoppas verkligen att även om ni inte får höra det från mig särskilt ofta, att ni vet genom mina handlingar hur mycket ni betyder för mig och att jag älskar er då det är ni som gör livet till vad det är.
Och som jag skrev i mitt förra inlägg har jag tänkt på dessa personer mer än vanligt, faktiskt flera gånger dagligen, senaste veckorna. Ena anledningen till detta är min första uppgift i "English 110", där vi skulle skriva en personlig berättelse om en händelse som påverkat våra liv. Jag skrev om studenten, och fokuserade på studenten med Sebastian, vilket av logiska skäl gjort att jag tänkt tillbaka på det mycket.
Andra anledningen är dom två unga vackra tjejerna från Sundsvall som också lämnat sina nära och kära alldeles för tidigt. Ena kände jag visserligen inte själv, men har vänner som gjorde. Karro minns jag från högstadieåren när hon under en period bodde hemma hos oss. Och det är vilket som sorgligt och tragiskt. Man ska inte behöva lämna jordelivet i den åldern.
Det är såna här händelser som får en att inse hur tur man har haft i livet och hur lyckligt lottad man är.
Men det viktiga att komma ihåg när det gäller sorg och saknad av personer som inte längre finns bland oss, är ju att personer vi älskar aldrig lämnar oss. Både mormor och morfar kommer alltid finnas kvar inom mig och många fler. Sebastian kommer leva vidare genom mig, alla sina vänner och främst via sina föräldrar och syskon. Bara vi väljer att minnas. Och jag tänker aldrig glömma. Jag tänker alltid minnas dom jag saknar. Ibland med en tår i ögat och ibland med ett leende på läpparna. På så sätt kommer jag aldrig förlora dom riktigt.
Tack för ordet
Lars Adaktusson
måndag 1 oktober 2012
Ingen Försvinner Väl Någonsin Helt?
Vet att det är hemskt dåligt just nu. Men det kommer.
Finns några man saknar något enormt som inte längre finns i livet. Och jag har de senaste veckorna av olika anledningar tänkt sjukt mycket på dom jag saknar mest.
Slänger ut ett klipp som jag vill tillägna världen bästa morfar, av den anledningen att denna låt sjöngs på hans begravning och den har satt sig fast i mitt minne, och jag tänker på den ofta när jag tänker på honom. Tyvärr har jag av förklarliga skäl inget inspelat från den gången när Malva och Linda gjorde den förmodligen vackraste och finaste versionen av låten, ever. Men jag ramlade av en händelse över denna version från någon uppsättning av Idol, som jag inte sett förut, så vi får hålla tillgodo med den.
/ Sven Melander
Tove Styrke - Himlen Är Oskyldigt Blå
Till världens bästa morfar.
Finns några man saknar något enormt som inte längre finns i livet. Och jag har de senaste veckorna av olika anledningar tänkt sjukt mycket på dom jag saknar mest.
Slänger ut ett klipp som jag vill tillägna världen bästa morfar, av den anledningen att denna låt sjöngs på hans begravning och den har satt sig fast i mitt minne, och jag tänker på den ofta när jag tänker på honom. Tyvärr har jag av förklarliga skäl inget inspelat från den gången när Malva och Linda gjorde den förmodligen vackraste och finaste versionen av låten, ever. Men jag ramlade av en händelse över denna version från någon uppsättning av Idol, som jag inte sett förut, så vi får hålla tillgodo med den.
/ Sven Melander
Tove Styrke - Himlen Är Oskyldigt Blå
Till världens bästa morfar.
tisdag 25 september 2012
Min Mossa Har En Mossa Av Mossa
Hej.
Blir bara ett inlägg med mitt bästa barnprogramsklipp någonsin.
Har visserligen bara sett det nu som "vuxen", men ändå.
Det är från "Adventure Time", ett barnprogram som förtjänar ett helt eget inlägg senare.
Men tillsvidare får ni nöja er med denna smygkik.
Briljant och fruktansvärt roligt klipp från barnprogrammet "Adventure Time"
Vi hörs!
- Rolf Lassgård
Blir bara ett inlägg med mitt bästa barnprogramsklipp någonsin.
Har visserligen bara sett det nu som "vuxen", men ändå.
Det är från "Adventure Time", ett barnprogram som förtjänar ett helt eget inlägg senare.
Men tillsvidare får ni nöja er med denna smygkik.
Briljant och fruktansvärt roligt klipp från barnprogrammet "Adventure Time"
Vi hörs!
- Rolf Lassgård
onsdag 19 september 2012
Jag Är "The Black Eminem"
Okej, jag ber om ursäkt för inlägget på förhand.
Talet gick faktiskt över förväntan.
Själva talet sög ju förmodligen balle dock.
Men leveransen var som sagt över förväntan. (men då ska det väl slås fast att för att slå mina förväntningar krävdes mest att jag INTE skulle skita eller pissa på mig.)
Jag kom ihåg dom flesta av mina poänger och följde den strukturen jag byggt upp innan.
Rösten var dock på den såkallade bristningsgränsen, vilket kändes mindre bra.
Jag har fortfarande inte vant mig vid det här, och om jag ska vara ärlig så förstår jag inte ens vad som händer. Jag som aldrig har haft problem att tala inför folk, och som t.om stod framför hela högstadieskolan på i runda slängar 4-500 elever (minns visserligen inte riktigt, men något sånt tror jag antalet elever på NivrenaSkolan var på den tiden..) och pratade fler än en gång.
Det stör mig så oerhört att jag helt plötsligt blivit något av det exakt motsatte som jag var då.
Språket är självklart en faktor, men jag tror ändå inte att jag skulle varit så förbannat harig och nervös då som jag är nu.
Men. Nu är första talet avklarat, och nu kan det förhoppningsvis bara gå uppåt.
Ska bli sjukt kul att höra vad Cameron har att säga, och jag tror han kan hjälpa mig att åtminstone börja komma tillbaka till den orädda människa jag en gång var.
Till råga på allt så hade jag ju "English 110" ikväll.
Jag känner mig seriöst efterbliven på dom lektionerna. Alltså på riktigt. Jag känner mig så sjukt dum och okunnig (ingenting emot "efterblivna", love respect, och allt det där!).
Jag vill inte läsa den skiten mer. Men nu måste jag ju. Det är för sent att välja något annat och jag måste ha den för att få ihop dom "creditsen" jag måste ha för att få behålla mitt visum.
Men jag kan säga såhär. Allt utöver ett "F" i den kursen är vinst och 3 poäng för mig.
Jag kommer jubla mig harmynt om jag skulle lyckas med miraklet att få ett "D".
Ja, som ni som känner mig märker är jag inte särskilt munter för tillfället.
Och det stör mig också, för det går ut över alla kurser och livet i stort för tillfället, och det suger också balle, och gör mig ännu mer irriterad.
Måste förmodligen lyckas få till sömn och mat mycket bättre om jag ska klara det här halvåret.
Sov inatt kanske 4 timmar, och visserligen runt 6 timmar förra natten, för att natten innan det vara nere på ungefär 3-4 igen.
Dessutom sköter jag matvanor skamligt dåligt.
Sitter nu, 21:59 och har precis ätit mitt första mål mat för dagen, en skål med "Top Ramen"s bästa nudlar och nån smörgås till. Det håller inte.
Men jag blir så sjukt stressad och "nedåt" när det är som det är så jag pallar liksom inte göra någon mat osv osv. Och samtidigt så har väl det direkt koppling till ATT jag blir som jag blir, då jag inte har någon energi och är trött hela tiden.
Jaja, en dag kvar med "Tennis" och "Writing For TV". Klart bästa dagen.
Sen försöker vi ladda om, läsa ikapp i helgen, för att komma tillbaka som ny till nästa vecka av skola.
Hoppas ni inte drogs med för mycket i mitt klagande
/Leif Boork
Talet gick faktiskt över förväntan.
Själva talet sög ju förmodligen balle dock.
Men leveransen var som sagt över förväntan. (men då ska det väl slås fast att för att slå mina förväntningar krävdes mest att jag INTE skulle skita eller pissa på mig.)
Jag kom ihåg dom flesta av mina poänger och följde den strukturen jag byggt upp innan.
Rösten var dock på den såkallade bristningsgränsen, vilket kändes mindre bra.
Jag har fortfarande inte vant mig vid det här, och om jag ska vara ärlig så förstår jag inte ens vad som händer. Jag som aldrig har haft problem att tala inför folk, och som t.om stod framför hela högstadieskolan på i runda slängar 4-500 elever (minns visserligen inte riktigt, men något sånt tror jag antalet elever på NivrenaSkolan var på den tiden..) och pratade fler än en gång.
Det stör mig så oerhört att jag helt plötsligt blivit något av det exakt motsatte som jag var då.
Språket är självklart en faktor, men jag tror ändå inte att jag skulle varit så förbannat harig och nervös då som jag är nu.
Men. Nu är första talet avklarat, och nu kan det förhoppningsvis bara gå uppåt.
Ska bli sjukt kul att höra vad Cameron har att säga, och jag tror han kan hjälpa mig att åtminstone börja komma tillbaka till den orädda människa jag en gång var.
Till råga på allt så hade jag ju "English 110" ikväll.
Jag känner mig seriöst efterbliven på dom lektionerna. Alltså på riktigt. Jag känner mig så sjukt dum och okunnig (ingenting emot "efterblivna", love respect, och allt det där!).
Jag vill inte läsa den skiten mer. Men nu måste jag ju. Det är för sent att välja något annat och jag måste ha den för att få ihop dom "creditsen" jag måste ha för att få behålla mitt visum.
Men jag kan säga såhär. Allt utöver ett "F" i den kursen är vinst och 3 poäng för mig.
Jag kommer jubla mig harmynt om jag skulle lyckas med miraklet att få ett "D".
Ja, som ni som känner mig märker är jag inte särskilt munter för tillfället.
Och det stör mig också, för det går ut över alla kurser och livet i stort för tillfället, och det suger också balle, och gör mig ännu mer irriterad.
Måste förmodligen lyckas få till sömn och mat mycket bättre om jag ska klara det här halvåret.
Sov inatt kanske 4 timmar, och visserligen runt 6 timmar förra natten, för att natten innan det vara nere på ungefär 3-4 igen.
Dessutom sköter jag matvanor skamligt dåligt.
Sitter nu, 21:59 och har precis ätit mitt första mål mat för dagen, en skål med "Top Ramen"s bästa nudlar och nån smörgås till. Det håller inte.
Men jag blir så sjukt stressad och "nedåt" när det är som det är så jag pallar liksom inte göra någon mat osv osv. Och samtidigt så har väl det direkt koppling till ATT jag blir som jag blir, då jag inte har någon energi och är trött hela tiden.
Jaja, en dag kvar med "Tennis" och "Writing For TV". Klart bästa dagen.
Sen försöker vi ladda om, läsa ikapp i helgen, för att komma tillbaka som ny till nästa vecka av skola.
Hoppas ni inte drogs med för mycket i mitt klagande
/Leif Boork
Att Tala Är Brons, Att Tiga Är Också Brons
Verkar som att mitt bönande och whinande på bloggen i måndags fungerade.
Eftersom vi är en stor klass på typ 28 pers eller något sånt, och bara har lite mer än en timmes lektion, så hann inte alla hålla sitt tal.
Som tur var blev jag inte skjuten dock. Hade ju varit snöpligt, för just det var bara något jag skrev, och inte något jag menade.
Så nu sitter jag här i mitt lilla rum med lurarna i öronen, och har för tillfället valt bort plugg-playlisten och låter istället "Hellre Utan Fejs" mycket eminenta "Spånskivan" fungera som fokuseringsmusik, och försöker lära mig mitt eget tal bättre än vad jag redan kan det.
Jag vet att typ 84,92% av den här bloggen för tillfället består av att jag på något sätt tipsar om musik, film eller annat. Men jag har så mycket bra att dela av mig av att jag bara måste förgylla andra människors liv med vad jag tycker är bra. Och vad är då bättre än att använda sin världsberömda blogg till detta?
Och om sanningen ska fram så är väl ingen mer lämpad än mig att komma med tips.
Jag som t.om har min egen tipsspalt i sundsvallstidningen "LAJV" (att jag inte skrivit mina egna tips på över ett år ska vi väl kanske vara tysta om dock..).
Så, dagens tips är just njurundabandet "Hellre Utan Fejs" och deras skiva "Spånskivan". (länk till skivan på spotify finns på titeln tidigare i inlägget)
Jag kanske är partisk, då det ju alltid är roligt att höra musik och se film osv, som man känner skaparna till, men jag tycker faktiskt att detta projekt är rysligt vasst.
Det handlar om instrumental experimentell musik, och är gjort med en perfekt blandning av seriöst och humor.
Mina personliga favoriter är nog låtarna "Jokkmokk", "Spansk Mat Smakar Alltid Fetast" och "Ungkarl Ungkarl Ungkarl".
Men hela skivan är seriöst värd att lyssnas på.
Som sagt, kudos till pojkarna för det dom gör.
Nu ska jag öva in den här skiten lite till och efter det försöka sova en liten stund.
Eder eviga tipsare
Åke Green
Eftersom vi är en stor klass på typ 28 pers eller något sånt, och bara har lite mer än en timmes lektion, så hann inte alla hålla sitt tal.
Som tur var blev jag inte skjuten dock. Hade ju varit snöpligt, för just det var bara något jag skrev, och inte något jag menade.
Så nu sitter jag här i mitt lilla rum med lurarna i öronen, och har för tillfället valt bort plugg-playlisten och låter istället "Hellre Utan Fejs" mycket eminenta "Spånskivan" fungera som fokuseringsmusik, och försöker lära mig mitt eget tal bättre än vad jag redan kan det.
Jag vet att typ 84,92% av den här bloggen för tillfället består av att jag på något sätt tipsar om musik, film eller annat. Men jag har så mycket bra att dela av mig av att jag bara måste förgylla andra människors liv med vad jag tycker är bra. Och vad är då bättre än att använda sin världsberömda blogg till detta?
Och om sanningen ska fram så är väl ingen mer lämpad än mig att komma med tips.
Jag som t.om har min egen tipsspalt i sundsvallstidningen "LAJV" (att jag inte skrivit mina egna tips på över ett år ska vi väl kanske vara tysta om dock..).
Så, dagens tips är just njurundabandet "Hellre Utan Fejs" och deras skiva "Spånskivan". (länk till skivan på spotify finns på titeln tidigare i inlägget)
Jag kanske är partisk, då det ju alltid är roligt att höra musik och se film osv, som man känner skaparna till, men jag tycker faktiskt att detta projekt är rysligt vasst.
Det handlar om instrumental experimentell musik, och är gjort med en perfekt blandning av seriöst och humor.
Mina personliga favoriter är nog låtarna "Jokkmokk", "Spansk Mat Smakar Alltid Fetast" och "Ungkarl Ungkarl Ungkarl".
Men hela skivan är seriöst värd att lyssnas på.
Som sagt, kudos till pojkarna för det dom gör.
Nu ska jag öva in den här skiten lite till och efter det försöka sova en liten stund.
Eder eviga tipsare
Åke Green
måndag 17 september 2012
Allt Handlar Om Frukt
Och just ja!
Nu finns filmen vi skapade i våras till "Film Production 2" på youtube igen!
Det är i denna jag spelar polis och bland annat var assistant editor till.
Lämna gärna en kommentar med någon slags kritik eller ett betyg eller liknande, skulle uppskattas enormt!
Här kommer vår kortfilm "First Date". Det är en komedi, och filmen med intro och eftertexter är 15:17 min.
Mycket nöje!
Tycho Brahe
Nu finns filmen vi skapade i våras till "Film Production 2" på youtube igen!
Det är i denna jag spelar polis och bland annat var assistant editor till.
Lämna gärna en kommentar med någon slags kritik eller ett betyg eller liknande, skulle uppskattas enormt!
Här kommer vår kortfilm "First Date". Det är en komedi, och filmen med intro och eftertexter är 15:17 min.
Ett tips kan vara att höja upp kvalitén till åtminstone 720p.
Mycket nöje!
Tycho Brahe
Jag Har Ett Svart Bälte I Upplands Väsby
Jo, att jag tänkte säga det att, jag börjar bli sjukt sugen på att tatuera mig igen.
Egentligen ett under att jag inte har gjort en till än.
Är väl i största grad en ekonomisk fråga.
Har ju sedan jag gjorde den första tatueringen (bild här bredvid) varit student här i Amerikatt, och även om det låter glammigt så ska gudarna veta att det är inget lyxliv man lever.
Eller ja, 80% av alla svenskar som studerar här i Santa Barbara är ju rikemansbarn typ, så tilläggas ska väl att jag talar för mig själv och resterande av dom kvarvarande 20 procenten.
Och då mina ekonomiska tillgångar senaste året inte direkt svämmat över, så har andra saker prioriterats.
Saker såsom, mat, skolmaterial och annat som man faktiskt behöver.
Jag ska väl inte hymla med att det slunkit ner en och annan skumhatt (eller öl som lekmannen säger) också visserligen.
Men. Hursomhelst. Suget, som om jag ska vara ärlig har funnits där hela tiden sedan jag lämnade Olles (facebooklänk till ett utbud av dom tatueringar han gjort finns om du klickar på namnet. Kolla på dom, han är helt vansinnigt duktig!) rum han på den tiden hade på tatueringsstudion Shanti, har börjat växa sig ännu starkare igen.
Jag vill göra flera stycken, och det nu.
Jag har ju nån jag har bestämt att jag ska göra och nån som ligger under fundering, så att säga.
En jag vill göra har jag själv bestämt att tidigare nämnda Olle ska göra.
Eftersom det är ett ansikte jag vill ha, och jag typ inte sett någon göra bättre porträtt-tatueringar än han, så känns det som det givna valet. Det stora problemet med det är ju att han har blivit så populär att tiderna han släpper oftast blir uppbokade snabbare än Lasse Granqvist pratar.
Planer finns ju dessutom att fortsätta på armen med Liverpool-tatueringen, och att göra det i samma tema.
Det må fortfarande vara en mörk period för klubben och oss supportrar men kärleken till Liverpool FC är starkare än någonsin.
Så, även där är som sagt en fortsättning uttänkt.
Även om tatueringen jag har nu (se bilden i början av inlägget) inte riktigt har samma förståelse här i USA.
Jag minns när jag i maj låg vid poolen som vi hade i lägenhetskomplexet där jag bodde då.
En mörkhyad/svart (jag vet inte riktigt vad som är PK-termen nu för tiden) vän till mig var också där, och helt sonika från ingenting pekar han på min tatueringen på armen och vänder sig mot en annan mörkhyad/svart vän och säger, jag citerar ordagrant, "Hey man, look! This nigger likes chicken too!".
Faktiskt sjukt roligt, även om jag är ganska säker på att just han visste vad det var och att han sa det som ett skämt.
Ja, tatueringssuget sitter i.
Men ska man se nyktert på det hela så är jag ganska säker på att det inte kommer finnas ekonomiska tillgångar att backa upp en tatuering denna höst heller. Tyvärr.
Mvh
Qristina Ribohn
Egentligen ett under att jag inte har gjort en till än. Är väl i största grad en ekonomisk fråga.
Har ju sedan jag gjorde den första tatueringen (bild här bredvid) varit student här i Amerikatt, och även om det låter glammigt så ska gudarna veta att det är inget lyxliv man lever.
Eller ja, 80% av alla svenskar som studerar här i Santa Barbara är ju rikemansbarn typ, så tilläggas ska väl att jag talar för mig själv och resterande av dom kvarvarande 20 procenten.
Och då mina ekonomiska tillgångar senaste året inte direkt svämmat över, så har andra saker prioriterats.
Saker såsom, mat, skolmaterial och annat som man faktiskt behöver.
Jag ska väl inte hymla med att det slunkit ner en och annan skumhatt (eller öl som lekmannen säger) också visserligen.
Men. Hursomhelst. Suget, som om jag ska vara ärlig har funnits där hela tiden sedan jag lämnade Olles (facebooklänk till ett utbud av dom tatueringar han gjort finns om du klickar på namnet. Kolla på dom, han är helt vansinnigt duktig!) rum han på den tiden hade på tatueringsstudion Shanti, har börjat växa sig ännu starkare igen.
Jag vill göra flera stycken, och det nu.
Jag har ju nån jag har bestämt att jag ska göra och nån som ligger under fundering, så att säga.
En jag vill göra har jag själv bestämt att tidigare nämnda Olle ska göra.
Eftersom det är ett ansikte jag vill ha, och jag typ inte sett någon göra bättre porträtt-tatueringar än han, så känns det som det givna valet. Det stora problemet med det är ju att han har blivit så populär att tiderna han släpper oftast blir uppbokade snabbare än Lasse Granqvist pratar.
Planer finns ju dessutom att fortsätta på armen med Liverpool-tatueringen, och att göra det i samma tema.
Det må fortfarande vara en mörk period för klubben och oss supportrar men kärleken till Liverpool FC är starkare än någonsin.
Så, även där är som sagt en fortsättning uttänkt.
Även om tatueringen jag har nu (se bilden i början av inlägget) inte riktigt har samma förståelse här i USA.
Jag minns när jag i maj låg vid poolen som vi hade i lägenhetskomplexet där jag bodde då.
En mörkhyad/svart (jag vet inte riktigt vad som är PK-termen nu för tiden) vän till mig var också där, och helt sonika från ingenting pekar han på min tatueringen på armen och vänder sig mot en annan mörkhyad/svart vän och säger, jag citerar ordagrant, "Hey man, look! This nigger likes chicken too!".
Faktiskt sjukt roligt, även om jag är ganska säker på att just han visste vad det var och att han sa det som ett skämt.
Ja, tatueringssuget sitter i.
Men ska man se nyktert på det hela så är jag ganska säker på att det inte kommer finnas ekonomiska tillgångar att backa upp en tatuering denna höst heller. Tyvärr.
Mvh
Qristina Ribohn
söndag 16 september 2012
Ett Hål Kan Jag Sträcka Mig Till..
Helgen är snart över.
Har varit en förbryllande lugn helg för oss pojkar här på 210 Barranca Avenue.
Men så blir det ibland, och det är ju hemskt svårt att göra något åt det nu.
Sitter just nu och filar på det sista och försöker öva in mitt första tal i "public speaking" som vi ska hålla imorgon.
Rätt nervös men det är ett kort tal vi ska hålla (3-5 minuter), så jag hoppas det går bara bra.
Dessutom är det våran lärare som valt ämnet, som är våra stjärntecken, så det slapp man ju fastna vid iallafall. Att komma på ett ämne att prata om alltså.
"Mitt" lag Essviks AIF har dessutom som nykomlingar i division 5 nu blivit klara för spel i division 4 till nästa säsong!
Mycket glädjande! Och sjukt imponerande att gå upp två divisioner på två säsonger.
Men, det är ju i division 4 vi hör hemma, så det känns bra att pojkarna hemma tagit oss tillbaka till "vår" division.
Vi drog oss ju ur fyran för 3 säsonger sen om jag inte minns helt fel, pga spelarförluster till andra föreningar vilket lämnade oss med bara ett fåtal kvar. Vi fick då börja om i division 6, så vi har alltså med till stor del nytt och ungt lag tagit oss tillbaka på 3 säsonger.
Det är inte utan att man blir stolt i det gamla essvikshjärtat.
Haha, det är roligt att jag utan att tänka på det fortfarande refererar till laget som "vi", trots att jag först pga ett jobbschema som inneburit sena kvällar, och nu geografisk position, inte kunnat spela med laget på nästan 3 år, men jag vet inte.. Jag själv ser fortfarande Essvik som mitt lag och jag hoppas att man någon gång i framtiden kommer ha möjligheten och är välkommen att komma tillbaka som spelare dit!
Nu ska jag fortsätta med talet.
Varma hälsningar
Jean-Pierre Barda
Har varit en förbryllande lugn helg för oss pojkar här på 210 Barranca Avenue.
Men så blir det ibland, och det är ju hemskt svårt att göra något åt det nu.
Sitter just nu och filar på det sista och försöker öva in mitt första tal i "public speaking" som vi ska hålla imorgon.
Rätt nervös men det är ett kort tal vi ska hålla (3-5 minuter), så jag hoppas det går bara bra.
Dessutom är det våran lärare som valt ämnet, som är våra stjärntecken, så det slapp man ju fastna vid iallafall. Att komma på ett ämne att prata om alltså.
"Mitt" lag Essviks AIF har dessutom som nykomlingar i division 5 nu blivit klara för spel i division 4 till nästa säsong!
Mycket glädjande! Och sjukt imponerande att gå upp två divisioner på två säsonger.
Men, det är ju i division 4 vi hör hemma, så det känns bra att pojkarna hemma tagit oss tillbaka till "vår" division.
Vi drog oss ju ur fyran för 3 säsonger sen om jag inte minns helt fel, pga spelarförluster till andra föreningar vilket lämnade oss med bara ett fåtal kvar. Vi fick då börja om i division 6, så vi har alltså med till stor del nytt och ungt lag tagit oss tillbaka på 3 säsonger.
Det är inte utan att man blir stolt i det gamla essvikshjärtat.
Haha, det är roligt att jag utan att tänka på det fortfarande refererar till laget som "vi", trots att jag först pga ett jobbschema som inneburit sena kvällar, och nu geografisk position, inte kunnat spela med laget på nästan 3 år, men jag vet inte.. Jag själv ser fortfarande Essvik som mitt lag och jag hoppas att man någon gång i framtiden kommer ha möjligheten och är välkommen att komma tillbaka som spelare dit!
Nu ska jag fortsätta med talet.
Varma hälsningar
Jean-Pierre Barda
torsdag 13 september 2012
Stereotypen För Den Vita Hästen
Hoppas att ni hämtat er efter förra inlägget. Vissa kanske inte ens har hunnit läsa klart det.
Jag brukar också bryta upp längre texter och läsa det i etapper.
Återgäldar er nu med ett lite kortare inlägg. För jag har egentligen inte tid.
Ska skriva klart min tv-seriekaraktär till "Writing For TV" som jag ska lämna in ikväll, och förhoppningsvis hinna upp till Mesa och handla en snabbis innan.
Pluggmusik.
Jag som, om jag hör för mycket runt omkring, har lite svårt att koncentrera mig på mitt, tycker det fungerar mycket bra att ha lite musik att stoppa i öronen för att kunna fokusera bättre, och inte störas av ljud runtomkring osv. (förutom om plugget är något mer praktiskt som filmredigering eller liknande, då går det ju inte för sig att störas av musik heller.)
Jag har börjat på en lista där jag slänger in lite låtar då och då jag tycker passar.
Mest är det ju instrumentalt då man inte vill ha en massa text att lyssna på när man t.ex läser eller ska skriva något.
Och som instrumental musik blir det mycket filmmusik. Lugn, fin, inte allt för mäktig filmmusik.
Funkar sjukt bra.
Musiken från "Braveheart" och "Jurassic Park" är två favoriter. Okej, just dessa två har ju sjukt mäktiga spår också, men det får inte vara för mycket power i musiken ändå. Flesta spåren från dessa filmer ligger på en bra nivå.
Kan dessutom tipsa alla om en av mina favoritkompositörer som bland annat gjort musik till filmen "This Is England" (mycket bra film!), han heter Ludovico Einaudi.
Fantastisk italiensk kompositör som gör mycket rogivande musik. Om ni känner att ni vill ha ett smakprov av Ludovicos kompositioner så rekommenderar jag hans största låtar "I Giorni" eller "Nuvole Bianche". (det mesta av Ludovicos musik finns på spotify eller youtube)
Rena mästerverk om du frågar mig.
Även en av låtarna från just "This Is England" som också är en bra inkörningslåt är "Dietro Casa".
Gillar du det du hör är det bara lyssna igenom resterande av denna rysligt duktige mans repertoar.
En artist jag klarar lyssna på som faktiskt har text på sina låtar är legenden, Mark Knopfler.
Hans ändå rätt mjuka röst och sköna lugna låtar är perfekta för att komma i bra stämning. Och hans gitarrspel är lysande och rogivande.
Hans nya skiva "Privateering" är för övrigt helt underbar.
Men, jag vill fortfarande utöka utbudet på min playlist med pluggmusik.
Vad har ni för tips att ge mig som klarar kraven jag nämnt i inlägget?
Bomba gärna med tips på klassisk musik, filmmusik eller musik som likt Knopfler funkar trots text.
Nu ska jag sätta in hörlurarna, slå på min pluggmusik och skriva klart min karaktär.
(hehe, blev inte så kort nu heller..)
Mycket nöje!
Thorsten Flinck
Jag brukar också bryta upp längre texter och läsa det i etapper.
Återgäldar er nu med ett lite kortare inlägg. För jag har egentligen inte tid.
Ska skriva klart min tv-seriekaraktär till "Writing For TV" som jag ska lämna in ikväll, och förhoppningsvis hinna upp till Mesa och handla en snabbis innan.
Pluggmusik.
Jag som, om jag hör för mycket runt omkring, har lite svårt att koncentrera mig på mitt, tycker det fungerar mycket bra att ha lite musik att stoppa i öronen för att kunna fokusera bättre, och inte störas av ljud runtomkring osv. (förutom om plugget är något mer praktiskt som filmredigering eller liknande, då går det ju inte för sig att störas av musik heller.)
Jag har börjat på en lista där jag slänger in lite låtar då och då jag tycker passar.
Mest är det ju instrumentalt då man inte vill ha en massa text att lyssna på när man t.ex läser eller ska skriva något.
Och som instrumental musik blir det mycket filmmusik. Lugn, fin, inte allt för mäktig filmmusik.
Funkar sjukt bra.
Musiken från "Braveheart" och "Jurassic Park" är två favoriter. Okej, just dessa två har ju sjukt mäktiga spår också, men det får inte vara för mycket power i musiken ändå. Flesta spåren från dessa filmer ligger på en bra nivå.
Kan dessutom tipsa alla om en av mina favoritkompositörer som bland annat gjort musik till filmen "This Is England" (mycket bra film!), han heter Ludovico Einaudi.
Fantastisk italiensk kompositör som gör mycket rogivande musik. Om ni känner att ni vill ha ett smakprov av Ludovicos kompositioner så rekommenderar jag hans största låtar "I Giorni" eller "Nuvole Bianche". (det mesta av Ludovicos musik finns på spotify eller youtube)
Rena mästerverk om du frågar mig.
Även en av låtarna från just "This Is England" som också är en bra inkörningslåt är "Dietro Casa".
Gillar du det du hör är det bara lyssna igenom resterande av denna rysligt duktige mans repertoar.
En artist jag klarar lyssna på som faktiskt har text på sina låtar är legenden, Mark Knopfler.
Hans ändå rätt mjuka röst och sköna lugna låtar är perfekta för att komma i bra stämning. Och hans gitarrspel är lysande och rogivande.
Hans nya skiva "Privateering" är för övrigt helt underbar.
Men, jag vill fortfarande utöka utbudet på min playlist med pluggmusik.
Vad har ni för tips att ge mig som klarar kraven jag nämnt i inlägget?
Bomba gärna med tips på klassisk musik, filmmusik eller musik som likt Knopfler funkar trots text.
Nu ska jag sätta in hörlurarna, slå på min pluggmusik och skriva klart min karaktär.
(hehe, blev inte så kort nu heller..)
Mycket nöje!
Thorsten Flinck
Sär Skrivning
Vi ångar på.
Även om jag inte vill jobba ur allting dom första veckorna, så är det väl lika bra att köra medan man har ångan uppe.
Så.
Vad läser jag denna terminen då?
Ja, det får du veta i det här inlägget om du är intresserad och fortsätter läsa.
Är du inte intresserad så hörs vi framöver.
"English 110" har vi ju gått igenom litegrann redan, så det tänkte jag inte ägna så mycket tid åt här.
Men det handlar helt enkelt om, som namnet på kursen ger en hint om, en kurs i Engelska.
Just engelska 110 inriktar sig främst på skrivande.
Jag har den klassen en gång i veckan, på onsdagar mellan 18-21. Läraren heter Chella Courington, och verkar bra, men pratar i ett sjukt flummigt tonläge.
På måndagar och onsdagar, som första lektion 12:45-14:05, har jag "Fund of Public Speaking".
Ni som läst denna bloggen i dess tidigare försök, vet att jag skrivit om att jag funderat på att ta denna kursen förr, och att jag även försökte komma in på den i efterhand förra terminen men då föll på målsnöret.
Även här ger namnet en ganska klar hint om vad det handlar om, men för er som berövats förståelse av även det allra enklaste i det engelska språket, så handlar det om att lära sig hålla tal, eller bara tala inför en grupp med människor.
Kursen i sig handlar mångt och mycket om att veta hur man ska strukturera och förbereda ett tal och om hur man bäst kommer till sin poäng, och även undviker eventuella fällor och fallgropar.
Jag tar dock denna kursen mest för att själv utveckla mitt engelska tal i stort, och för att få en bättre säkerhet i att tala engelska, även om självklart själva "public"-delen kommer som en bonus. (lite mer angående detta går att läsa i tidigare länkade gamla inlägg)
För att vara ärlig så var jag sjukt nervös inför den här klassen, och kan väl tillägga att jag fortfarande är, då vi inte utöver några korta övningar inte hållit tal än.
Och det är vad vi kommer göra. Förbereda, strukturera och hålla tal inför klassen.
Jag är som sagt rysligt nervös, men samtidigt förväntansfull.
Läraren vi har i den här klassen heter Cameron Sublett, och intrycket efter 3 veckor är att han är en riktigt bra lärare.
Han säger själv att om vi vill ha en enkel kurs, har vi förmodligen valt fel lärare, men att han istället ser till att ingen lämnar kursen i december utan att ha utvecklats. Och jag ser inga tecken på att han skulle ha fel. Han är en sån man lyssnar på, och han är faktiskt dessutom ofta sjukt rolig. Han låter alla delta i lektionerna, har bra övningar och han lyckas på något sätt uppmuntra en och ger en självförtroende om att man kan fixa det. Känns som en ganska bra egenskap hos en lärare i det här ämnet.
Vidare har jag även på måndagar och onsdagar, 15:00-17:00, kursen "Introduction To Film".
Även det en klass som jag tror kan bli riktigt intressant.
Det handlar helt enkelt om att se på, bryta ned och analysera film.
Inte recensera, utan analysera. Varför använder regissören till filmen just den här tekniken eller varför har dom klippt filmen som dom gjort, osv.
Vi kommer se en film i veckan. Filmer från olika genrer, olika tidsåldrar, olika regissörer osv.
Första filmen vi såg t.ex var "Hurt Locker" från 2008 av regissören Kathryn Bigelow. En nutida krigsfilm om en amerikansk "bombstyrka".
Och nu i måndags såg vi "L'Atalante" från 1934 av regissören Jean Vigo. Ett franskt kärleksdrama, om ett nygift par som bor på båten han jobbar på.
Tänker inte skriva något mer om filmerna, utan ville mer bara visa lite hur stor skillnad det kan vara mellan filmerna vi ser. (vill du läsa mer om filmerna så har jag lagt in länkar på namnen till respektive IMDB-sida, kan faktiskt rekommendera er att se dom båda, speciellt om ni är intresserade av film på ett högre plan än som fredagsunderhållning.)
Det är en stor klass på ungefär 150 elever, och vi har lektionerna i en stor sal, som är ungefär som en biosalong.
Läraren Michael Stinson, är bra, men storleken på klassen gör det lite opersonligt.
Men han brinner för det han gör och han är lätt att lyssna på.
Varje tisdag och torsdag "morgon" 9:35-10:55 har jag "Beginning Tennis".
Och aldrig förr har väl ett kursnamn varit mer avslöjande.
Det handlar om nybörjar-tennis.
Rolig klass tycker jag, som ju ser sport i allmänhet och bland annat tennis i synnerhet som en mycket positiv syssla. Skönt att ha två tillfällen i veckan då man har det som lektion och därmed måste ut och röra på sig.
Ett plus dessutom till att man får lära sig tennisen från grunden, så att man kan utveckla den självlärda tekniken man har idag till något mer riktigt.
Veckans sista lektion har jag på torsdags-kvällarna mellan 17:00-22:00, och då är det "Writing For TV" som gäller.
Terminens höjdpunkt.
Här ska vi lära oss berättarteknik och konsten att utveckla manus till TV-serier.
Då detta är en av sakerna jag ser mig själv göra i framtiden tror jag kursen kommer passa mig som kvinnan i köket, så att säga.
Målet med kursen är att alla vid terminens slut ska ha utvecklat en idé till en TV-serie och skrivit minst 10 minuter av ett pilotavsnitt till serien.
Dessutom kommer vi ha massa övningar och steg på vägen, som ska hjälpa oss med att komma på idéer och utveckla manuset.
Till imorgon t.ex ska alla ha skrivit en karaktär, med bakgrundshistoria, mål i livet, karaktärsdrag osv osv.
Mycket roligt, och som sagt exakt det jag drömmer om att få jobba med i framtiden, tillsammans med regi.
Läraren Ed Kaplan, är även han riktigt bra, brinner för det han gör, kan mycket och har dessutom skrivit både filmer och TV.
Om ryktet stämmer så har han dessutom ett manus just nu som han tydligen söker finansiärer för, men som han lyckats få med sig Tom Hanks som skådespelare på. Mycket coolt.
Ja, nu har ni efter detta mastodont-inlägg fått lite inblick i hur min termin kommer se ut.
Kommentera gärna om ni undrar över något mer.
Ni får för övrigt hemskt gärna bomba med kommentarer vilket som. Kontakt från Sverige, vare sig det är feedback på bloggen, en hälsning eller kanske en dikt, är hur välkommet som helst från vem som helst!
Nu ska jag sova så att jag orkar upp till tennisen imorgon!
Eder tillgivna
Claire Wikholm
Även om jag inte vill jobba ur allting dom första veckorna, så är det väl lika bra att köra medan man har ångan uppe.
Så.
Vad läser jag denna terminen då?
Ja, det får du veta i det här inlägget om du är intresserad och fortsätter läsa.
Är du inte intresserad så hörs vi framöver.
"English 110" har vi ju gått igenom litegrann redan, så det tänkte jag inte ägna så mycket tid åt här.
Men det handlar helt enkelt om, som namnet på kursen ger en hint om, en kurs i Engelska.
Just engelska 110 inriktar sig främst på skrivande.
Jag har den klassen en gång i veckan, på onsdagar mellan 18-21. Läraren heter Chella Courington, och verkar bra, men pratar i ett sjukt flummigt tonläge.
På måndagar och onsdagar, som första lektion 12:45-14:05, har jag "Fund of Public Speaking".
Ni som läst denna bloggen i dess tidigare försök, vet att jag skrivit om att jag funderat på att ta denna kursen förr, och att jag även försökte komma in på den i efterhand förra terminen men då föll på målsnöret.
Även här ger namnet en ganska klar hint om vad det handlar om, men för er som berövats förståelse av även det allra enklaste i det engelska språket, så handlar det om att lära sig hålla tal, eller bara tala inför en grupp med människor.
Kursen i sig handlar mångt och mycket om att veta hur man ska strukturera och förbereda ett tal och om hur man bäst kommer till sin poäng, och även undviker eventuella fällor och fallgropar.
Jag tar dock denna kursen mest för att själv utveckla mitt engelska tal i stort, och för att få en bättre säkerhet i att tala engelska, även om självklart själva "public"-delen kommer som en bonus. (lite mer angående detta går att läsa i tidigare länkade gamla inlägg)
För att vara ärlig så var jag sjukt nervös inför den här klassen, och kan väl tillägga att jag fortfarande är, då vi inte utöver några korta övningar inte hållit tal än.
Och det är vad vi kommer göra. Förbereda, strukturera och hålla tal inför klassen.
Jag är som sagt rysligt nervös, men samtidigt förväntansfull.
Läraren vi har i den här klassen heter Cameron Sublett, och intrycket efter 3 veckor är att han är en riktigt bra lärare.
Han säger själv att om vi vill ha en enkel kurs, har vi förmodligen valt fel lärare, men att han istället ser till att ingen lämnar kursen i december utan att ha utvecklats. Och jag ser inga tecken på att han skulle ha fel. Han är en sån man lyssnar på, och han är faktiskt dessutom ofta sjukt rolig. Han låter alla delta i lektionerna, har bra övningar och han lyckas på något sätt uppmuntra en och ger en självförtroende om att man kan fixa det. Känns som en ganska bra egenskap hos en lärare i det här ämnet.
Vidare har jag även på måndagar och onsdagar, 15:00-17:00, kursen "Introduction To Film".
Även det en klass som jag tror kan bli riktigt intressant.
Det handlar helt enkelt om att se på, bryta ned och analysera film.
Inte recensera, utan analysera. Varför använder regissören till filmen just den här tekniken eller varför har dom klippt filmen som dom gjort, osv.
Vi kommer se en film i veckan. Filmer från olika genrer, olika tidsåldrar, olika regissörer osv.
Första filmen vi såg t.ex var "Hurt Locker" från 2008 av regissören Kathryn Bigelow. En nutida krigsfilm om en amerikansk "bombstyrka".
Och nu i måndags såg vi "L'Atalante" från 1934 av regissören Jean Vigo. Ett franskt kärleksdrama, om ett nygift par som bor på båten han jobbar på.
Tänker inte skriva något mer om filmerna, utan ville mer bara visa lite hur stor skillnad det kan vara mellan filmerna vi ser. (vill du läsa mer om filmerna så har jag lagt in länkar på namnen till respektive IMDB-sida, kan faktiskt rekommendera er att se dom båda, speciellt om ni är intresserade av film på ett högre plan än som fredagsunderhållning.)
Det är en stor klass på ungefär 150 elever, och vi har lektionerna i en stor sal, som är ungefär som en biosalong.
Läraren Michael Stinson, är bra, men storleken på klassen gör det lite opersonligt.
Men han brinner för det han gör och han är lätt att lyssna på.
Varje tisdag och torsdag "morgon" 9:35-10:55 har jag "Beginning Tennis".
Och aldrig förr har väl ett kursnamn varit mer avslöjande.
Det handlar om nybörjar-tennis.
Rolig klass tycker jag, som ju ser sport i allmänhet och bland annat tennis i synnerhet som en mycket positiv syssla. Skönt att ha två tillfällen i veckan då man har det som lektion och därmed måste ut och röra på sig.
Ett plus dessutom till att man får lära sig tennisen från grunden, så att man kan utveckla den självlärda tekniken man har idag till något mer riktigt.
Veckans sista lektion har jag på torsdags-kvällarna mellan 17:00-22:00, och då är det "Writing For TV" som gäller.
Terminens höjdpunkt.
Här ska vi lära oss berättarteknik och konsten att utveckla manus till TV-serier.
Då detta är en av sakerna jag ser mig själv göra i framtiden tror jag kursen kommer passa mig som kvinnan i köket, så att säga.
Målet med kursen är att alla vid terminens slut ska ha utvecklat en idé till en TV-serie och skrivit minst 10 minuter av ett pilotavsnitt till serien.
Dessutom kommer vi ha massa övningar och steg på vägen, som ska hjälpa oss med att komma på idéer och utveckla manuset.
Till imorgon t.ex ska alla ha skrivit en karaktär, med bakgrundshistoria, mål i livet, karaktärsdrag osv osv.
Mycket roligt, och som sagt exakt det jag drömmer om att få jobba med i framtiden, tillsammans med regi.
Läraren Ed Kaplan, är även han riktigt bra, brinner för det han gör, kan mycket och har dessutom skrivit både filmer och TV.
Om ryktet stämmer så har han dessutom ett manus just nu som han tydligen söker finansiärer för, men som han lyckats få med sig Tom Hanks som skådespelare på. Mycket coolt.
Ja, nu har ni efter detta mastodont-inlägg fått lite inblick i hur min termin kommer se ut.
Kommentera gärna om ni undrar över något mer.
Ni får för övrigt hemskt gärna bomba med kommentarer vilket som. Kontakt från Sverige, vare sig det är feedback på bloggen, en hälsning eller kanske en dikt, är hur välkommet som helst från vem som helst!
Nu ska jag sova så att jag orkar upp till tennisen imorgon!
Eder tillgivna
Claire Wikholm
onsdag 12 september 2012
Ormar Överallt
Shit.
Jag vet inte om jag kommer klara min kurs "English 110". Det är visserligen tidigt i kursen, men man har ändå fått ganska mycket vibbar om vad som komma skall.
Känslan av att man tror att man kommer misslyckas gör ju inte sitt för motivationen i den specifika klassen heller.
Det suger, rent ut sagt.
Man fick när man kom hit (för ett år sedan för mig med andra ord) göra ett test för att visa lite vad man ligger på för nivå i engelskan.
I skolan finns ett antal olika nivåer, som man skulle kunna klassa som svårighetsgrader typ, på kurser.
Hamnar du efter testet på en låg nivå, måste du läsa alla kurser upp till den nivå man måste klara för att ta en degree.
Exempel: Ymer gör sitt engelska-test första veckan av skolan. Enligt hans resultat på provet placeras Ymer i "English 70". Men eftersom Ymer ska fortsätta plugga efter sin degree på City College, så måste han klara "English 111". Detta betyder alltså att Ymer måste börja med att läsa "English 70", för att sedan fortsätta med "English 80" osv osv, tills han läst upp sig till "English 111".
Slut på exempel.
Jag hamnade uppenbarligen via mitt test i "English 110". Ett ganska högt steg att hamna i som nykommen internationell student. Mycket smickrande, javisst.
Men det har ju lett till att jag hamnat i en engelska-klass som kanske ligger lite över mig ändå.
Då jag inte läst stegen tidigare, har jag ju väldigt lite koll på format osv man förväntas skriva i här i usa, och som man förväntas känna till eftersom man antingen läst sig upp till klassen eller har förkunskaperna nog för att göra det.
När jag dessutom egentligen inte behöver läsa den klassen, då jag ju bestämt mig för att inte ta en degree, och bara vara kvar denna och kanske nästa termin, känner jag mig ännu dummare nu.
Varför skulle jag ha ett moget ögonblick då jag tyckte att; "Jo, men det är ju för att lära sig engelska man är i usa..".
Efterblivet.
Annars är jag sjukt nöjd med mina klasser den här terminen.
Hittills känns det iallafall bra, utöver just "English 110" då.
Vad jag mer läser pallar jag inte riktigt gå igenom just nu. Men för den som är intresserad kommer det förhoppningsvis inom en snar framtid.
Mvh
Skurt
Jag vet inte om jag kommer klara min kurs "English 110". Det är visserligen tidigt i kursen, men man har ändå fått ganska mycket vibbar om vad som komma skall.
Känslan av att man tror att man kommer misslyckas gör ju inte sitt för motivationen i den specifika klassen heller.
Det suger, rent ut sagt.
Man fick när man kom hit (för ett år sedan för mig med andra ord) göra ett test för att visa lite vad man ligger på för nivå i engelskan.
I skolan finns ett antal olika nivåer, som man skulle kunna klassa som svårighetsgrader typ, på kurser.
Hamnar du efter testet på en låg nivå, måste du läsa alla kurser upp till den nivå man måste klara för att ta en degree.
Exempel: Ymer gör sitt engelska-test första veckan av skolan. Enligt hans resultat på provet placeras Ymer i "English 70". Men eftersom Ymer ska fortsätta plugga efter sin degree på City College, så måste han klara "English 111". Detta betyder alltså att Ymer måste börja med att läsa "English 70", för att sedan fortsätta med "English 80" osv osv, tills han läst upp sig till "English 111".
Slut på exempel.
Jag hamnade uppenbarligen via mitt test i "English 110". Ett ganska högt steg att hamna i som nykommen internationell student. Mycket smickrande, javisst.
Men det har ju lett till att jag hamnat i en engelska-klass som kanske ligger lite över mig ändå.
Då jag inte läst stegen tidigare, har jag ju väldigt lite koll på format osv man förväntas skriva i här i usa, och som man förväntas känna till eftersom man antingen läst sig upp till klassen eller har förkunskaperna nog för att göra det.
När jag dessutom egentligen inte behöver läsa den klassen, då jag ju bestämt mig för att inte ta en degree, och bara vara kvar denna och kanske nästa termin, känner jag mig ännu dummare nu.
Varför skulle jag ha ett moget ögonblick då jag tyckte att; "Jo, men det är ju för att lära sig engelska man är i usa..".
Efterblivet.
Annars är jag sjukt nöjd med mina klasser den här terminen.
Hittills känns det iallafall bra, utöver just "English 110" då.
Vad jag mer läser pallar jag inte riktigt gå igenom just nu. Men för den som är intresserad kommer det förhoppningsvis inom en snar framtid.
Mvh
Skurt
tisdag 11 september 2012
Vill Du Köpa Min Häst?
Jag lever livet som det ska vara för tillfället.
Trots att allt inte är en dans på rosor med plugg, så känner jag att jag gör rätt, och att jag är på rätt plats.
Jag älskar mitt liv i USA, mitt liv på college och mitt val att studera film produktion. (Även om jag för tillfället inte läser så mycket av just det.)
Jag älskar mitt liv just nu helt enkelt.
Men.
Trots detta så kan jag inte låta bli att sakna lite av den Jonatan jag var för 4-8 år sedan.
Jag är absolut inte missnöjd med mig nu. Det handlar inte om att jag att jag inte gillar det jag är idag.
Men jag saknar vissa bitar av mig själv som jag inte tycker finns här längre, som fanns förr.
Både i beteènde och fysiska attribut.
Får försöka ta tillbaka lite av det. Men vissa saker går kanske inte.
Saker och kanske främst människor förändras med tiden, är det inte så?
Är inte ledsen om det låter så. Jag bara tänker lite för mycket ibland.
Med ändå gott humör
Christer Ulfbåge
Trots att allt inte är en dans på rosor med plugg, så känner jag att jag gör rätt, och att jag är på rätt plats.
Jag älskar mitt liv i USA, mitt liv på college och mitt val att studera film produktion. (Även om jag för tillfället inte läser så mycket av just det.)
Jag älskar mitt liv just nu helt enkelt.
Men.
Trots detta så kan jag inte låta bli att sakna lite av den Jonatan jag var för 4-8 år sedan.
Jag är absolut inte missnöjd med mig nu. Det handlar inte om att jag att jag inte gillar det jag är idag.
Men jag saknar vissa bitar av mig själv som jag inte tycker finns här längre, som fanns förr.
Både i beteènde och fysiska attribut.
Får försöka ta tillbaka lite av det. Men vissa saker går kanske inte.
Saker och kanske främst människor förändras med tiden, är det inte så?
Är inte ledsen om det låter så. Jag bara tänker lite för mycket ibland.
Med ändå gott humör
Christer Ulfbåge
Bring Me The Jew!
Just det ja.
Det kommer förmodligen, iallafall från mitt liv, vara mest uppdatering i text här på bloggen.
Men, om man vill följa mig genom bilder osv, så kan man börja följa mig på Instagram.
Instagram, är för dom som inte vet, en applikation man laddar ner på sin telefon eller surfplatta, och via den applikationen kan man följa andra människor som förhoppningsvis lägger upp bilder då och då. Och dessutom kan man ju börja lägga upp sina egna bilder när man ändå laddat ner applikationen och skapat sig en användare. (vilket leder till att människor som valt att följa just dig får se dessa.)
Så, om man då känner att jag är tillräckligt intressant för att följas både i skrift och i bild (eller om man följer bloggen bara för att få se bilder, kan man skippa bloggen och bara följa Instagram), sök på användaren "Botvind" i Instagram-appen och tryck på "Follow". (Botvind är alltså min användare).
På Instagram gäller precis samma som här på bloggen. Det är jag som lägger upp bilder som jag vill lägga upp, som jag tycker reflekterar mitt liv och som jag tycker att jag kan stå för.
Hemskt gärna lämna kommentarer. Men klarar du inte av det, så sluta bara följa.
Inte för att jag tror att jag kommer lägga ut så mycket bilder som kan väcka anstöt. Men det är lika bra att klargöra.
Avslutningsvis vill jag länka en blogg som jag tycker är fantastisk, rolig och förmodligen en av dom bästa jag läst.
Det är ingen liten blogg så flertalet av er har säkert snubblat över något han skrivit tidigare, och jag tror inte på nåt sätt att jag kommer med något banbrytande, men känner bara att jag vill dela med mig av hans sjukt roliga blogg.
Fredrik Backman skriver en blogg om sitt liv med sin fru och sin två-årige son, och om sina möten med vänner, ovänner och helt okända människor.
Ni kommer till hans blogg HÄR
Han har dessutom skrivit två böcker som kommit ut i höst.
Så. Kära familjemedlemmar. (eller annan person som känner sig manad)
I julklapp vill jag ha (speciellt ifall planerna om påhälsning här i jul går i lås, vilket leder till att jag inte kommer till sverige förrän nästa sommar) böckerna "En Man Som Heter Ove" och "Saker Min Son Behöver Veta Om Världen" av Fredrik Backman.
Med varma hälsningar
Lennart Swahn
Det kommer förmodligen, iallafall från mitt liv, vara mest uppdatering i text här på bloggen.
Men, om man vill följa mig genom bilder osv, så kan man börja följa mig på Instagram.
Instagram, är för dom som inte vet, en applikation man laddar ner på sin telefon eller surfplatta, och via den applikationen kan man följa andra människor som förhoppningsvis lägger upp bilder då och då. Och dessutom kan man ju börja lägga upp sina egna bilder när man ändå laddat ner applikationen och skapat sig en användare. (vilket leder till att människor som valt att följa just dig får se dessa.)
Så, om man då känner att jag är tillräckligt intressant för att följas både i skrift och i bild (eller om man följer bloggen bara för att få se bilder, kan man skippa bloggen och bara följa Instagram), sök på användaren "Botvind" i Instagram-appen och tryck på "Follow". (Botvind är alltså min användare).
På Instagram gäller precis samma som här på bloggen. Det är jag som lägger upp bilder som jag vill lägga upp, som jag tycker reflekterar mitt liv och som jag tycker att jag kan stå för.
Hemskt gärna lämna kommentarer. Men klarar du inte av det, så sluta bara följa.
Inte för att jag tror att jag kommer lägga ut så mycket bilder som kan väcka anstöt. Men det är lika bra att klargöra.
Avslutningsvis vill jag länka en blogg som jag tycker är fantastisk, rolig och förmodligen en av dom bästa jag läst.
Det är ingen liten blogg så flertalet av er har säkert snubblat över något han skrivit tidigare, och jag tror inte på nåt sätt att jag kommer med något banbrytande, men känner bara att jag vill dela med mig av hans sjukt roliga blogg.
Fredrik Backman skriver en blogg om sitt liv med sin fru och sin två-årige son, och om sina möten med vänner, ovänner och helt okända människor.
Ni kommer till hans blogg HÄR
Han har dessutom skrivit två böcker som kommit ut i höst.
Så. Kära familjemedlemmar. (eller annan person som känner sig manad)
I julklapp vill jag ha (speciellt ifall planerna om påhälsning här i jul går i lås, vilket leder till att jag inte kommer till sverige förrän nästa sommar) böckerna "En Man Som Heter Ove" och "Saker Min Son Behöver Veta Om Världen" av Fredrik Backman.
Med varma hälsningar
Lennart Swahn
Glada Saijonmaa
Goddag.
Nu sitter jag här i Santa Barbara igen, och tänkte som jag avslöjade inatt göra ett 111:e försök att starta upp bloggen igen.
Det är en ny termin, jag läser nya kurser, jag bor i en ny lägenhet och och jag har "nya" roomates.
Anledningen till snuffarna vid "nya roomates" är för att jag denna terminen för första gången faktiskt har roomates där vi själva valt att bo ihop, och känner varandra sedan dom tidigare två terminerna.
Inte på något sätt så att jag inte velat bo med tidigare roomates, men det har vilket som inte legat i våra händer att vi bott ihop, vilket det alltså gör nu.
Exakt samma riktlinjer på bloggen gäller som tidigare. Det är min blogg, jag skriver det jag vill, det jag tror på, det jag tycker är intressant, det jag tänker och det jag tycker mig kunna stå för.
Om det är något du, som läsare, inte håller med om, tar jag jättegärna emot mängder av kommentarer.
Men, om du känner att du inte kan tåla det jag skriver, så är du som vanligt hemskt välkommen att sluta läsa.
Just nu har jag kommit tillbaka från min enda tisdags-lektion, som är "Beginning Tennis".
Kul faktiskt, även om vi nu i början mest fått lära HUR man slår bollen och liknande grund-grejer.
Men det är ju för att förbättra min tennis jag tar den kursen, så det är ju nyttigt.
Och nu sitter jag och förtär lite "brunch", tror jag visst att det kallas, och tittar på andra halvleken av Sverige - Kazakhstan i fotbollens VM-kval. Varken särskilt intressant eller bra spel.
Ska efter det försöka få denna lediga dag (med undantag för tennisen) att bli lite nyttig då jag har lite läsning att göra till imorgon och dessutom ska skriva lite till på torsdag.
Lite informativt om vad jag läser denna termin osv kommer framöver.
På återseende.
/Siw Malmqvist
Nu sitter jag här i Santa Barbara igen, och tänkte som jag avslöjade inatt göra ett 111:e försök att starta upp bloggen igen.
Det är en ny termin, jag läser nya kurser, jag bor i en ny lägenhet och och jag har "nya" roomates.
Anledningen till snuffarna vid "nya roomates" är för att jag denna terminen för första gången faktiskt har roomates där vi själva valt att bo ihop, och känner varandra sedan dom tidigare två terminerna.
Inte på något sätt så att jag inte velat bo med tidigare roomates, men det har vilket som inte legat i våra händer att vi bott ihop, vilket det alltså gör nu.
Exakt samma riktlinjer på bloggen gäller som tidigare. Det är min blogg, jag skriver det jag vill, det jag tror på, det jag tycker är intressant, det jag tänker och det jag tycker mig kunna stå för.
Om det är något du, som läsare, inte håller med om, tar jag jättegärna emot mängder av kommentarer.
Men, om du känner att du inte kan tåla det jag skriver, så är du som vanligt hemskt välkommen att sluta läsa.
Just nu har jag kommit tillbaka från min enda tisdags-lektion, som är "Beginning Tennis".
Kul faktiskt, även om vi nu i början mest fått lära HUR man slår bollen och liknande grund-grejer.
Men det är ju för att förbättra min tennis jag tar den kursen, så det är ju nyttigt.
Och nu sitter jag och förtär lite "brunch", tror jag visst att det kallas, och tittar på andra halvleken av Sverige - Kazakhstan i fotbollens VM-kval. Varken särskilt intressant eller bra spel.
Ska efter det försöka få denna lediga dag (med undantag för tennisen) att bli lite nyttig då jag har lite läsning att göra till imorgon och dessutom ska skriva lite till på torsdag.
Lite informativt om vad jag läser denna termin osv kommer framöver.
På återseende.
/Siw Malmqvist
Hatar Heroin
Okej.
Vi ger det ett nytt försök.
Ni som tidigare följt mina försök till blogg vet ju hur det förmodligen slutar, men vi får väl ha kul så länge det varar.
Tror jag kan behöva ha det här faktiskt, åtminstone när jag själv vill och när jag som sagt känner att jag behöver.
Bloggen är igång igen. Hipp Hipp!
Vi ger det ett nytt försök.
Ni som tidigare följt mina försök till blogg vet ju hur det förmodligen slutar, men vi får väl ha kul så länge det varar.
Tror jag kan behöva ha det här faktiskt, åtminstone när jag själv vill och när jag som sagt känner att jag behöver.
Bloggen är igång igen. Hipp Hipp!
torsdag 12 april 2012
Jag Är Martin Dahlins Mamma
okej, vi provar!
Nu är det iallafall lite lugnare i någon dag. Man har fast att man har mycket dö-tid, sjukt mycket för sig hela tiden. Antingen skola eller annat skoj.
Men, tänkte nu försöka summera senaste tiden lite (börjar här, sen fyller jag på summering med kommande inlägg), och passar även på att be om ursäkt och åtminstone lova att försöka bli bättre med bloggen igen.
Det är ju kul att skriva, men oftast är man så trött och slö att man inte pallar.
Vi har filmat allt material till våran filmproduktion (förutom några scener till introt som några stycken ska filma i helgen). Huvudproduktions-helgen var på inspelningsplatsen och filmade och riggade i stort sett torsdag-söndag, ca 10-12 timmar om dagen. Intensivt, men samtidigt är det ju stört kul. Det är ju det här jag vill göra.
I filmen fick jag på något sätt en roll, och spelar "polis" eller "vakt". (filmen utspelar sig tyyyp i en rättegångssal, så jag spelar den polisen som leder in vittnen, osv osv)
Rätt roligt faktiskt, och mitt mediokra skådespel testades inte så hårt då jag inte har någon replik alls i filmen. Extra plus på att våran producent James ordnat fram en riktig sheriff-skjorta med stjärna, och dessutom bistod med en riktig pistol (nån S&W-modell) från sitt vapenskåp till hölstret. Kändes liksom lite coolare då.
Han lät dessutom oss svenskar få kika lite och hålla i hans andra vapen, bl.a en shotgun och ett automatgevär han byggt ihop själv. Är ju lite andra vapenlagar här än i Sverige.
Och nu helgen som var filmade vi pickup-shots (sådant vi kanske missat eller upptäckt i efterhand att vi förmodligen behöver). Så fredag 16-24 och lördag 17-03 var det filmning som gällde också.
Dessutom har jag och min vän och granne Gustav fått uppgiften att redigera filmen. Gustav är "lead editor" och jag är "assistant editor". Sjukt kul. Ser fram emot att få det färdigt!
Både vårat produktions-team och dom skådespelare vi använt oss av är sjukt sköna människor också.
I stort sett alla är grymma som personer och vi har riktigt kul ihop. Det gjorde ju att dom långa produktionsdagarna flöt förbi lite enklare.
Nu ska jag sova, efter att ha pratat lite med syster och systerson Joel på skype. :)
Fridens Liljor
Nu är det iallafall lite lugnare i någon dag. Man har fast att man har mycket dö-tid, sjukt mycket för sig hela tiden. Antingen skola eller annat skoj.
Men, tänkte nu försöka summera senaste tiden lite (börjar här, sen fyller jag på summering med kommande inlägg), och passar även på att be om ursäkt och åtminstone lova att försöka bli bättre med bloggen igen.
Det är ju kul att skriva, men oftast är man så trött och slö att man inte pallar.
Vi har filmat allt material till våran filmproduktion (förutom några scener till introt som några stycken ska filma i helgen). Huvudproduktions-helgen var på inspelningsplatsen och filmade och riggade i stort sett torsdag-söndag, ca 10-12 timmar om dagen. Intensivt, men samtidigt är det ju stört kul. Det är ju det här jag vill göra.
 |
| Jag som "Sam the Bailiff" |
I filmen fick jag på något sätt en roll, och spelar "polis" eller "vakt". (filmen utspelar sig tyyyp i en rättegångssal, så jag spelar den polisen som leder in vittnen, osv osv)
Rätt roligt faktiskt, och mitt mediokra skådespel testades inte så hårt då jag inte har någon replik alls i filmen. Extra plus på att våran producent James ordnat fram en riktig sheriff-skjorta med stjärna, och dessutom bistod med en riktig pistol (nån S&W-modell) från sitt vapenskåp till hölstret. Kändes liksom lite coolare då.
Han lät dessutom oss svenskar få kika lite och hålla i hans andra vapen, bl.a en shotgun och ett automatgevär han byggt ihop själv. Är ju lite andra vapenlagar här än i Sverige.
Och nu helgen som var filmade vi pickup-shots (sådant vi kanske missat eller upptäckt i efterhand att vi förmodligen behöver). Så fredag 16-24 och lördag 17-03 var det filmning som gällde också.
Dessutom har jag och min vän och granne Gustav fått uppgiften att redigera filmen. Gustav är "lead editor" och jag är "assistant editor". Sjukt kul. Ser fram emot att få det färdigt!
Både vårat produktions-team och dom skådespelare vi använt oss av är sjukt sköna människor också.
I stort sett alla är grymma som personer och vi har riktigt kul ihop. Det gjorde ju att dom långa produktionsdagarna flöt förbi lite enklare.
Nu ska jag sova, efter att ha pratat lite med syster och systerson Joel på skype. :)
Fridens Liljor
tisdag 27 mars 2012
Smacky Jacky
Skriver ett kortare inlägg nu, bara för att berätta att jag ska försöka få igång det här liket som är denna halvmediokra blogg.
Nu är det natt dock, och även om jag inte kan sova pga hosta så pallar jag inte skriva något nu.
Tänkte dock lägga ut en enklare skoluppgift jag gjort.
Det är från min documentary class, där vi skulle göra en visuellt driven dokumentär på 3 min.
Gjorde min "Texas Hold Em' For Dummies". Färger och ljus är som man kan förvänta sig på en liten uppgift av en person som inte har intresset för sånt, ganska dåligt. Och VoiceOvern är oarbetad, oredigerad och mest ditlagd bara för att. Då det bara skulle vara 3 min blev det logiskt nog bara lite skrap på ytan också.
Inget stort jobb, men lite kul att visa vad man gör iallafall.
Nu är det natt dock, och även om jag inte kan sova pga hosta så pallar jag inte skriva något nu.
Tänkte dock lägga ut en enklare skoluppgift jag gjort.
Det är från min documentary class, där vi skulle göra en visuellt driven dokumentär på 3 min.
Gjorde min "Texas Hold Em' For Dummies". Färger och ljus är som man kan förvänta sig på en liten uppgift av en person som inte har intresset för sånt, ganska dåligt. Och VoiceOvern är oarbetad, oredigerad och mest ditlagd bara för att. Då det bara skulle vara 3 min blev det logiskt nog bara lite skrap på ytan också.
Inget stort jobb, men lite kul att visa vad man gör iallafall.
"Texas Hold Em' For Dummies"
söndag 18 mars 2012
Smuts Är Bra
Jag har inte glömt er få tappra själar som går in här då och då och kikar (antar mor och syster iallafal? ksanske inte så många fler xD...). Har bara haft sjukt mycket att göra!
Kommer förhoppningsvis inlägg imorgon. Men jag lovar inte.
Kommer förhoppningsvis inlägg imorgon. Men jag lovar inte.
torsdag 8 mars 2012
Min Broder, Och Jag, Och Hin Håle
Har inte varit mig själv riktigt senaste 1,5 - 2 veckorna. Vet inte riktigt vad det är, men har varit helt slut i kroppen och huvudet, otaggad på allt och sjukt kort och dåligt humör.
Tror det börjar gå till sig igen nu dock. Hoppas jag. Inget roligt.
Men det har ju inte bara varit balle. Har gått i skolan också t.ex.
Och den här terminen känns överlag bättre än den förra. Nu var man med direkt från start och uppgifter har lämnats in med mestadels mycket fina betyg. Känns kul och lite ovant. Även om jag aldrig varit efterbliven har väl inte pluggmotivationen i mitt liv varit min största tillgång, vilket givetvis visat sig på mindre positiva sätt i betygen. Inget grisdåligt, men heller inga toppbetyg.
Den här terminen har jag t.ex i "Directing For Camera" fått "A" på alla inlämningsuppgifter, (säger väl mycket om att intresset hjälper motivationen) vilket är 5-6 stycken. Tyvärr trasslade tekniken till sig ordentligt på en mindre uppgift vilket ledde till att jag inte hade något att lämna in. Det suger lite, men jag håller tummarna för att inte betyget ska bli allt för lidande. Var som sagt en liten uppgift.
Lite mer skryt också.
I samma kurs hade vi en inlämningsuppgift förra veckan där vi på en såkallad "Artboard" skulle visualisera (platser, karaktärer, rekvisita, känslor, kostym osv) våra filmer som vi ska regissera (skrev om detta i ett tidigare inlägg). Fick som sagt "A" på den uppgiften, och min board var en av tre stycken (i en klass med kanske 20-24 pers) som han ville behålla för att visa som exempel på hur man kan göra för elever som läser kursen nästa termin.
Det var fantastiskt roligt! Inget man är van vid direkt, att ens arbeten väljs ut så.
Fick dessutom "A" på mitt manus till filmen. Också kul. Nu gäller det bara att jobba för att få till det som jag vill ha det.
I helgen är det planerat filminspelning till våran video production class. Jag ska tydligen ha en roll i filmen. Jag passar tydligen bra som polis. Ska spela en sådan herre av lagen, som på en rättegång är den som hämtar och håller upp bevis, hämtar och leder vittnen, åtalade osv in i rummet. Spännande. (nja..) Men självklart ställer jag upp på det dom andra tycker behövs för filmen.
Den här filmen är alltså inget som han snubben frågade mig om härom veckan som jag skrev om. Det är en annan film vi ska filma.
Och Piotr (en bra kompis och granne här i SB) har åkt hem till Sverige. Det är stört tråkigt.
Han fick ett jobberbjudande och tackade ja. Så det går ju inte att klandra honom.
Men vi kommer sakna våran Piotr.
Nu ska jag sova ikapp lite sömn, och ladda inför en helg helt i filmproduktionens tecken.
Tror det börjar gå till sig igen nu dock. Hoppas jag. Inget roligt.
Men det har ju inte bara varit balle. Har gått i skolan också t.ex.
Och den här terminen känns överlag bättre än den förra. Nu var man med direkt från start och uppgifter har lämnats in med mestadels mycket fina betyg. Känns kul och lite ovant. Även om jag aldrig varit efterbliven har väl inte pluggmotivationen i mitt liv varit min största tillgång, vilket givetvis visat sig på mindre positiva sätt i betygen. Inget grisdåligt, men heller inga toppbetyg.
Den här terminen har jag t.ex i "Directing For Camera" fått "A" på alla inlämningsuppgifter, (säger väl mycket om att intresset hjälper motivationen) vilket är 5-6 stycken. Tyvärr trasslade tekniken till sig ordentligt på en mindre uppgift vilket ledde till att jag inte hade något att lämna in. Det suger lite, men jag håller tummarna för att inte betyget ska bli allt för lidande. Var som sagt en liten uppgift.
Lite mer skryt också.
I samma kurs hade vi en inlämningsuppgift förra veckan där vi på en såkallad "Artboard" skulle visualisera (platser, karaktärer, rekvisita, känslor, kostym osv) våra filmer som vi ska regissera (skrev om detta i ett tidigare inlägg). Fick som sagt "A" på den uppgiften, och min board var en av tre stycken (i en klass med kanske 20-24 pers) som han ville behålla för att visa som exempel på hur man kan göra för elever som läser kursen nästa termin.
Det var fantastiskt roligt! Inget man är van vid direkt, att ens arbeten väljs ut så.
Fick dessutom "A" på mitt manus till filmen. Också kul. Nu gäller det bara att jobba för att få till det som jag vill ha det.
Min Artboard för filmen "Morbid Fascination"
I helgen är det planerat filminspelning till våran video production class. Jag ska tydligen ha en roll i filmen. Jag passar tydligen bra som polis. Ska spela en sådan herre av lagen, som på en rättegång är den som hämtar och håller upp bevis, hämtar och leder vittnen, åtalade osv in i rummet. Spännande. (nja..) Men självklart ställer jag upp på det dom andra tycker behövs för filmen.
Den här filmen är alltså inget som han snubben frågade mig om härom veckan som jag skrev om. Det är en annan film vi ska filma.
Och Piotr (en bra kompis och granne här i SB) har åkt hem till Sverige. Det är stört tråkigt.
Han fick ett jobberbjudande och tackade ja. Så det går ju inte att klandra honom.
Men vi kommer sakna våran Piotr.
Nu ska jag sova ikapp lite sömn, och ladda inför en helg helt i filmproduktionens tecken.
fredag 2 mars 2012
Nicka Kulorna
Bloggen håller på och trasslar, så inlägget jag tänkte skriva vill inte.
Kommer uppdatering senare istället, vet att det börjar bli dags.
Kommer uppdatering senare istället, vet att det börjar bli dags.
måndag 27 februari 2012
Morbid Fascination
Måste lyckas gå in i mitt eget huvud nu. Verkligen stänga allt ute och bara hitta mitt inre sjuka och vridna. Det är kul, men svårt. Jag vet att det finns där, det gäller bara att ta sig förbi alla hinder och komma in i det riktigt skruvade.
Jag ska skriva en ny version av mitt kortfilms-manus som jag jobbat lite med senaste 2 månaderna. (eftersom jag känner att det jag har inte riktigt håller..)
Och den här gången vet jag att det kommer bli något av det. Vi har en final-assignment i "Directing For Camera" där vi ska skriva och regissera en egen film. Vi har fått den redan nu eftersom det är en stor uppgift, och vi får sedermera 9 veckor på oss innan slutprodukten ska vara klar. Sjukt kul. Men svårt som sagt.
Har mycket idéer, men dom flesta är inte helt genomklara, och jag vet inte riktigt hur jag ska skriva ut dom i manuset. Dessutom sitter jag ju som tidigare nämnt på en budget på 0 dollar, vilket självklart även det måste tas i beaktning, vilket försvårar ytterligare då inte allt är möjligt att genomföra utan ens en liten budget. Någon slant ska jag försöka skaka fram då jag förmodligen måste lägga lite slas på props osv.
Om någon därute är sugen på att gå in med en investering är det bara höra av sig till mig antingen här på bloggen eller på jonatanbrynielsson@gmail.com. Allt som hjälper filmen att bli bättre är mycket välkommet! Även ett litet bidrag kan göra stor skillnad! Om någon mot förmodan skulle nappa på detta får ni såklart en inblick i vad filmen kommer handla om, och vad eventuell investering skulle användas till.
(sådär ja, då har man börjat tigga på bloggen också!)
Måste börja visualisera i huvudet vad jag ser framför mig när jag skriver manus och tänker på filmen också.
Tänka locations, skådespelare, props osv. Börja tänka ut storyn i bilder och kameravinklar. Just vinklar och skit är ju inte min bästa sida, men något jag ju måste göra mycket själv för att få filmen som jag vill ha den.
Location tror jag dock vår lägenhet kan passa som om jag fixar till den lite.
Skådespelare tänkte jag försöka hitta på skolan, det trassliga är bara att min huvudroll kräver en lite äldre skådespelare. Men tror det finns lite blandade åldrar.
Ska dessutom ha två eller tre mindre roller i blandade åldrar också.
Men det är en snubbe som satt ihop en bok över skådespelare som finns att tillgå, så ska ta kontakt med honom och kolla igenom den boken och se om det finns någon jag tror skulle passa, och som förhoppningsvis vill spela rollen, och som efter audition känns rätt.
Mycket som ska klaffa.
Måste dessutom få tag på folk som är villiga att hjälpa mig i min produktion, även om jag planerar att göra det mesta själv, så behövs det ju hjälp med vissa grejer speciellt under produktion. Pre och post klarar jag det mesta själv tror jag.
Någon som kan köra kamera och DP (director of photography) är något jag nästan måste ha. Då jag som sagt inte själv är så bra på den biten vore det kanon med någon som kan komma med idéer på det jag planerat. Och jag vill inte vara kameraman själv, eftersom jag vill kunna köra regissörs-rollen fullt ut.
Sen är det några mindre roller jag skulle behöva folk till.
Mycket att ordna med som ni ser. Men jag ska lägga ner min själ i det här och göra allt för att få till en film som blir som jag vill, och som jag kan vara stolt över.
Wish me luck!
Jag ska skriva en ny version av mitt kortfilms-manus som jag jobbat lite med senaste 2 månaderna. (eftersom jag känner att det jag har inte riktigt håller..)
Och den här gången vet jag att det kommer bli något av det. Vi har en final-assignment i "Directing For Camera" där vi ska skriva och regissera en egen film. Vi har fått den redan nu eftersom det är en stor uppgift, och vi får sedermera 9 veckor på oss innan slutprodukten ska vara klar. Sjukt kul. Men svårt som sagt.
Har mycket idéer, men dom flesta är inte helt genomklara, och jag vet inte riktigt hur jag ska skriva ut dom i manuset. Dessutom sitter jag ju som tidigare nämnt på en budget på 0 dollar, vilket självklart även det måste tas i beaktning, vilket försvårar ytterligare då inte allt är möjligt att genomföra utan ens en liten budget. Någon slant ska jag försöka skaka fram då jag förmodligen måste lägga lite slas på props osv.
Om någon därute är sugen på att gå in med en investering är det bara höra av sig till mig antingen här på bloggen eller på jonatanbrynielsson@gmail.com. Allt som hjälper filmen att bli bättre är mycket välkommet! Även ett litet bidrag kan göra stor skillnad! Om någon mot förmodan skulle nappa på detta får ni såklart en inblick i vad filmen kommer handla om, och vad eventuell investering skulle användas till.
(sådär ja, då har man börjat tigga på bloggen också!)
Måste börja visualisera i huvudet vad jag ser framför mig när jag skriver manus och tänker på filmen också.
Tänka locations, skådespelare, props osv. Börja tänka ut storyn i bilder och kameravinklar. Just vinklar och skit är ju inte min bästa sida, men något jag ju måste göra mycket själv för att få filmen som jag vill ha den.
Location tror jag dock vår lägenhet kan passa som om jag fixar till den lite.
Skådespelare tänkte jag försöka hitta på skolan, det trassliga är bara att min huvudroll kräver en lite äldre skådespelare. Men tror det finns lite blandade åldrar.
Ska dessutom ha två eller tre mindre roller i blandade åldrar också.
Men det är en snubbe som satt ihop en bok över skådespelare som finns att tillgå, så ska ta kontakt med honom och kolla igenom den boken och se om det finns någon jag tror skulle passa, och som förhoppningsvis vill spela rollen, och som efter audition känns rätt.
Mycket som ska klaffa.
Måste dessutom få tag på folk som är villiga att hjälpa mig i min produktion, även om jag planerar att göra det mesta själv, så behövs det ju hjälp med vissa grejer speciellt under produktion. Pre och post klarar jag det mesta själv tror jag.
Någon som kan köra kamera och DP (director of photography) är något jag nästan måste ha. Då jag som sagt inte själv är så bra på den biten vore det kanon med någon som kan komma med idéer på det jag planerat. Och jag vill inte vara kameraman själv, eftersom jag vill kunna köra regissörs-rollen fullt ut.
Sen är det några mindre roller jag skulle behöva folk till.
Mycket att ordna med som ni ser. Men jag ska lägga ner min själ i det här och göra allt för att få till en film som blir som jag vill, och som jag kan vara stolt över.
Wish me luck!
söndag 26 februari 2012
Jag Är Inte Neger.. Jag Är Grek.
Just ja!
Tänkte faktiskt slänga ut ett avsnitt av en enligt mig briljant "youtube-serie" också!
Var roomate PJ som visade den för mig, och jag tycker den är sjukt rolig.
Rekommenderar alla att även titta på resterande avsnitt på youtube (som är en hemsida med en handfull videoklipp man kan titta på, "www.youtube.com" är adressen, och man kan söka på det man tror intresserar sig, i det här fallet "Baman Piderman" ).
Sanslöst stört och roligt!
Tänkte faktiskt slänga ut ett avsnitt av en enligt mig briljant "youtube-serie" också!
Var roomate PJ som visade den för mig, och jag tycker den är sjukt rolig.
Rekommenderar alla att även titta på resterande avsnitt på youtube (som är en hemsida med en handfull videoklipp man kan titta på, "www.youtube.com" är adressen, och man kan söka på det man tror intresserar sig, i det här fallet "Baman Piderman" ).
Sanslöst stört och roligt!
All Round The Fields Of Anfield Road
Helgen är typ över. Blev ännu en överlag rätt lugn helg.
Tanken var att det skulle bli lite mer vilt (röj liksom, inte renar och älgar och sånt) i Fredags, och festande ute på Isla Vista. Men då polisen har en förmåga att börja stänga ner festerna relativt tidigt (12-1), och vi hade så pass trevligt hemma, blev klockan lite väl mycket, så vi skippade det.
Sprang ner en sväng på en fest hos några vänner som bor i ett hus en bit ner, rakt över gatan från där vi bor. Var mycket folk där, men stannade inte så länge innan jag gick hem igen.
Igår gjorde jag inte många knop. Tittade på lite serier och nån film. Sen gick jag och la mig klockan 23 (11pm) för att orka upp till klockan 07:30 (am) idag för att titta på Ligacup-finalen mellan Cardiff och Liverpool klockan 8.
Om det undgått någon, så är Liverpool FC en av mina allra största kärlekar här i livet.
Så jag var laddad till tusen!
Förstod faktiskt att det inte skulle bli den mangling många förväntade sig.
Men trodde väl kanske inte att vi skulle behöva kämpa och att det skulle bli så spännande som det faktiskt blev.
Men vi vann. Och det är det viktigaste.
Ligacupen är ju en riktig skitcup egentligen. Lite prestige, och för att vara ärlig den cup där många premier league-lag luftar lite spelare som inte får så mycket speltid i ligan.
Men, det är skitsamma om det är Ligacupen, Charity Shield eller Essvikscupen. Vi vann.
Och det är det som är det viktigaste. Inte själva prestigen i sig.
För det kan betyda så sjukt mycket att få in vinnarmentaliteten i det här, på många håll, ändå nya laget.
Att spelarna bara får känna att dom kan vinna. Få laget att tro på att dom kan vinna.
Kan som sagt vara stört viktigt inför framtiden.
Sen som jag sa tidigare, att det bara var en skitcup som Ligacupen spelar ingen roll alls.
Liverpool FC har vunnit minst en titel säsongen 2011-12. Det tror jag inte att Arsenal gör. Det tror jag inte att Chelsea gör. Och jag tror inte heller att Man U gör det.
Vi (Liverpool FC) har dessutom chansen att ta hem FA-Cupen, och där snackar vi lite mer prestige, så den vore också stört bra att vinna. Både för att en vinst där betyder lite mer status-mässigt, och självklart av samma anledning som tidigare. Självförtroende och vinnarmentalitet måste in i vårat unga lag.
Avslutar med ett citat från en av dom största legenderna inom sporten, och främst inom Liverpool.
Some people believe football is a matter of life and death, I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that! - Bill Shankly
Tanken var att det skulle bli lite mer vilt (röj liksom, inte renar och älgar och sånt) i Fredags, och festande ute på Isla Vista. Men då polisen har en förmåga att börja stänga ner festerna relativt tidigt (12-1), och vi hade så pass trevligt hemma, blev klockan lite väl mycket, så vi skippade det.
Sprang ner en sväng på en fest hos några vänner som bor i ett hus en bit ner, rakt över gatan från där vi bor. Var mycket folk där, men stannade inte så länge innan jag gick hem igen.
Igår gjorde jag inte många knop. Tittade på lite serier och nån film. Sen gick jag och la mig klockan 23 (11pm) för att orka upp till klockan 07:30 (am) idag för att titta på Ligacup-finalen mellan Cardiff och Liverpool klockan 8.
Om det undgått någon, så är Liverpool FC en av mina allra största kärlekar här i livet.
Så jag var laddad till tusen!
Förstod faktiskt att det inte skulle bli den mangling många förväntade sig.
Men trodde väl kanske inte att vi skulle behöva kämpa och att det skulle bli så spännande som det faktiskt blev.
Men vi vann. Och det är det viktigaste.
Ligacupen är ju en riktig skitcup egentligen. Lite prestige, och för att vara ärlig den cup där många premier league-lag luftar lite spelare som inte får så mycket speltid i ligan.
Men, det är skitsamma om det är Ligacupen, Charity Shield eller Essvikscupen. Vi vann.
Och det är det som är det viktigaste. Inte själva prestigen i sig.
För det kan betyda så sjukt mycket att få in vinnarmentaliteten i det här, på många håll, ändå nya laget.
Att spelarna bara får känna att dom kan vinna. Få laget att tro på att dom kan vinna.
Kan som sagt vara stört viktigt inför framtiden.
Sen som jag sa tidigare, att det bara var en skitcup som Ligacupen spelar ingen roll alls.
Liverpool FC har vunnit minst en titel säsongen 2011-12. Det tror jag inte att Arsenal gör. Det tror jag inte att Chelsea gör. Och jag tror inte heller att Man U gör det.
Vi (Liverpool FC) har dessutom chansen att ta hem FA-Cupen, och där snackar vi lite mer prestige, så den vore också stört bra att vinna. Både för att en vinst där betyder lite mer status-mässigt, och självklart av samma anledning som tidigare. Självförtroende och vinnarmentalitet måste in i vårat unga lag.
Avslutar med ett citat från en av dom största legenderna inom sporten, och främst inom Liverpool.
Some people believe football is a matter of life and death, I am very disappointed with that attitude. I can assure you it is much, much more important than that! - Bill Shankly
fredag 24 februari 2012
Jag Markerar Revir
Ikväll blir det Isla Vista med Sebbe, Jerker och Piotr (med mig på bilderna)! (om ni vill veta vad som gäller så googla på Isla Vista, Santa Barbara)
Hepp Hepp!
Hepp Hepp!
onsdag 22 februari 2012
Epistel Om Krympt Gnu
Kom på att man skulle ju kunna använda bloggen för att bara visa lite av dom rätt mediokra uppgifterna man gör i skolan.
Så här kommer den första.
Denna Assignment var för Editing II. Uppgiften var att vi skulle göra en trailer av en film eller en tv-serie och i trailern, helt ändra handling och känsla än vad som egentligen förekommer i filmen/tv-serien. Från komedi till skräck, från skräck till komedi, från seriöst till oseriöst. Eller som jag gjorde, från skräck/zombie till kärleksdrama.
Jag tog klipp från en massa avsnitt från serien "The Walking Dead", och tog bort all skräck och stämning och alla zombies, och inriktade berättelsen på en karaktär som heter Glenn.
Tilläggas ska väl att detta är en ren editingkurs, därav dom väldigt simpla texterna osv.
Både för att vi inte får credit för att göra flashiga animationer, voiceovers osv. Och för att jag inte kan med program som after effects osv.
Så här kommer den första.
Denna Assignment var för Editing II. Uppgiften var att vi skulle göra en trailer av en film eller en tv-serie och i trailern, helt ändra handling och känsla än vad som egentligen förekommer i filmen/tv-serien. Från komedi till skräck, från skräck till komedi, från seriöst till oseriöst. Eller som jag gjorde, från skräck/zombie till kärleksdrama.
Jag tog klipp från en massa avsnitt från serien "The Walking Dead", och tog bort all skräck och stämning och alla zombies, och inriktade berättelsen på en karaktär som heter Glenn.
Tilläggas ska väl att detta är en ren editingkurs, därav dom väldigt simpla texterna osv.
Både för att vi inte får credit för att göra flashiga animationer, voiceovers osv. Och för att jag inte kan med program som after effects osv.
The Walking Dead, klippt som ett romantiskt drama
Angående Lobotomerade Dvärgar
Har suttit och tittat litegrann på kameror ikväll. Sjukt sugen på att köpa en.
Blir ju absolut inte nu, då jag med meningen "jag har spelat bort allt jag har i ett parti poker med en livsfarlig rysk maffiaboss", för tillfället skulle syfta på dom mindre moderiktiga trådarna till kläder jag har på mig, någon dosa lössnus jag fortfarande har kvar och eventuellt en handfull quarters. ("Redan slut på pengar??", tänker ni säkert då.. "Ja", blir mitt svar)
Men till sommaren/hösten tror jag nog att det blir ett inköp. Mycket kan ju hända på marknaden på några månader, men som det känns nu blir det någon slags systemkamera. Har suttit och dreglat över t.ex Canon 7D och Canon 600D ikväll.
Tar hemskt gärna emot tips av folk som har erfarenhet och bra koll på kameror, både systemkameror (med syftet att filma), men även rena videokameror.
Bomba mig med åsikter och tips på modeller.
Anledningen till att jag (och hemskt många med mig), dock har systemkamera (eller DSLR) som huvudspår istället för en professionell videokamera är ju en prisfråga.
Du får en bra professionell systemkamera för 6-15000, medan du säkert får betala 70-150.000 för en proffesionell videokamera av klass.
Och det är en bra kamera till vettigt pris jag vill ha.
Allt skulle bli så mycket enklare om man hade en egen professionell kamera. En kamera som man själv kan göra sig vän med, och som man kan lära sig utan och innan. Jag tror faktiskt att det skulle vara lättare att ta nästa steg i min personliga utveckling inom film, om jag hade en egen kamera att experimentera lite med osv. Och en kamera som man alltid har tillgång till. Detta är ju några punkter som inte riktigt ligger på samma nivå när man lånar av olika kompisar (men ni som lånar ut era kameror osv ska ha ett enormt tack!!) eller checkar ut utrustning från skolan.
Bara en sån sak som att göra en assignment till skolan blir så sjukt mycket enklare när man har en kamera tillgänglig direkt, och som man dessutom kan med.
Så, det blir nog en sådan rackare eventuella jobbtimmar i sommar får finansiera bland annat.
Och som en liten förklaring på slutet vill jag inte på något sätt kasta skugga över digitalkameran jag fick av mor och far i julklapp. Den knäpper mycket bra stillbilder precis på den nivån jag vill ha det som hemskt oprofessionell stillbildsfotograf.
Men för att filma behöver jag lite mer kräm i prylarna, helt enkelt. Så då behövs det en till kamera.
Hi Ho Silver!
Blir ju absolut inte nu, då jag med meningen "jag har spelat bort allt jag har i ett parti poker med en livsfarlig rysk maffiaboss", för tillfället skulle syfta på dom mindre moderiktiga trådarna till kläder jag har på mig, någon dosa lössnus jag fortfarande har kvar och eventuellt en handfull quarters. ("Redan slut på pengar??", tänker ni säkert då.. "Ja", blir mitt svar)
Men till sommaren/hösten tror jag nog att det blir ett inköp. Mycket kan ju hända på marknaden på några månader, men som det känns nu blir det någon slags systemkamera. Har suttit och dreglat över t.ex Canon 7D och Canon 600D ikväll.
Tar hemskt gärna emot tips av folk som har erfarenhet och bra koll på kameror, både systemkameror (med syftet att filma), men även rena videokameror.
Bomba mig med åsikter och tips på modeller.
Anledningen till att jag (och hemskt många med mig), dock har systemkamera (eller DSLR) som huvudspår istället för en professionell videokamera är ju en prisfråga.
Du får en bra professionell systemkamera för 6-15000, medan du säkert får betala 70-150.000 för en proffesionell videokamera av klass.
Och det är en bra kamera till vettigt pris jag vill ha.
Allt skulle bli så mycket enklare om man hade en egen professionell kamera. En kamera som man själv kan göra sig vän med, och som man kan lära sig utan och innan. Jag tror faktiskt att det skulle vara lättare att ta nästa steg i min personliga utveckling inom film, om jag hade en egen kamera att experimentera lite med osv. Och en kamera som man alltid har tillgång till. Detta är ju några punkter som inte riktigt ligger på samma nivå när man lånar av olika kompisar (men ni som lånar ut era kameror osv ska ha ett enormt tack!!) eller checkar ut utrustning från skolan.
Bara en sån sak som att göra en assignment till skolan blir så sjukt mycket enklare när man har en kamera tillgänglig direkt, och som man dessutom kan med.
Så, det blir nog en sådan rackare eventuella jobbtimmar i sommar får finansiera bland annat.
Och som en liten förklaring på slutet vill jag inte på något sätt kasta skugga över digitalkameran jag fick av mor och far i julklapp. Den knäpper mycket bra stillbilder precis på den nivån jag vill ha det som hemskt oprofessionell stillbildsfotograf.
Men för att filma behöver jag lite mer kräm i prylarna, helt enkelt. Så då behövs det en till kamera.
Hi Ho Silver!
tisdag 21 februari 2012
Spring, Spring, Spring, Spring, Slep Snel Hest Frié
Långhelgen över. Blev en relativt lugn helg faktiskt.
Våran QuizNight i Fredags kan man enligt mig klassa som succé. Riktigt kul var det.
Och lördagen spenderades nere hos svenskarna på San Pasqual. Också bra kväll och underbart folk!
Sitter nu och konverterar filmfiler för redigering, till en assignment i Editing II. Har ju haft roligare sysslor. Men måste väl dock tillstå att jag gjort tråkigare saker också.
Ny säsong av "Big Brother" har ju börjat i Sverige nu också. Var mer eller mindre oundvikligt att få reda på om man har ett användarkonto på flugan (precis som internet) fakesboks. Dessutom har Jerker som vanligt mer eller mindre bott här i helgen (du är alltid hemskt välkommen Jerker, så missförstå mig rätt), och han har suttit och tittat på livestreamen sen det började i stort sett.
Big Brother är ju ett sånt där program som man inte vill titta på. Men om man börjar, så är det nästan omöjligt att inte skapa "relationer" till personerna i huset, vilket vidare leder till att man "måste" fortsätta titta. Sjukt smart TV. Men man vet ju att det är dålig TV samtidigt..
Fler än Jerker här som börjat följa direkt dock. Så kanske får göra det jag också.
Tror dock inte att man kan kolla på avsnitten direkt på webben, då 11an som sänder Big Brother, ju körs av TV4, som i sin tur inte tillåter att man tittar på deras "Play-tjänster" från utlandet.
Vilket för övrigt är efterblivet, då jag trodde att typ 50% av grejjen med webb-TV handlade om att utlandssvenskar ska få tillgång till skiten.
Blir man tvungen att tanka avsnitten för att följa blir det nog inget med det.
Ett inlägg om Big Brother... How about that..?
Absurdity Is The Only Reality - Frank Zappa
Våran QuizNight i Fredags kan man enligt mig klassa som succé. Riktigt kul var det.
Och lördagen spenderades nere hos svenskarna på San Pasqual. Också bra kväll och underbart folk!
Sitter nu och konverterar filmfiler för redigering, till en assignment i Editing II. Har ju haft roligare sysslor. Men måste väl dock tillstå att jag gjort tråkigare saker också.
Ny säsong av "Big Brother" har ju börjat i Sverige nu också. Var mer eller mindre oundvikligt att få reda på om man har ett användarkonto på flugan (precis som internet) fakesboks. Dessutom har Jerker som vanligt mer eller mindre bott här i helgen (du är alltid hemskt välkommen Jerker, så missförstå mig rätt), och han har suttit och tittat på livestreamen sen det började i stort sett.
Big Brother är ju ett sånt där program som man inte vill titta på. Men om man börjar, så är det nästan omöjligt att inte skapa "relationer" till personerna i huset, vilket vidare leder till att man "måste" fortsätta titta. Sjukt smart TV. Men man vet ju att det är dålig TV samtidigt..
Fler än Jerker här som börjat följa direkt dock. Så kanske får göra det jag också.
Tror dock inte att man kan kolla på avsnitten direkt på webben, då 11an som sänder Big Brother, ju körs av TV4, som i sin tur inte tillåter att man tittar på deras "Play-tjänster" från utlandet.
Vilket för övrigt är efterblivet, då jag trodde att typ 50% av grejjen med webb-TV handlade om att utlandssvenskar ska få tillgång till skiten.
Blir man tvungen att tanka avsnitten för att följa blir det nog inget med det.
Ett inlägg om Big Brother... How about that..?
Absurdity Is The Only Reality - Frank Zappa
fredag 17 februari 2012
En slatt är ju alltid en slatt!
Underbara liv!
Har nu långhelg! Då det är Presidentday-weekend, så är vi lediga på måndag (nästan hela torsdagar och hela fredagar är jag ju alltid ledig).
Har lite skoljobb att fixa med, men det ska inte vara några problem!
Fint väder ute. Försökte dra ihop lite basketlir igår, det blev dock avblåst, men förhoppningsvis kan man styra antingen lite basket eller fotboll i helgen!
Ikväll taggar vi för QuizNight på Buena Vista apartment 224 (våran lägenhet).
Musik-Quiz, där alla deltagare (ca 10 pers, noggrant scoutade och utvalda) gör varsitt Quiz på 10-15 låtar. Man kör sitt Quiz, och resterande deltagare ska då skriva ner artist och låttitel på ett papper, på varje låt följer även en följdfråga. Frågan kan vara helt random, men ska väl förslagsvis ha någon koppling till låten, även om det bara är en personlig koppling för Quiz-skaparen.
Sjukt taggad, blir nog kult. Kan hända att det slinker ned någon pillejamare också.
Vi har dessutom fått en ny roomate, som flyttat in sina grejjer nu på morgonen.
Oskar heter han, och han har precis tillsammans med sin roomate blivit utkastade ur sin lägenhet pga renovering. Mycket sjyst av landlord att bara ställa ut dom på gatan.
Men Oskar känns som en trevlig snubbe, så det blir nog bra!
Han kommer dela rum med Cliffen (som flyttade in i Januari).
Så mitt och Pj;s rike kommer förbli ostört.
Nu är det brunch på gång!
Men kom ihåg: Hellre några innanför västen, än på den.
Har nu långhelg! Då det är Presidentday-weekend, så är vi lediga på måndag (nästan hela torsdagar och hela fredagar är jag ju alltid ledig).
Har lite skoljobb att fixa med, men det ska inte vara några problem!
Fint väder ute. Försökte dra ihop lite basketlir igår, det blev dock avblåst, men förhoppningsvis kan man styra antingen lite basket eller fotboll i helgen!
Ikväll taggar vi för QuizNight på Buena Vista apartment 224 (våran lägenhet).
Musik-Quiz, där alla deltagare (ca 10 pers, noggrant scoutade och utvalda) gör varsitt Quiz på 10-15 låtar. Man kör sitt Quiz, och resterande deltagare ska då skriva ner artist och låttitel på ett papper, på varje låt följer även en följdfråga. Frågan kan vara helt random, men ska väl förslagsvis ha någon koppling till låten, även om det bara är en personlig koppling för Quiz-skaparen.
Sjukt taggad, blir nog kult. Kan hända att det slinker ned någon pillejamare också.
Vi har dessutom fått en ny roomate, som flyttat in sina grejjer nu på morgonen.
Oskar heter han, och han har precis tillsammans med sin roomate blivit utkastade ur sin lägenhet pga renovering. Mycket sjyst av landlord att bara ställa ut dom på gatan.
Men Oskar känns som en trevlig snubbe, så det blir nog bra!
Han kommer dela rum med Cliffen (som flyttade in i Januari).
Så mitt och Pj;s rike kommer förbli ostört.
Nu är det brunch på gång!
Men kom ihåg: Hellre några innanför västen, än på den.
måndag 13 februari 2012
I munnen med Lars Adaktusson
Oj oj, nu var det ett tag sen igen!
Får kräma ur mig ett inlägg!
Tänkte idag beskriva mina kurser lite närmare även om det mest blir lite kortare beskrivningar. Så är du inte intresserad så har jag iallafall förvarnat nu!
Non Linear Editing II:
Är man inte insatt i filmskapandets värld är det kanske inte så lätt att veta vad detta handlar om. Men det är alltså filmredigering. Tvåan i kursnamnet står för att det är en uppföljningskurs på ettan jag läste i höstas. Advanced editing, skulle man kunna säga.
Valde att fortsätta på det här eftersom det är en sjukt bra sak att kunna redigera, och för att jag själv tycker att jag kan hävda mig hyfsat i ämnet.
Mycket genomgångar på lektionerna, och övningar samt jobb förväntas vi göra utanför lektionstid. Dock avsätts lektioner som s.k workdays, då vi inte behöver komma till skolan om vi har möjlighet att göra detta hemma.
Läraren är dessutom Curtis Bieber, som jag hade i cinematography förra terminen (som jag visserligen failade i). Jag gillar Curtis sjukt mycket, då han är en skön snubbe och en riktigt bra lärare.
För den lite mer nördiga är programmet vi lär oss i, Final Cut Pro 7.
Directing For Camera:
Här lär vi oss om att regissera för film.
Ett ämne jag såg fram emot sjukt mycket, då det ju är regissera och skriva jag vill göra inom film.
Även här är det tidigare nämnda Curtis Bieber som är lärare. Och dom första veckorna har han verkligen infriat mina förväntningar.
Sjukt bra lektioner och roliga uppgifter. Vårat mål med kursen är att alla i slutet av terminen ska lämna in en kortfilm (5-7 minuter) som man själv skrivit och regisserat. Och på vägen dit är det många delmål som fungerar som assignments.
Har dessutom gott om vänner i klassen vilket ju är positivt.
Video Production II:
Den här är nog inte så svår att kläcka ens för den som inte är insatt.
Detta är fortsättningskursen på Video Production I som vi läste i höstas, där hela kursen helt enkelt bygger på att vi ska skriva manus, välja ett manus och regissör, och sen delas alla in i två filmteam med alla roller som finns i en sådan.
Hade hoppats på att få till ett manus som stod sig i omröstning här, så att man fått regissera sin egen film, men lyckades inte få färdigt min andra version jag skrev, som var lite annorlunda än den första, efter några ändringar och förslag från lärare och klass.
Men det kan nog bli bra ändå, bara man inte får någon skitroll i produktionen. Vore oerhört tråkigt.
Och slutligen.
Documentary Filmmaking:
Även här ska väl någon utan hästarna i rätt besticklåda kunna klura ut vad det handlar om.
Dokumentärfilm.
En kurs jag också såg fram emot då dokumentär är något jag åtminstone skulle vilja testa på.
Har visat sig vara en sjukt ojämn kurs, och våran lärare Candance Schmererhorn känns rätt snurrig. Det är för övrigt inget skämt, hon heter så på riktigt. Jag och Carl blev dock lite besvikna då vi sett framför oss en förvirrad gubbe (a la Einstein till utseendet) som skulle komma ut i klassrummet och säga med tysk/tjeckisk brytning, "I want you all to call me Doctor Schmererhorn!".
Så blev då icke fallet. Tyvärr.
Men som sagt, känns lite flummigt, men förhoppningsvis kan man få ut något även av denna kurs.
Målet är även i denna kurs att i slutet av terminen göra en kort dokumentärfilm (5-6 min). Och påvägen dit har vi massa små assignments som ska hjälpa oss i skapandet av den riktiga filmen.
Sådär, då har jag gjort ett inlägg, både för att det inte ska börja lukta lik igen här på bloggen, och för att få bort ett tråkigt ämne som detta.
Nu ska jag gå och duscha.
Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det. - Winston Churchill
Får kräma ur mig ett inlägg!
Tänkte idag beskriva mina kurser lite närmare även om det mest blir lite kortare beskrivningar. Så är du inte intresserad så har jag iallafall förvarnat nu!
Non Linear Editing II:
Är man inte insatt i filmskapandets värld är det kanske inte så lätt att veta vad detta handlar om. Men det är alltså filmredigering. Tvåan i kursnamnet står för att det är en uppföljningskurs på ettan jag läste i höstas. Advanced editing, skulle man kunna säga.
Valde att fortsätta på det här eftersom det är en sjukt bra sak att kunna redigera, och för att jag själv tycker att jag kan hävda mig hyfsat i ämnet.
Mycket genomgångar på lektionerna, och övningar samt jobb förväntas vi göra utanför lektionstid. Dock avsätts lektioner som s.k workdays, då vi inte behöver komma till skolan om vi har möjlighet att göra detta hemma.
Läraren är dessutom Curtis Bieber, som jag hade i cinematography förra terminen (som jag visserligen failade i). Jag gillar Curtis sjukt mycket, då han är en skön snubbe och en riktigt bra lärare.
För den lite mer nördiga är programmet vi lär oss i, Final Cut Pro 7.
Directing For Camera:
Här lär vi oss om att regissera för film.
Ett ämne jag såg fram emot sjukt mycket, då det ju är regissera och skriva jag vill göra inom film.
Även här är det tidigare nämnda Curtis Bieber som är lärare. Och dom första veckorna har han verkligen infriat mina förväntningar.
Sjukt bra lektioner och roliga uppgifter. Vårat mål med kursen är att alla i slutet av terminen ska lämna in en kortfilm (5-7 minuter) som man själv skrivit och regisserat. Och på vägen dit är det många delmål som fungerar som assignments.
Har dessutom gott om vänner i klassen vilket ju är positivt.
Video Production II:
Den här är nog inte så svår att kläcka ens för den som inte är insatt.
Detta är fortsättningskursen på Video Production I som vi läste i höstas, där hela kursen helt enkelt bygger på att vi ska skriva manus, välja ett manus och regissör, och sen delas alla in i två filmteam med alla roller som finns i en sådan.
Hade hoppats på att få till ett manus som stod sig i omröstning här, så att man fått regissera sin egen film, men lyckades inte få färdigt min andra version jag skrev, som var lite annorlunda än den första, efter några ändringar och förslag från lärare och klass.
Men det kan nog bli bra ändå, bara man inte får någon skitroll i produktionen. Vore oerhört tråkigt.
Och slutligen.
Documentary Filmmaking:
Även här ska väl någon utan hästarna i rätt besticklåda kunna klura ut vad det handlar om.
Dokumentärfilm.
En kurs jag också såg fram emot då dokumentär är något jag åtminstone skulle vilja testa på.
Har visat sig vara en sjukt ojämn kurs, och våran lärare Candance Schmererhorn känns rätt snurrig. Det är för övrigt inget skämt, hon heter så på riktigt. Jag och Carl blev dock lite besvikna då vi sett framför oss en förvirrad gubbe (a la Einstein till utseendet) som skulle komma ut i klassrummet och säga med tysk/tjeckisk brytning, "I want you all to call me Doctor Schmererhorn!".
Så blev då icke fallet. Tyvärr.
Men som sagt, känns lite flummigt, men förhoppningsvis kan man få ut något även av denna kurs.
Målet är även i denna kurs att i slutet av terminen göra en kort dokumentärfilm (5-6 min). Och påvägen dit har vi massa små assignments som ska hjälpa oss i skapandet av den riktiga filmen.
Sådär, då har jag gjort ett inlägg, både för att det inte ska börja lukta lik igen här på bloggen, och för att få bort ett tråkigt ämne som detta.
Nu ska jag gå och duscha.
Bästa sättet att få ett arbete att verka svårt är att skjuta upp det. - Winston Churchill
fredag 3 februari 2012
Japanska skrik
 |
| Tom Selleck som Magnum P.I Vilken mustasch va?! |
Hur som helst.
Jag har alltså för tillfället en mustasch. Jag själv gör mest detta för att det är en rolig grej, och bryr mig faktiskt mindre om hur det ser ut, även om det nu har blivit en vanesak också.
Det hela började helt slumpartat dessutom. Någon av dom första veckorna jag var här i staterna, och jag skulle med min hårtrimmer (som jag alltid rakade mig förr, för att inte bli babyslät) trimma skägget litegrann inför en kalaskväll. Jag började trimma, men då jag gjort halva ansiktet så orkade inte trimmern mer. Batteriet var slut, och jag plockade fram laddaren. Laddaren ville då inte ladda upp trimmern till mitt stora förtret. Jag bönade och bad, men laddaren fortsatte vägra, och valde lite senare låta mig förstå att han inte kunde pga att vi i sverige har en strömstyrka på 240V och här i amerikatt kör dom på 110V. En laddare bör kunna köra båda, men då det verkar som att min laddare slackat i skolan och bara lärt sig att ladda på 240V, fick jag snällt acceptera att det inte blev någon mer trimning med den.
Jag frågade istället mina då helt nya roomates om någon av dom hade en rakhyvel eller liknande jag kunde låna, för gå ut på galej med halva ansiktet fortfarande ansiktsbehårat går ju inte.
Johannes kom till min undsättning med svaret att jag fick låna hans rakapparat.
Men som allt här i världen, var det självklart inte gratis att låna den.
Johannes är en helcrazy kille, så hans krav för att låna ut apparaten var att jag skulle raka allt utom mustaschen.
Sagt och gjort, och här sitter jag nu.
Vidare har jag märkt att det faktiskt är en sjukt bra conversation-starter att ha mustasch.
Det är inte sällan det händer att helt random människor kommer fram och slänger ur sig kommentarer som "Thats a nice mustasch!" eller "Maaan! You got a mustasch!!" (på den senare kommentaren, som faktiskt kommer oväntat ofta måste jag komma ihåg att i fortsättningen låta jätteförvånad och bli överdrivet rädd när jag inser att det faktiskt är som dom säger, att jag ju faktiskt har mustasch).
Detta händer, när man går på stan, på skolan, på bussen och kanske främst när man är ute på galej.
Speciellt sedan jag köpte min keps, som även den har en mustasch tryckt på (med tillhörande lösmustasch, vilken även den är en given partyhöjare).
Summa summarum, mer mustasch till folket.
Igår kom det fram någon random snubbe till mig i kafeterian och utbrast: "Duuuuude!! Double moustasche! Coool!" (syftandes på att jag både hade en riktig och en på kipsen).
Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag tackade lite försiktigt och gick sen vidare.
Eller vidare och vidare.. Jag hann ta kanske 4 steg så blev jag stoppad av en annan kille, som tydligen går i min "Video Production"-klass.
Han frågade mig bara rakt ut om jag hade skådespelat någonting.
Jag svarade att det har jag väl inte gjort direkt. Hans följdfråga på det blev om jag VILLE skådespela.
Jag svarade återigen halvförsiktigt att jag inte visste riktigt om jag var något bra på det.
Detta uppfattade han nog inte riktigt, då han utbrast "Yeah! Awsome!".
Sen berättade han att han tänkte skriva ett treatment till en film (så som jag och Carl gjort ett manus till den klassen), där han ville basera karaktärerna på mig och "den asiatiska tjejen som satt bredvid mig i klassrummet" (vilken är en tjej som heter Reiku som jag läst några klasser med innan osv).
Jag visste faktiskt inte riktigt vad jag skulle svara på det, så jag bara svarade typ "ehm, ok..".
Och då sa han igen, "YEAH! Awsome man! I'm "namn jag inte minns"!", sen gick han.
Var halvrandom. Sjukt om han till på tisdag har skrivit ett manus där han skrivit en roll åt mig.
Vet inte riktigt hur jag skulle ställa mig till det faktiskt.
Ikväll vill folk ha med mig på galej.
Får se hur det blir med den saken.
torsdag 2 februari 2012
En Mungo I En Monsun
Jaaa, just det! Jag lovade ju ett inlägg.
Var igår på möte med en rådgivare på skolan, och pratade lite smått om vad som behövs för att jag ska få min "Associate Degree". Det som gäller om jag ska ta den, är minst 3 terminer till. Och då räknade vi inte med matten jag måste läsa, eftersom jag inte gjort matte-testet än, vilket visar vilken matte jag måste börja på. Ju sämre jag får på testet, desto fler kurser måste jag läsa. Verkar som att jag kommer få läsa rätt mycket mattekurser om jag ska ha degreen.
Så det är ett alternativ.
Mitt andra alternativ, är att stanna här och plugga någon termin till, och läsa dom kurserna jag tycker jag vill ha, och som känns viktiga. Men välja helt fritt och random (filmkurser kommer såklart ligga i fokus ändå). Och sen bara åka hem och se vart jag tar det därifrån. Kanske vidareplugg i sverige, försöka få praktikplats på något bolag i branschen eller kanske t.om försöka göra en film.
Tredje alternativet är ju att åka hem i sommar, börja jobba på Teknikmagasinet igen och att ge upp drömmen om filmjobb. Men det alternativet känns för tillfället avlägset.
Och ska jag vara helt ärlig så ligger nog det andra alternativet närmast, som jag känner det just nu.
Har ikväll skrivit klart ett Treatment (ett manus i tidigt stadium) tillsammans med vapenslagare Calle, som vi ska lämna in i våran Video Production-klass imorgon.
Förhoppningsvis gillar Davega (läraren) det, och går det riktigt väl så får vi göra film av det.
Blir det manuset valt, så blir vi eller någon av oss regissörer och får vårat eget film crew tilldelat.
Vore ju sjukt grymt att få göra filmen.
Döden är inte sorgsen; det sorgliga är att de flesta människor aldrig riktigt lever.
Var igår på möte med en rådgivare på skolan, och pratade lite smått om vad som behövs för att jag ska få min "Associate Degree". Det som gäller om jag ska ta den, är minst 3 terminer till. Och då räknade vi inte med matten jag måste läsa, eftersom jag inte gjort matte-testet än, vilket visar vilken matte jag måste börja på. Ju sämre jag får på testet, desto fler kurser måste jag läsa. Verkar som att jag kommer få läsa rätt mycket mattekurser om jag ska ha degreen.
Så det är ett alternativ.
Mitt andra alternativ, är att stanna här och plugga någon termin till, och läsa dom kurserna jag tycker jag vill ha, och som känns viktiga. Men välja helt fritt och random (filmkurser kommer såklart ligga i fokus ändå). Och sen bara åka hem och se vart jag tar det därifrån. Kanske vidareplugg i sverige, försöka få praktikplats på något bolag i branschen eller kanske t.om försöka göra en film.
Tredje alternativet är ju att åka hem i sommar, börja jobba på Teknikmagasinet igen och att ge upp drömmen om filmjobb. Men det alternativet känns för tillfället avlägset.
Och ska jag vara helt ärlig så ligger nog det andra alternativet närmast, som jag känner det just nu.
Har ikväll skrivit klart ett Treatment (ett manus i tidigt stadium) tillsammans med vapenslagare Calle, som vi ska lämna in i våran Video Production-klass imorgon.
Förhoppningsvis gillar Davega (läraren) det, och går det riktigt väl så får vi göra film av det.
Blir det manuset valt, så blir vi eller någon av oss regissörer och får vårat eget film crew tilldelat.
Vore ju sjukt grymt att få göra filmen.
Döden är inte sorgsen; det sorgliga är att de flesta människor aldrig riktigt lever.
onsdag 1 februari 2012
Downs Syndrome
Jag har inte glömt bloggen. Har bara inte haft något särskilt intressant att skriva tror jag.
Och nu är jag för trött.. kommer snart mer dock!
Och nu är jag för trött.. kommer snart mer dock!
lördag 28 januari 2012
Vi kan raljera om räkor hur mycket vi vill!
Såhär glad var jag och Luis Suarez idag (inatt/imorse för mig då..).
Så sjukt skönt.
Och kul att Arsenal och Scums inte kommer vinna ett skit iår. (Nej, Arsenal vinner inte champions league, och Scums tar inte ligan)
Vi har åtminstone bra chans i två skitcuper!
Och kul att Arsenal och Scums inte kommer vinna ett skit iår. (Nej, Arsenal vinner inte champions league, och Scums tar inte ligan)
Vi har åtminstone bra chans i två skitcuper!
fredag 27 januari 2012
Den korta röda milen
Vi var tvungna lägga upp en till. Där vi ser hårdare ut.
Och gud så hårda vi blev. Jag är seriöst rädd för oss.
You don't mess with us, så att säga.
(Jerker menar att han skelar på förra bilden också.. säg inte till honom att han GÖR det..)
Och gud så hårda vi blev. Jag är seriöst rädd för oss.
You don't mess with us, så att säga.
(Jerker menar att han skelar på förra bilden också.. säg inte till honom att han GÖR det..)
bara ett pilkast bort
Vi kör ett till, lite mer informativt.
Jag var i tisdags med om något av det sjukaste jag upplevt.
Det var på våran video production 2-klass. Vilken jag har med många av både mina kompisar och folk jag hade Video Production 1 med i höstas. Så det är ingen stor grej så.
Så skulle vi i slutet av lektionen bara låta alla elever presentera sig själv och säga något man tyckte man är bra på. (om man är bra på ljudmix, redigering, regi osv)
Och det är ju liksom en klackspark. Men.
När turen kommer till mig, och jag ska presentera mig, då blir det som att jag tappar andan.
Jag chokade (fick inte fram ett ljud) nästan. Jag lyckades nätt och jämt få fram det jag skulle säga. Men det var med möda för att inte stamma eller kippa efter luft (som man ofta hör såna nervösa stackare göra när dom ska prata inför grupp). Läskigt. Jag har aldrig varit med om det.
Så tanken om att den kursen "Fund Of Public Speaking" var inte så tokig.
Så imorse var jag vaken 07:10 för att försöka "crasha"(läs för något inlägg sen för förklaring) den klassen som är 08:00 - 11:05 på fredag morgon (alltså den dagen man har ledig och som gör att man får långhelg.. vad hände där??).
Gick dit, skrev upp mitt namn på tavlan som vi blivit instruerade att göra.
Plats nummer 7 av dom som vill crasha.
Läraren kommer dit, tar role, och berättar sen att antalet elever som saknas gör att sex stycken på listan får en plats i vårterminens kurs (det är viktigt att vara på första lektionerna som ni märker). Ridå. Jag och fyra till fick vänligt ta våra block och väskor och snällt lämna klassrummet och gå hem.
Det är inget större problem för mig, som vilket som har dom kurserna jag behöver.
Men hade funderingar på att byta ut en av dom jag har mot den communication-kursen.
Nu blir det istället till att skriva ett sjukt och obehagligt manus till kursen jag inte varit säker på, men nu ändå ska gå.
Jag kom upp i bra tid idag iallafall!
Vilken tok som helst kan tjäna pengar, men det krävs en klok karl för att behålla dem - Amerikanskt ordspråk
Jag var i tisdags med om något av det sjukaste jag upplevt.
Det var på våran video production 2-klass. Vilken jag har med många av både mina kompisar och folk jag hade Video Production 1 med i höstas. Så det är ingen stor grej så.
Så skulle vi i slutet av lektionen bara låta alla elever presentera sig själv och säga något man tyckte man är bra på. (om man är bra på ljudmix, redigering, regi osv)
Och det är ju liksom en klackspark. Men.
När turen kommer till mig, och jag ska presentera mig, då blir det som att jag tappar andan.
Jag chokade (fick inte fram ett ljud) nästan. Jag lyckades nätt och jämt få fram det jag skulle säga. Men det var med möda för att inte stamma eller kippa efter luft (som man ofta hör såna nervösa stackare göra när dom ska prata inför grupp). Läskigt. Jag har aldrig varit med om det.
Så tanken om att den kursen "Fund Of Public Speaking" var inte så tokig.
Så imorse var jag vaken 07:10 för att försöka "crasha"(läs för något inlägg sen för förklaring) den klassen som är 08:00 - 11:05 på fredag morgon (alltså den dagen man har ledig och som gör att man får långhelg.. vad hände där??).
Gick dit, skrev upp mitt namn på tavlan som vi blivit instruerade att göra.
Plats nummer 7 av dom som vill crasha.
Läraren kommer dit, tar role, och berättar sen att antalet elever som saknas gör att sex stycken på listan får en plats i vårterminens kurs (det är viktigt att vara på första lektionerna som ni märker). Ridå. Jag och fyra till fick vänligt ta våra block och väskor och snällt lämna klassrummet och gå hem.
Det är inget större problem för mig, som vilket som har dom kurserna jag behöver.
Men hade funderingar på att byta ut en av dom jag har mot den communication-kursen.
Nu blir det istället till att skriva ett sjukt och obehagligt manus till kursen jag inte varit säker på, men nu ändå ska gå.
Jag kom upp i bra tid idag iallafall!
Vilken tok som helst kan tjäna pengar, men det krävs en klok karl för att behålla dem - Amerikanskt ordspråk
Du sitter där du sitter!!
Just ja!
Jag har helt glömt bort något förskräckligt roligt!
Bakgrundsfakta: Här i USA har man telefonnummer baserat på vilken region i landet man bor i. Och det är om jag förstått det ganska små regioner. Så det är inte delstater eller så, utan bor du Santa Barbara district har du "805" i början, osv osv. Så numret du får, har högst troligt någon i samma region som dig själv haft tidigare.
Så, när jag kom hit i Augusti så var en av dom första sakerna jag fixade ett amerikanskt telefonnummer.
Fick ett nummer som börjar på "805" och allt var frid och fröjd.
När jag varit i landet i ungefär tre veckor får jag plötsligt ett sms till mitt amerikanska nummer från ett nummer jag aldrig sett förut, och som dessutom börjar på "707" vilket alltså tillhör en annan region (dock även det i Kalifornien såg vi när vi kollade upp det).
Jag har inte hittat någon riktigt bra motsvarighet till sidor som "Eniro.se" och "Hitta.nu" här i USA, så det enda vi fick fram var vart personen i fråga kom ifrån.
Jag och min rumskompis PJ (Johannes) bestämde oss för att svara och driva med denna random person.
Det som nu följer skall tas med en skopa humor, och är du lite känslig för vad man bör skriva till folk så är det kanske lika bra att sluta läsa nu. Allt jag skriver härefter är direkt citerat från våran långa smskonversation. Lägger in någon kommentar här och där inom parenteser, vilket alltså inte ingår i själva konversationen.
Random Douche:
22/08/2011 21:35
"What up yo? Chilling in SB for the night if you're around"
(Här är jag lite osäker på om personen i fråga skickat fel eller om det är någon jag ändå gett mitt nummer till, eftersom jag inte kände till det med regionerna än, och personen visste att jag befann mig i SB (Santa Barbara).)
Random Douche:
Random Douche:
23/08/2011 08:48
"It'd be cool to see you while I'm in town"
(Rätt påstridig snubbe)
Jag:
(Verkligen "Oh really???".. här var vi ganska förvånade över att han inte en gång ens lite tvekat på att han pratade med rätt person..)
Random Douche:
Random Douche:
Jag har helt glömt bort något förskräckligt roligt!
Bakgrundsfakta: Här i USA har man telefonnummer baserat på vilken region i landet man bor i. Och det är om jag förstått det ganska små regioner. Så det är inte delstater eller så, utan bor du Santa Barbara district har du "805" i början, osv osv. Så numret du får, har högst troligt någon i samma region som dig själv haft tidigare.
Så, när jag kom hit i Augusti så var en av dom första sakerna jag fixade ett amerikanskt telefonnummer.
Fick ett nummer som börjar på "805" och allt var frid och fröjd.
När jag varit i landet i ungefär tre veckor får jag plötsligt ett sms till mitt amerikanska nummer från ett nummer jag aldrig sett förut, och som dessutom börjar på "707" vilket alltså tillhör en annan region (dock även det i Kalifornien såg vi när vi kollade upp det).
Jag har inte hittat någon riktigt bra motsvarighet till sidor som "Eniro.se" och "Hitta.nu" här i USA, så det enda vi fick fram var vart personen i fråga kom ifrån.
Jag och min rumskompis PJ (Johannes) bestämde oss för att svara och driva med denna random person.
Det som nu följer skall tas med en skopa humor, och är du lite känslig för vad man bör skriva till folk så är det kanske lika bra att sluta läsa nu. Allt jag skriver härefter är direkt citerat från våran långa smskonversation. Lägger in någon kommentar här och där inom parenteser, vilket alltså inte ingår i själva konversationen.
Random Douche:
22/08/2011 21:35
"What up yo? Chilling in SB for the night if you're around"
(Här är jag lite osäker på om personen i fråga skickat fel eller om det är någon jag ändå gett mitt nummer till, eftersom jag inte kände till det med regionerna än, och personen visste att jag befann mig i SB (Santa Barbara).)
Jag:
22/08/2011 23:43
"Yeah, Im around. Like all around."
Random Douche:
23/08/2011 01:31
"Where you at?"
Random Douche:
23/08/2011 02:40
"Word Girl. If y"
(Okej, det är felskickat)
Random Douche:
23/08/2011 08:39
"Yo you down to kick it?"
Random Douche:
23/08/2011 08:48
"It'd be cool to see you while I'm in town"
(Rätt påstridig snubbe)
Jag:
23/08/2011 12:48
"How long you gonna be here and what're you up to?"
Random Douche:
23/08/2011 13:00
"Just chillin over at Sbcc I'm only here for today"
(Han "chillar" alltså på skolan jag precis börjat på..)
Random Douche:
23/08/2011 13:08
"Want to kick it in a couple hours?"
Jag:
23/08/2011 13:25
"So, do you want to grab some tacos and discuss Josef Mengeles impact on human science?"
(Redan här trodde vi ju att vi skulle bli genomskådade..)
Random Douche:
23/08/2011 13:29
"Yeah sounds like a plan"
Random Douche:
23/08/2011 13:31
23/08/2011 13:31
"Haha what are you up to?"
Random Douche:
23/08/2011 13:39
23/08/2011 13:39
"Come swoop me up"
Jag:
23/08/2011 13:49
"Dont push it Sir!"
Random Douche:
23/08/2011 14:18
"Haha word. You want to kick it in a little tho?"
Random Douche:
23/08/2011 14:28
23/08/2011 14:28
"Lifes different from the last time you saw me"
Random Douche:
23/08/2011 14:28
23/08/2011 14:28
" ;) "
Jag:
23/08/2011 14:37
"I hope that you have lost weight, or whats different?"
Random Douche:
23/08/2011 14:38
"Got my shot together a Lil more. You want to chill? My phones running low"
Random Douche:
23/08/2011 14:46
"And yes I did haha"
Jag:
23/08/2011 15:14
"I'm kind of busy at the moment, planning my trip to Nairobi where i'm going to hunt natives. And good for you!"
Random Douche:
23/08/2011 15:17
"Haha word. Well I´m headed to the beach for a few hours. If you want to grab a drink or something later I´ll be around till tomorrow"
Jag:
23/08/2011 15:56
"Does that mean I can see you in a bikini? And for your information, I quit drinking when i woke up with John next to me and my penis was full of red dots! Cant wait to see you though!"
Random Douche:
23/08/2011 15:57
"Hahahahhah"
Random Douche:
23/08/2011 15:57
"I forgot your sense of humor"
Jag:
23/08/2011 16:10
"Oh rly?"
(Verkligen "Oh really???".. här var vi ganska förvånade över att han inte en gång ens lite tvekat på att han pratade med rätt person..)
Random Douche:
23/08/2011 21:10
"You know this"
Jag:
23/08/2011 23:34
"What the fuck man!"
Random Douche:
23/08/2011 23:35
"What?"
Random Douche:
23/08/2011 23:35
"What up?"
Jag:
23/08/2011 23:36
"The fuck?"
Random Douche:
23/08/2011 23:36
"What are you pointing at?"
Jag:
23/08/2011 23:38
"You're such an asshole!"
Random Douche:
23/08/2011 23:39
"How so?"
Random Douche:
23/08/2011 23:41
"Do you want to chill or what?"
Jag:
23/08/2011 23:42
"I am chillin.. douche"
Random Douche:
23/08/2011 23:43
"Not sure what's up"
Jag:
23/08/2011 23:44
"Dont act like you dont know what i mean!"
Random Douche:
23/08/2011 23:44
"I'm really not sure"
Jag:
24/08/2011 00:01
"Can you explain why there is a dead cat in my mailbox???"
"Can you explain why there is a dead cat in my mailbox???"
Random Douche:
24/08/2011 00:32
"What?! That's fucked up"
Random Douche:
24/08/2011 10:23
"Yo I had nothing to do with that. I'm taking off at 9 if you want to kick it"
Jag:
28/08/2011 15:27
"Dude, you know you got the wrong number, right? /OJ"
"Dude, you know you got the wrong number, right? /OJ"
Sen dess har jag inte hört av honom.
Konstigt, måste gjort ett dåligt intryck eller något.
Konstigt, måste gjort ett dåligt intryck eller något.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)