Hemmakväll Med Holken

Alltså. 



Vi har haft en kort period här i Santa Barbara nu när det inte varit skitvarmt, även om det inte varit kallt heller. (speciellt inte om man mäter med svensk måttkopp. Centiliter.) 



Men nu har det blivit snuskigt varmt på dagarna igen. Det är såhär varmt så att man skäms lite över att klaga på det. Och missförstå mig rätt, jag älskar att det aldrig blir svensk (läs norrländsk) bitkyla här. Och jag älskar att det mestadels är sol och varmt. Det är helt underbart. Så just därför skäms jag lite när jag klagar på det. För det är ju verkligen fantastiskt egentligen. Och jag som knappt längre ser någon som helst tjusning i att gå ut en svensk vinterdag och känna skinnet i kinderna krulla sig. Det enda jag fortfarande verkligen gillar med svensk vinter är hur fint det kan vara ibland, men det blir ju mer och mer en raritet det också pga alla skit-vintrar som om möjligt är ännu värre. Så borde inte jag vara nöjd? Jo, men när man inte är ledig och måste vara i skolan och gå på lektioner osv, då är det faktiskt ganska jobbigt med värmen ibland. Speciellt om man har lite bråttom till en lektion och måste gå med raska steg eller liknande substitut för att ta sig fram snabbast möjligt med hjälp av sina tappra apostlahästar. Nu hoppas jag att ingen får för sig att jag skulle ha bråttom någon gång, då det ju i stort sett var jag som uppfann fenomenet att "komma i tid", men rent hypotetiskt kan det ju hända. Och då skulle man ju självklart bli oerhört varm i detta väder, och för en som alltid har svettats i paritet med en Tomas Brolin på bikram yoga är det inte något roligt att komma till lektionen och svettas som en heroinist på avgiftning. Nu är det ju tur att jag aldrig är sen och därav sällan har bråttom. Nästan. Typ. Ungefär.



Dessutom.



Jag som normalt dricker ungefär 2392,4 liter vatten om dagen dricker ju sanslöst mycket när det är så varmt. Därför är det nästan så att jag tar åt mig personligen när kranvattnet i det här landet smakar socka. Jag vet att många här dricker det direkt ur kranen, men för mig, som ju faktiskt skulle vilja se mig själv som lite av en vattnets Carl Jan Granqvist, funkar inte det. Nej, jag är dömd att kånka dunk efter dunk med riktigt dricksvatten från affären, som även om det inte är någon maraton-distans, ligger en god promenad ifrån vår lägenhet (lyckligtvis går det ju bussar som man kan ta, men ändå). 


Jag har starka funderingar på att hyra in en sån vattenautomat som vi hyrde i lägenheten där jag bodde förra året. En sån med en stor vattenbehållare uppe på som bubblar sådär hemtrevligt då och då, och som alltid förser en med iskallt vatten. Det är inte så fasligt dyrt att hyra en sådan, och som tillägg till det, dessutom få dessa vattenbehållare på 5 gallon (ungefär 19 liter) hemkörda till dörren med jämna mellanrum. Håller just nu på och velar fram och tillbaka om det skulle vara värt det. Den stora anledningen till att jag tvekar är för att Johannes och Sebastian som jag delar lägenheten med inte tycker det är värt det, då dom tydligen inte har något emot att dricka kiss (alltså vattnet ur kranen). Men jag kanske hyr en och ställer här inne på mitt rum. Jag håller på att gå under när man inte har något att dricka hemma, men ingen tid att åka och köpa finns. Att gå törstig i värmen är ungefär 10.000 gånger värre än att gå hungrig (statistiskt bevisat, av mig).


Som avslutning vill jag bara komma med en rättelse och ursäkt som för mig är ytterst pinsam. I mina två senaste inlägg om saknad skrev jag bland annat om "Himlen Är Oskyldigt Blå", som Malva och Linda sjöng på morfars begravning. Det har visat sig att mitt minne svikit mig och att det var på mormors begravning dom sjöng den. Som sagt, ytterst pinsamt misstag, men egentligen gör det ingen skillnad. Allt jag skrev gäller såväl morfar som mormor. Ville bara rätta till mitt misstag, utan att gå in och tjuv-ändra i inlägget, vilket ju förmodligen bara hade varit konstigt. Så, sången sjöngs på mormors begravning, inget annat. Men allt jag skrev går för dom båda.

Med vänliga hälsningar
En något generad Brigitte Bardot