Min Mossa Har En Mossa Av Mossa

Hej.

Blir bara ett inlägg med mitt bästa barnprogramsklipp någonsin.
Har visserligen bara sett det nu som "vuxen", men ändå.

Det är från "Adventure Time", ett barnprogram som förtjänar ett helt eget inlägg senare.
Men tillsvidare får ni nöja er med denna smygkik.

Briljant och fruktansvärt roligt klipp från barnprogrammet "Adventure Time"

Vi hörs!

- Rolf Lassgård

Jag Är "The Black Eminem"

Okej, jag ber om ursäkt för inlägget på förhand.

Talet gick faktiskt över förväntan.
Själva talet sög ju förmodligen balle dock.
Men leveransen var som sagt över förväntan. (men då ska det väl slås fast att för att slå mina förväntningar krävdes mest att jag INTE skulle skita eller pissa på mig.)
Jag kom ihåg dom flesta av mina poänger och följde den strukturen jag byggt upp innan.

Rösten var dock på den såkallade bristningsgränsen, vilket kändes mindre bra.
Jag har fortfarande inte vant mig vid det här, och om jag ska vara ärlig så förstår jag inte ens vad som händer. Jag som aldrig har haft problem att tala inför folk, och som t.om stod framför hela högstadieskolan på i runda slängar 4-500 elever (minns visserligen inte riktigt, men något sånt tror jag antalet elever på NivrenaSkolan var på den tiden..) och pratade fler än en gång.
Det stör mig så oerhört att jag helt plötsligt blivit något av det exakt motsatte som jag var då.

Språket är självklart en faktor, men jag tror ändå inte att jag skulle varit så förbannat harig och nervös då som jag är nu.
Men. Nu är första talet avklarat, och nu kan det förhoppningsvis bara gå uppåt.
Ska bli sjukt kul att höra vad Cameron har att säga, och jag tror han kan hjälpa mig att åtminstone börja komma tillbaka till den orädda människa jag en gång var.

Till råga på allt så hade jag ju "English 110" ikväll.
Jag känner mig seriöst efterbliven på dom lektionerna. Alltså på riktigt. Jag känner mig så sjukt dum och okunnig (ingenting emot "efterblivna", love respect, och allt det där!).
Jag vill inte läsa den skiten mer. Men nu måste jag ju. Det är för sent att välja något annat och jag måste ha den för att få ihop dom "creditsen" jag måste ha för att få behålla mitt visum.

Men jag kan säga såhär. Allt utöver ett "F" i den kursen är vinst och 3 poäng för mig.
Jag kommer jubla mig harmynt om jag skulle lyckas med miraklet att få ett "D".

Ja, som ni som känner mig märker är jag inte särskilt munter för tillfället.
Och det stör mig också, för det går ut över alla kurser och livet i stort för tillfället, och det suger också balle, och gör mig ännu mer irriterad.


Måste förmodligen lyckas få till sömn och mat mycket bättre om jag ska klara det här halvåret.

Sov inatt kanske 4 timmar, och visserligen runt 6 timmar förra natten, för att natten innan det vara nere på ungefär 3-4 igen.
Dessutom sköter jag matvanor skamligt dåligt.
Sitter nu, 21:59 och har precis ätit mitt första mål mat för dagen, en skål med "Top Ramen"s bästa nudlar och nån smörgås till. Det håller inte.
Men jag blir så sjukt stressad och "nedåt" när det är som det är så jag pallar liksom inte göra någon mat osv osv. Och samtidigt så har väl det direkt koppling till ATT jag blir som jag blir, då jag inte har någon energi och är trött hela tiden.

Jaja, en dag kvar med "Tennis" och "Writing For TV". Klart bästa dagen.
Sen försöker vi ladda om, läsa ikapp i helgen, för att komma tillbaka som ny till nästa vecka av skola.

Hoppas ni inte drogs med för mycket i mitt klagande

/Leif Boork

Att Tala Är Brons, Att Tiga Är Också Brons

Verkar som att mitt bönande och whinande på bloggen i måndags fungerade.
Eftersom vi är en stor klass på typ 28 pers eller något sånt, och bara har lite mer än en timmes lektion, så hann inte alla hålla sitt tal.
Som tur var blev jag inte skjuten dock. Hade ju varit snöpligt, för just det var bara något jag skrev, och inte något jag menade.

Så nu sitter jag här i mitt lilla rum med lurarna i öronen, och har för tillfället valt bort plugg-playlisten och låter istället "Hellre Utan Fejs" mycket eminenta "Spånskivan" fungera som fokuseringsmusik, och försöker lära mig mitt eget tal bättre än vad jag redan kan det.

Jag vet att typ 84,92% av den här bloggen för tillfället består av att jag på något sätt tipsar om musik, film eller annat. Men jag har så mycket bra att dela av mig av att jag bara måste förgylla andra människors liv med vad jag tycker är bra. Och vad är då bättre än att använda sin världsberömda blogg till detta?

Och om sanningen ska fram så är väl ingen mer lämpad än mig att komma med tips.
Jag som t.om har min egen tipsspalt i sundsvallstidningen "LAJV" (att jag inte skrivit mina egna tips på över ett år ska vi väl kanske vara tysta om dock..).

Så, dagens tips är just njurundabandet "Hellre Utan Fejs" och deras skiva "Spånskivan". (länk till skivan på spotify finns på titeln tidigare i inlägget)
Jag kanske är partisk, då det ju alltid är roligt att höra musik och se film osv, som man känner skaparna till, men jag tycker faktiskt att detta projekt är rysligt vasst.
Det handlar om instrumental experimentell musik, och är gjort med en perfekt blandning av seriöst och humor.
Mina personliga favoriter är nog låtarna "Jokkmokk", "Spansk Mat Smakar Alltid Fetast" och "Ungkarl Ungkarl Ungkarl".
Men hela skivan är seriöst värd att lyssnas på.
Som sagt, kudos till pojkarna för det dom gör.

Nu ska jag öva in den här skiten lite till och efter det försöka sova en liten stund.

Eder eviga tipsare
Åke Green

Kyckling-aladåb

Jag. Vill. Inte. Hålla. Tal. Om. En. Timme.

Skjut. Mig.
/Tomas von Brömssen

Allt Handlar Om Frukt

Och just ja!
Nu finns filmen vi skapade i våras till "Film Production 2" på youtube igen!

Det är i denna jag spelar polis och bland annat var assistant editor till.

Lämna gärna en kommentar med någon slags kritik eller ett betyg eller liknande, skulle uppskattas enormt!

Här kommer vår kortfilm "First Date". Det är en komedi, och filmen med intro och eftertexter är 15:17 min.

Ett tips kan vara att höja upp kvalitén till åtminstone 720p.

Mycket nöje!
Tycho Brahe

Jag Har Ett Svart Bälte I Upplands Väsby

 Jo, att jag tänkte säga det att, jag börjar bli sjukt sugen på att tatuera mig igen.
Egentligen ett under att jag inte har gjort en till än.
Är väl i största grad en ekonomisk fråga.
Har ju sedan jag gjorde den första tatueringen (bild här bredvid) varit student här i Amerikatt, och även om det låter glammigt så ska gudarna veta att det är inget lyxliv man lever.
Eller ja, 80% av alla svenskar som studerar här i Santa Barbara är ju rikemansbarn typ, så tilläggas ska väl att jag talar för mig själv och resterande av dom kvarvarande 20 procenten.
Och då mina ekonomiska tillgångar senaste året inte direkt svämmat över, så har andra saker prioriterats.
Saker såsom, mat, skolmaterial och annat som man faktiskt behöver.

Jag ska väl inte hymla med att det slunkit ner en och annan skumhatt (eller öl som lekmannen säger) också visserligen.

Men. Hursomhelst. Suget, som om jag ska vara ärlig har funnits där hela tiden sedan jag lämnade Olles (facebooklänk till ett utbud av dom tatueringar han gjort finns om du klickar på namnet. Kolla på dom, han är helt vansinnigt duktig!) rum han på den tiden hade på tatueringsstudion Shanti, har börjat växa sig ännu starkare igen.
Jag vill göra flera stycken, och det nu.

Jag har ju nån jag har bestämt att jag ska göra och nån som ligger under fundering, så att säga.

En jag vill göra har jag själv bestämt att tidigare nämnda Olle ska göra.
Eftersom det är ett ansikte jag vill ha, och jag typ inte sett någon göra bättre porträtt-tatueringar än han, så känns det som det givna valet. Det stora problemet med det är ju att han har blivit så populär att tiderna han släpper oftast blir uppbokade snabbare än Lasse Granqvist pratar.

Planer finns ju dessutom att fortsätta på armen med Liverpool-tatueringen, och att göra det i samma tema.
Det må fortfarande vara en mörk period för klubben och oss supportrar men kärleken till Liverpool FC är starkare än någonsin.
Så, även där är som sagt en fortsättning uttänkt.

Även om tatueringen jag har nu (se bilden i början av inlägget) inte riktigt har samma förståelse här i USA.
Jag minns när jag i maj låg vid poolen som vi hade i lägenhetskomplexet där jag bodde då.
En mörkhyad/svart (jag vet inte riktigt vad som är PK-termen nu för tiden) vän till mig var också där, och helt sonika från ingenting pekar han på min tatueringen på armen och vänder sig mot en annan mörkhyad/svart vän och säger, jag citerar ordagrant, "Hey man, look! This nigger likes chicken too!".
Faktiskt sjukt roligt, även om jag är ganska säker på att just han visste vad det var och att han sa det som ett skämt.

Ja, tatueringssuget sitter i.
Men ska man se nyktert på det hela så är jag ganska säker på att det inte kommer finnas ekonomiska tillgångar att backa upp en tatuering denna höst heller. Tyvärr.

Mvh
Qristina Ribohn

Ett Hål Kan Jag Sträcka Mig Till..

Helgen är snart över.
Har varit en förbryllande lugn helg för oss pojkar här på 210 Barranca Avenue.
Men så blir det ibland, och det är ju hemskt svårt att göra något åt det nu.

Sitter just nu och filar på det sista och försöker öva in mitt första tal i "public speaking" som vi ska hålla imorgon.
Rätt nervös men det är ett kort tal vi ska hålla (3-5 minuter), så jag hoppas det går bara bra.
Dessutom är det våran lärare som valt ämnet, som är våra stjärntecken, så det slapp man ju fastna vid iallafall. Att komma på ett ämne att prata om alltså.


"Mitt" lag Essviks AIF har dessutom som nykomlingar i division 5 nu blivit klara för spel i division 4 till nästa säsong!
Mycket glädjande! Och sjukt imponerande att gå upp två divisioner på två säsonger.
Men, det är ju i division 4 vi hör hemma, så det känns bra att pojkarna hemma tagit oss tillbaka till "vår" division.
Vi drog oss ju ur fyran för 3 säsonger sen om jag inte minns helt fel, pga spelarförluster till andra föreningar vilket lämnade oss med bara ett fåtal kvar. Vi fick då börja om i division 6, så vi har alltså med till stor del nytt och ungt lag tagit oss tillbaka på 3 säsonger.
Det är inte utan att man blir stolt i det gamla essvikshjärtat.

Haha, det är roligt att jag utan att tänka på det fortfarande refererar till laget som "vi", trots att jag först pga ett jobbschema som inneburit sena kvällar, och nu geografisk position, inte kunnat spela med laget på nästan 3 år, men jag vet inte.. Jag själv ser fortfarande Essvik som mitt lag och jag hoppas att man någon gång i framtiden kommer ha möjligheten och är välkommen att komma tillbaka som spelare dit!

Nu ska jag fortsätta med talet.

Varma hälsningar
Jean-Pierre Barda

Stereotypen För Den Vita Hästen

Hoppas att ni hämtat er efter förra inlägget. Vissa kanske inte ens har hunnit läsa klart det.
Jag brukar också bryta upp längre texter och läsa det i etapper.

Återgäldar er nu med ett lite kortare inlägg. För jag har egentligen inte tid.
Ska skriva klart min tv-seriekaraktär till "Writing For TV" som jag ska lämna in ikväll, och förhoppningsvis hinna upp till Mesa och handla en snabbis innan.

Pluggmusik.
Jag som, om jag hör för mycket runt omkring, har lite svårt att koncentrera mig på mitt, tycker det fungerar mycket bra att ha lite musik att stoppa i öronen för att kunna fokusera bättre, och inte störas av ljud runtomkring osv. (förutom om plugget är något mer praktiskt som filmredigering eller liknande, då går det ju inte för sig att störas av musik heller.)

Jag har börjat på en lista där jag slänger in lite låtar då och då jag tycker passar.
Mest är det ju instrumentalt då man inte vill ha en massa text att lyssna på när man t.ex läser eller ska skriva något.
Och som instrumental musik blir det mycket filmmusik. Lugn, fin, inte allt för mäktig filmmusik.
Funkar sjukt bra.
Musiken från "Braveheart" och "Jurassic Park" är två favoriter. Okej, just dessa två har ju sjukt mäktiga spår också, men det får inte vara för mycket power i musiken ändå. Flesta spåren från dessa filmer ligger på en bra nivå.

Kan dessutom tipsa alla om en av mina favoritkompositörer som bland annat gjort musik till filmen "This Is England" (mycket bra film!), han heter Ludovico Einaudi.
Fantastisk italiensk kompositör som gör mycket rogivande musik. Om ni känner att ni vill ha ett smakprov av Ludovicos kompositioner så rekommenderar jag hans största låtar "I Giorni" eller "Nuvole Bianche". (det mesta av Ludovicos musik finns på spotify eller youtube)
Rena mästerverk om du frågar mig.

Även en av låtarna från just "This Is England" som också är en bra inkörningslåt är "Dietro Casa".
Gillar du det du hör är det bara lyssna igenom resterande av denna rysligt duktige mans repertoar.

En artist jag klarar lyssna på som faktiskt har text på sina låtar är legenden, Mark Knopfler.
Hans ändå rätt mjuka röst och sköna lugna låtar är perfekta för att komma i bra stämning. Och hans gitarrspel är lysande och rogivande.
Hans nya skiva "Privateering" är för övrigt helt underbar.

Men, jag vill fortfarande utöka utbudet på min playlist med pluggmusik.
Vad har ni för tips att ge mig som klarar kraven jag nämnt i inlägget?

Bomba gärna med tips på klassisk musik, filmmusik eller musik som likt Knopfler funkar trots text.

Nu ska jag sätta in hörlurarna, slå på min pluggmusik och skriva klart min karaktär.

(hehe, blev inte så kort nu heller..)

Mycket nöje!
Thorsten Flinck

Sär Skrivning

Vi ångar på.
Även om jag inte vill jobba ur allting dom första veckorna, så är det väl lika bra att köra medan man har ångan uppe.

Så.
Vad läser jag denna terminen då?
Ja, det får du veta i det här inlägget om du är intresserad och fortsätter läsa.
Är du inte intresserad så hörs vi framöver.


"English 110" har vi ju gått igenom litegrann redan, så det tänkte jag inte ägna så mycket tid åt här.
Men det handlar helt enkelt om, som namnet på kursen ger en hint om, en kurs i Engelska.
Just engelska 110 inriktar sig främst på skrivande.
Jag har den klassen en gång i veckan, på onsdagar mellan 18-21. Läraren heter Chella Courington, och verkar bra, men pratar i ett sjukt flummigt tonläge.


På måndagar och onsdagar, som första lektion 12:45-14:05, har jag "Fund of Public Speaking".
Ni som läst denna bloggen i dess tidigare försök, vet att jag skrivit om att jag funderat på att ta denna kursen förr, och att jag även försökte komma in på den i efterhand förra terminen men då föll på målsnöret.
Även här ger namnet en ganska klar hint om vad det handlar om, men för er som berövats förståelse av även det allra enklaste i det engelska språket, så handlar det om att lära sig hålla tal, eller bara tala inför en grupp med människor.
Kursen i sig handlar mångt och mycket om att veta hur man ska strukturera och förbereda ett tal och om hur man bäst kommer till sin poäng, och även undviker eventuella fällor och fallgropar.
Jag tar dock denna kursen mest för att själv utveckla mitt engelska tal i stort, och för att få en bättre säkerhet i att tala engelska, även om självklart själva "public"-delen kommer som en bonus. (lite mer angående detta går att läsa i tidigare länkade gamla inlägg)

För att vara ärlig så var jag sjukt nervös inför den här klassen, och kan väl tillägga att jag fortfarande är, då vi inte utöver några korta övningar inte hållit tal än.
Och det är vad vi kommer göra. Förbereda, strukturera och hålla tal inför klassen.
Jag är som sagt rysligt nervös, men samtidigt förväntansfull.

Läraren vi har i den här klassen heter Cameron Sublett, och intrycket efter 3 veckor är att han är en riktigt bra lärare.
Han säger själv att om vi vill ha en enkel kurs, har vi förmodligen valt fel lärare, men att han istället ser till att ingen lämnar kursen i december utan att ha utvecklats. Och jag ser inga tecken på att han skulle ha fel. Han är en sån man lyssnar på, och han är faktiskt dessutom ofta sjukt rolig. Han låter alla delta i lektionerna, har bra övningar och han lyckas på något sätt uppmuntra en och ger en självförtroende om att man kan fixa det. Känns som en ganska bra egenskap hos en lärare i det här ämnet.


Vidare har jag även på måndagar och onsdagar, 15:00-17:00, kursen "Introduction To Film".
Även det en klass som jag tror kan bli riktigt intressant.
Det handlar helt enkelt om att se på, bryta ned och analysera film.
Inte recensera, utan analysera. Varför använder regissören till filmen just den här tekniken eller varför har dom klippt filmen som dom gjort, osv.

Vi kommer se en film i veckan. Filmer från olika genrer, olika tidsåldrar, olika regissörer osv.
Första filmen vi såg t.ex var "Hurt Locker" från 2008 av regissören Kathryn Bigelow. En nutida krigsfilm om en amerikansk "bombstyrka".
Och nu i måndags såg vi "L'Atalante" från 1934 av regissören Jean Vigo. Ett franskt kärleksdrama, om ett nygift par som bor på båten han jobbar på.
Tänker inte skriva något mer om filmerna, utan ville mer bara visa lite hur stor skillnad det kan vara mellan filmerna vi ser. (vill du läsa mer om filmerna så har jag lagt in länkar på namnen till respektive IMDB-sida, kan faktiskt rekommendera er att se dom båda, speciellt om ni är intresserade av film på ett högre plan än som fredagsunderhållning.)

Det är en stor klass på ungefär 150 elever, och vi har lektionerna i en stor sal, som är ungefär som en biosalong.
Läraren Michael Stinson, är bra, men storleken på klassen gör det lite opersonligt.
Men han brinner för det han gör och han är lätt att lyssna på.


Varje tisdag och torsdag "morgon" 9:35-10:55 har jag "Beginning Tennis".
Och aldrig förr har väl ett kursnamn varit mer avslöjande.
Det handlar om nybörjar-tennis.

Rolig klass tycker jag, som ju ser sport i allmänhet och bland annat tennis i synnerhet som en mycket positiv syssla. Skönt att ha två tillfällen i veckan då man har det som lektion och därmed måste ut och röra på sig.

Ett plus dessutom till att man får lära sig tennisen från grunden, så att man kan utveckla den självlärda tekniken man har idag till något mer riktigt.


Veckans sista lektion har jag på torsdags-kvällarna mellan 17:00-22:00, och då är det "Writing For TV" som gäller.

Terminens höjdpunkt.

Här ska vi lära oss berättarteknik och konsten att utveckla manus till TV-serier.
Då detta är en av sakerna jag ser mig själv göra i framtiden tror jag kursen kommer passa mig som kvinnan i köket, så att säga.
Målet med kursen är att alla vid terminens slut ska ha utvecklat en idé till en TV-serie och skrivit minst 10 minuter av ett pilotavsnitt till serien.
Dessutom kommer vi ha massa övningar och steg på vägen, som ska hjälpa oss med att komma på idéer och utveckla manuset.
Till imorgon t.ex ska alla ha skrivit en karaktär, med bakgrundshistoria, mål i livet, karaktärsdrag osv osv.
Mycket roligt, och som sagt exakt det jag drömmer om att få jobba med i framtiden, tillsammans med regi.

Läraren Ed Kaplan, är även han riktigt bra, brinner för det han gör, kan mycket och har dessutom skrivit både filmer och TV.
Om ryktet stämmer så har han dessutom ett manus just nu som han tydligen söker finansiärer för, men som han lyckats få med sig Tom Hanks som skådespelare på. Mycket coolt.


Ja, nu har ni efter detta mastodont-inlägg fått lite inblick i hur min termin kommer se ut.
Kommentera gärna om ni undrar över något mer.

Ni får för övrigt hemskt gärna bomba med kommentarer vilket som. Kontakt från Sverige, vare sig det är feedback på bloggen, en hälsning eller kanske en dikt, är hur välkommet som helst från vem som helst!

Nu ska jag sova så att jag orkar upp till tennisen imorgon!

Eder tillgivna
Claire Wikholm

Ormar Överallt

Shit.

Jag vet inte om jag kommer klara min kurs "English 110". Det är visserligen tidigt i kursen, men man har ändå fått ganska mycket vibbar om vad som komma skall.
Känslan av att man tror att man kommer misslyckas gör ju inte sitt för motivationen i den specifika klassen heller.
Det suger, rent ut sagt.

Man fick när man kom hit (för ett år sedan för mig med andra ord) göra ett test för att visa lite vad man ligger på för nivå i engelskan.
I skolan finns ett antal olika nivåer, som man skulle kunna klassa som svårighetsgrader typ, på kurser.
Hamnar du efter testet på en låg nivå, måste du läsa alla kurser upp till den nivå man måste klara för att ta en degree.

Exempel: Ymer gör sitt engelska-test första veckan av skolan. Enligt hans resultat på provet placeras Ymer i "English 70". Men eftersom Ymer ska fortsätta plugga efter sin degree på City College, så måste han klara "English 111". Detta betyder alltså att Ymer måste börja med att läsa "English 70", för att sedan fortsätta med "English 80" osv osv, tills han läst upp sig till "English 111".
Slut på exempel.

Jag hamnade uppenbarligen via mitt test i "English 110". Ett ganska högt steg att hamna i som nykommen internationell student. Mycket smickrande, javisst.
Men det har ju lett till att jag hamnat i en engelska-klass som kanske ligger lite över mig ändå.

Då jag inte läst stegen tidigare, har jag ju väldigt lite koll på format osv man förväntas skriva i här i usa, och som man förväntas känna till eftersom man antingen läst sig upp till klassen eller har förkunskaperna nog för att göra det.

När jag dessutom egentligen inte behöver läsa den klassen, då jag ju bestämt mig för att inte ta en degree, och bara vara kvar denna och kanske nästa termin, känner jag mig ännu dummare nu.

Varför skulle jag ha ett moget ögonblick då jag tyckte att; "Jo, men det är ju för att lära sig engelska man är i usa..".
Efterblivet.


Annars är jag sjukt nöjd med mina klasser den här terminen.
Hittills känns det iallafall bra, utöver just "English 110" då.

Vad jag mer läser pallar jag inte riktigt gå igenom just nu. Men för den som är intresserad kommer det förhoppningsvis inom en snar framtid.

Mvh
Skurt

Vill Du Köpa Min Häst?

Jag lever livet som det ska vara för tillfället.

Trots att allt inte är en dans på rosor med plugg, så känner jag att jag gör rätt, och att jag är på rätt plats.
Jag älskar mitt liv i USA, mitt liv på college och mitt val att studera film produktion. (Även om jag för tillfället inte läser så mycket av just det.)

Jag älskar mitt liv just nu helt enkelt.

Men.

Trots detta så kan jag inte låta bli att sakna lite av den Jonatan jag var för 4-8 år sedan.
Jag är absolut inte missnöjd med mig nu. Det handlar inte om att jag att jag inte gillar det jag är idag.
Men jag saknar vissa bitar av mig själv som jag inte tycker finns här längre, som fanns förr.

Både i beteènde och fysiska attribut.
Får försöka ta tillbaka lite av det. Men vissa saker går kanske inte.

Saker och kanske främst människor förändras med tiden, är det inte så?

Är inte ledsen om det låter så. Jag bara tänker lite för mycket ibland.

Med ändå gott humör
Christer Ulfbåge

Bring Me The Jew!

Just det ja.

Det kommer förmodligen, iallafall från mitt liv, vara mest uppdatering i text här på bloggen.
Men, om man vill följa mig genom bilder osv, så kan man börja följa mig på Instagram.
Instagram, är för dom som inte vet, en applikation man laddar ner på sin telefon eller surfplatta, och via den applikationen kan man följa andra människor som förhoppningsvis lägger upp bilder då och då. Och dessutom kan man ju börja lägga upp sina egna bilder när man ändå laddat ner applikationen och skapat sig en användare. (vilket leder till att människor som valt att följa just dig får se dessa.)

Så, om man då känner att jag är tillräckligt intressant för att följas både i skrift och i bild (eller om man följer bloggen bara för att få se bilder, kan man skippa bloggen och bara följa Instagram), sök på användaren "Botvind" i Instagram-appen och tryck på "Follow". (Botvind är alltså min användare).

På Instagram gäller precis samma som här på bloggen. Det är jag som lägger upp bilder som jag vill lägga upp, som jag tycker reflekterar mitt liv och som jag tycker att jag kan stå för.
Hemskt gärna lämna kommentarer. Men klarar du inte av det, så sluta bara följa.
Inte för att jag tror att jag kommer lägga ut så mycket bilder som kan väcka anstöt. Men det är lika bra att klargöra.


Avslutningsvis vill jag länka en blogg som jag tycker är fantastisk, rolig och förmodligen en av dom bästa jag läst.
Det är ingen liten blogg så flertalet av er har säkert snubblat över något han skrivit tidigare, och jag tror inte på nåt sätt att jag kommer med något banbrytande, men känner bara att jag vill dela med mig av hans sjukt roliga blogg.

Fredrik Backman skriver en blogg om sitt liv med sin fru och sin två-årige son, och om sina möten med vänner, ovänner och helt okända människor.

Ni kommer till hans blogg HÄR

Han har dessutom skrivit två böcker som kommit ut i höst.

Så. Kära familjemedlemmar. (eller annan person som känner sig manad)

I julklapp vill jag ha (speciellt ifall planerna om påhälsning här i jul går i lås, vilket leder till att jag inte kommer till sverige förrän nästa sommar) böckerna "En Man Som Heter Ove" och "Saker Min Son Behöver Veta Om Världen" av Fredrik Backman.

Med varma hälsningar
Lennart Swahn
 

Glada Saijonmaa

Goddag.

Nu sitter jag här i Santa Barbara igen, och tänkte som jag avslöjade inatt göra ett 111:e försök att starta upp bloggen igen.

Det är en ny termin, jag läser nya kurser, jag bor i en ny lägenhet och och jag har "nya" roomates.
Anledningen till snuffarna vid "nya roomates" är för att jag denna terminen för första gången faktiskt har roomates där vi själva valt att bo ihop, och känner varandra sedan dom tidigare två terminerna.
Inte på något sätt så att jag inte velat bo med tidigare roomates, men det har vilket som inte legat i våra händer att vi bott ihop, vilket det alltså gör nu.

Exakt samma riktlinjer på bloggen gäller som tidigare. Det är min blogg, jag skriver det jag vill, det jag tror på, det jag tycker är intressant, det jag tänker och det jag tycker mig kunna stå för.
Om det är något du, som läsare, inte håller med om, tar jag jättegärna emot mängder av kommentarer.
Men, om du känner att du inte kan tåla det jag skriver, så är du som vanligt hemskt välkommen att sluta läsa.

Just nu har jag kommit tillbaka från min enda tisdags-lektion, som är "Beginning Tennis".
Kul faktiskt, även om vi nu i början mest fått lära HUR man slår bollen och liknande grund-grejer.
Men det är ju för att förbättra min tennis jag tar den kursen, så det är ju nyttigt.

Och nu sitter jag och förtär lite "brunch", tror jag visst att det kallas, och tittar på andra halvleken av Sverige - Kazakhstan i fotbollens VM-kval. Varken särskilt intressant eller bra spel.

Ska efter det försöka få denna lediga dag (med undantag för tennisen) att bli lite nyttig då jag har lite läsning att göra till imorgon och dessutom ska skriva lite till på torsdag.

Lite informativt om vad jag läser denna termin osv kommer framöver.


På återseende.

/Siw Malmqvist

Hatar Heroin

Okej.
Vi ger det ett nytt försök.

Ni som tidigare följt mina försök till blogg vet ju hur det förmodligen slutar, men vi får väl ha kul så länge det varar.
Tror jag kan behöva ha det här faktiskt, åtminstone när jag själv vill och när jag som sagt känner att jag behöver.

Bloggen är igång igen. Hipp Hipp!