Egentligen ett under att jag inte har gjort en till än. Är väl i största grad en ekonomisk fråga.
Har ju sedan jag gjorde den första tatueringen (bild här bredvid) varit student här i Amerikatt, och även om det låter glammigt så ska gudarna veta att det är inget lyxliv man lever.
Eller ja, 80% av alla svenskar som studerar här i Santa Barbara är ju rikemansbarn typ, så tilläggas ska väl att jag talar för mig själv och resterande av dom kvarvarande 20 procenten.
Och då mina ekonomiska tillgångar senaste året inte direkt svämmat över, så har andra saker prioriterats.
Saker såsom, mat, skolmaterial och annat som man faktiskt behöver.
Jag ska väl inte hymla med att det slunkit ner en och annan skumhatt (eller öl som lekmannen säger) också visserligen.
Men. Hursomhelst. Suget, som om jag ska vara ärlig har funnits där hela tiden sedan jag lämnade Olles (facebooklänk till ett utbud av dom tatueringar han gjort finns om du klickar på namnet. Kolla på dom, han är helt vansinnigt duktig!) rum han på den tiden hade på tatueringsstudion Shanti, har börjat växa sig ännu starkare igen.
Jag vill göra flera stycken, och det nu.
Jag har ju nån jag har bestämt att jag ska göra och nån som ligger under fundering, så att säga.
En jag vill göra har jag själv bestämt att tidigare nämnda Olle ska göra.
Eftersom det är ett ansikte jag vill ha, och jag typ inte sett någon göra bättre porträtt-tatueringar än han, så känns det som det givna valet. Det stora problemet med det är ju att han har blivit så populär att tiderna han släpper oftast blir uppbokade snabbare än Lasse Granqvist pratar.
Planer finns ju dessutom att fortsätta på armen med Liverpool-tatueringen, och att göra det i samma tema.
Det må fortfarande vara en mörk period för klubben och oss supportrar men kärleken till Liverpool FC är starkare än någonsin.
Så, även där är som sagt en fortsättning uttänkt.
Även om tatueringen jag har nu (se bilden i början av inlägget) inte riktigt har samma förståelse här i USA.
Jag minns när jag i maj låg vid poolen som vi hade i lägenhetskomplexet där jag bodde då.
En mörkhyad/svart (jag vet inte riktigt vad som är PK-termen nu för tiden) vän till mig var också där, och helt sonika från ingenting pekar han på min tatueringen på armen och vänder sig mot en annan mörkhyad/svart vän och säger, jag citerar ordagrant, "Hey man, look! This nigger likes chicken too!".
Faktiskt sjukt roligt, även om jag är ganska säker på att just han visste vad det var och att han sa det som ett skämt.
Ja, tatueringssuget sitter i.
Men ska man se nyktert på det hela så är jag ganska säker på att det inte kommer finnas ekonomiska tillgångar att backa upp en tatuering denna höst heller. Tyvärr.
Mvh
Qristina Ribohn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar