onsdag 12 september 2012

Ormar Överallt

Shit.

Jag vet inte om jag kommer klara min kurs "English 110". Det är visserligen tidigt i kursen, men man har ändå fått ganska mycket vibbar om vad som komma skall.
Känslan av att man tror att man kommer misslyckas gör ju inte sitt för motivationen i den specifika klassen heller.
Det suger, rent ut sagt.

Man fick när man kom hit (för ett år sedan för mig med andra ord) göra ett test för att visa lite vad man ligger på för nivå i engelskan.
I skolan finns ett antal olika nivåer, som man skulle kunna klassa som svårighetsgrader typ, på kurser.
Hamnar du efter testet på en låg nivå, måste du läsa alla kurser upp till den nivå man måste klara för att ta en degree.

Exempel: Ymer gör sitt engelska-test första veckan av skolan. Enligt hans resultat på provet placeras Ymer i "English 70". Men eftersom Ymer ska fortsätta plugga efter sin degree på City College, så måste han klara "English 111". Detta betyder alltså att Ymer måste börja med att läsa "English 70", för att sedan fortsätta med "English 80" osv osv, tills han läst upp sig till "English 111".
Slut på exempel.

Jag hamnade uppenbarligen via mitt test i "English 110". Ett ganska högt steg att hamna i som nykommen internationell student. Mycket smickrande, javisst.
Men det har ju lett till att jag hamnat i en engelska-klass som kanske ligger lite över mig ändå.

Då jag inte läst stegen tidigare, har jag ju väldigt lite koll på format osv man förväntas skriva i här i usa, och som man förväntas känna till eftersom man antingen läst sig upp till klassen eller har förkunskaperna nog för att göra det.

När jag dessutom egentligen inte behöver läsa den klassen, då jag ju bestämt mig för att inte ta en degree, och bara vara kvar denna och kanske nästa termin, känner jag mig ännu dummare nu.

Varför skulle jag ha ett moget ögonblick då jag tyckte att; "Jo, men det är ju för att lära sig engelska man är i usa..".
Efterblivet.


Annars är jag sjukt nöjd med mina klasser den här terminen.
Hittills känns det iallafall bra, utöver just "English 110" då.

Vad jag mer läser pallar jag inte riktigt gå igenom just nu. Men för den som är intresserad kommer det förhoppningsvis inom en snar framtid.

Mvh
Skurt

1 kommentar:

Jenny sa...

Haha så roligt du skriver!
Förstår den jobbiga känslan. Men tänk så här. Hur fort gick inte det första året i USA? Ytterligare ett år kommer att gå i en grisblink och då kommer du troligtvis tycka det var värt slitet och att du har en helt annan koll på engelska än vad du hade i början (=nu). Kram!