De dom inte kan bevisa, det finns inte!

Det börjar bli lite mer liv i luckan här nu, i takt med att merparten av alla studenter, internationella och amerikanska, börjar komma tillbaka.

Några som dock inte kommer tillbaka är tyvärr fyra av mina goda vänner förra terminen. Thompa, Jonas, Fille och Charlotta.
Jonas, Fille och Charlotta visste jag om att dom inte skulle vara här mer än en termin. Dom gjorde det bara som ett litet äventyr och bryt i vardagen.


Jonas är nog den person jag någonsin träffat som är mest lik mig själv till sättet faktiskt. Vilket gjorde att vi passade sjukt bra ihop och hade fantastiskt roligt! Blev en av förra terminens höjdare, och en av dom bästa kompisarna här. Förhoppningsvis en vän för livet!

Thomas var ju en av dom jag delade lägenhet med. Och det var först nu när jag kom tillbaka till SB jag fick klart för mig att han inte kommer tillbaka. Detta är hemskt tråkigt.
Thomas var nog den jag umgicks mest med förra terminen. Eftersom vi bodde ihop, läste samma kurser, och överhuvudtaget funkade bra ihop (enligt mig), så var det sällan man gjorde något utan att han var med. Och han var ju för övrigt med även när man inte gjorde något, eftersom vi som sagt bodde ihop, så hängde man ju även när man inte gjorde något alls.
Så även Thomas kan man nog räkna som en av dom allra bästa vännerna här. Och någon jag hoppas att jag håller kontakten med.

Varför Thomas inte kommer tillbaka hit lämnar jag, då det inte känns som något jag behöver skriva ut här.
Men det är vilket som sjukt tråkigt.

Alla fyra kommer saknas oerhört, som sagt.

Nu har jag ju tur att det fortfarande finns massor av grymma människor och vänner kvar, och det har ju även kommit en handfull nya.

Bland annat så har jag fått en ny roomate som heter Andreas.
Det var egentligen två nya, men den ena flyttade till ett annat boende innan jag ens kommit hit.
Så vi blir tre personer i lägenheten även denna termin. (det var vi sista delen av förra terminen också då Kristoffer valde att slänga in handduken i förtid).

Så det går ingen nöd på mig, men lite tomt känns det.

Var och sparkade lite fotboll med Sebbe och Andreas förut ikväll!
Det var kul, och förhoppningsvis något man gör fler gånger den här terminen än förra.
Så att man inte tappar allt från fotbollen totalt, även om kondition osv redan är borta.


Endast genom handling vinner livet betydelse. - H. C. Andersén