Jag skrev ett kortkort inlägg igår om saknad.
Tänkte att jag skulle göra en förlängning av det här idag, typ.
Nästintill alla har ju någon gång mist någon som betyder mycket. Det är oundvikligt när ett människoliv är designat som det är. Man föds, man lever, man dör. Enkel konstruktion som det inte direkt behövs någon närmare förklaring eller bruksanvisning för att förstå (även om man ofta skulle behöva ha en bruksanvisning på hur man lever åtminstone..).
Men det kommer aldrig bli enkelt att förlora någon som står en nära, trots att man kan konstruktionen. Vare sig det är någon ung eller gammal. Även om kanske själva chocken blir större när det är någon yngre person som lämnar alldeles för tidigt och mer "oväntat", så vill jag påstå att sorgen och saknaden är densamma.
Personer jag saknar hutlöst mycket, och som jag tänker ofta på är min mormor och morfar som båda alltid har haft en stor del i mitt liv, då vi alltid bott nära dom vilket har lett till att dom under min uppväxt alltid varit med vid högtider osv. Dessutom var det i deras sommarboende vi alltid spenderade stora delar av somrarna. Båda var förhållandevis gamla när dom lämnade oss, även om mormors bortgång ändå kom som en chock, då hon in i det sista var relativt frisk och kry. Men, som jag sa tidigare. det gör inte sorgen eller saknaden mindre. Jag skulle ge mycket för att bara få fira en julafton, eller en födelsedag till med mina kära morföräldrar närvarande.
En annan person som jag saknar och tänker mycket på är min vän Sebastian. Sebastian som ju gick bort dagen efter både han och jag tagit studenten. 18 år gammal och hela livet framför sig. Vi hade typ en av dom bästa veckorna i livet ihop, som tyvärr också avslutades på värsta tänkbara sätt. Det är lite mer än 5 år sedan nu. Men jag minns chocken jag fick när jag fick beskedet. Det är något av det värsta jag någonsin varit med om. Någonsin. Och saknaden är även här enorm. Jag saknar Sebastian både som vän och som lagkamrat. En riktigt bra kille och en kanonvän som togs ifrån oss alldeles för tidigt.
En sak jag ofta tänker på när det gäller dessa saknade personer är att jag hoppas att dom visste hur älskade dom var. För jag vet ju med mig själv att jag är alldeles för dålig på att berätta det för folk som jag verkligen älskar. Både vänner och familj. Men jag hoppas verkligen att även om ni inte får höra det från mig särskilt ofta, att ni vet genom mina handlingar hur mycket ni betyder för mig och att jag älskar er då det är ni som gör livet till vad det är.
Och som jag skrev i mitt förra inlägg har jag tänkt på dessa personer mer än vanligt, faktiskt flera gånger dagligen, senaste veckorna. Ena anledningen till detta är min första uppgift i "English 110", där vi skulle skriva en personlig berättelse om en händelse som påverkat våra liv. Jag skrev om studenten, och fokuserade på studenten med Sebastian, vilket av logiska skäl gjort att jag tänkt tillbaka på det mycket.
Andra anledningen är dom två unga vackra tjejerna från Sundsvall som också lämnat sina nära och kära alldeles för tidigt. Ena kände jag visserligen inte själv, men har vänner som gjorde. Karro minns jag från högstadieåren när hon under en period bodde hemma hos oss. Och det är vilket som sorgligt och tragiskt. Man ska inte behöva lämna jordelivet i den åldern.
Det är såna här händelser som får en att inse hur tur man har haft i livet och hur lyckligt lottad man är.
Men det viktiga att komma ihåg när det gäller sorg och saknad av personer som inte längre finns bland oss, är ju att personer vi älskar aldrig lämnar oss. Både mormor och morfar kommer alltid finnas kvar inom mig och många fler. Sebastian kommer leva vidare genom mig, alla sina vänner och främst via sina föräldrar och syskon. Bara vi väljer att minnas. Och jag tänker aldrig glömma. Jag tänker alltid minnas dom jag saknar. Ibland med en tår i ögat och ibland med ett leende på läpparna. På så sätt kommer jag aldrig förlora dom riktigt.
Tack för ordet
Lars Adaktusson
tisdag 2 oktober 2012
måndag 1 oktober 2012
Ingen Försvinner Väl Någonsin Helt?
Vet att det är hemskt dåligt just nu. Men det kommer.
Finns några man saknar något enormt som inte längre finns i livet. Och jag har de senaste veckorna av olika anledningar tänkt sjukt mycket på dom jag saknar mest.
Slänger ut ett klipp som jag vill tillägna världen bästa morfar, av den anledningen att denna låt sjöngs på hans begravning och den har satt sig fast i mitt minne, och jag tänker på den ofta när jag tänker på honom. Tyvärr har jag av förklarliga skäl inget inspelat från den gången när Malva och Linda gjorde den förmodligen vackraste och finaste versionen av låten, ever. Men jag ramlade av en händelse över denna version från någon uppsättning av Idol, som jag inte sett förut, så vi får hålla tillgodo med den.
/ Sven Melander
Tove Styrke - Himlen Är Oskyldigt Blå
Till världens bästa morfar.
Finns några man saknar något enormt som inte längre finns i livet. Och jag har de senaste veckorna av olika anledningar tänkt sjukt mycket på dom jag saknar mest.
Slänger ut ett klipp som jag vill tillägna världen bästa morfar, av den anledningen att denna låt sjöngs på hans begravning och den har satt sig fast i mitt minne, och jag tänker på den ofta när jag tänker på honom. Tyvärr har jag av förklarliga skäl inget inspelat från den gången när Malva och Linda gjorde den förmodligen vackraste och finaste versionen av låten, ever. Men jag ramlade av en händelse över denna version från någon uppsättning av Idol, som jag inte sett förut, så vi får hålla tillgodo med den.
/ Sven Melander
Tove Styrke - Himlen Är Oskyldigt Blå
Till världens bästa morfar.
tisdag 25 september 2012
Min Mossa Har En Mossa Av Mossa
Hej.
Blir bara ett inlägg med mitt bästa barnprogramsklipp någonsin.
Har visserligen bara sett det nu som "vuxen", men ändå.
Det är från "Adventure Time", ett barnprogram som förtjänar ett helt eget inlägg senare.
Men tillsvidare får ni nöja er med denna smygkik.
Briljant och fruktansvärt roligt klipp från barnprogrammet "Adventure Time"
Vi hörs!
- Rolf Lassgård
Blir bara ett inlägg med mitt bästa barnprogramsklipp någonsin.
Har visserligen bara sett det nu som "vuxen", men ändå.
Det är från "Adventure Time", ett barnprogram som förtjänar ett helt eget inlägg senare.
Men tillsvidare får ni nöja er med denna smygkik.
Briljant och fruktansvärt roligt klipp från barnprogrammet "Adventure Time"
Vi hörs!
- Rolf Lassgård
onsdag 19 september 2012
Jag Är "The Black Eminem"
Okej, jag ber om ursäkt för inlägget på förhand.
Talet gick faktiskt över förväntan.
Själva talet sög ju förmodligen balle dock.
Men leveransen var som sagt över förväntan. (men då ska det väl slås fast att för att slå mina förväntningar krävdes mest att jag INTE skulle skita eller pissa på mig.)
Jag kom ihåg dom flesta av mina poänger och följde den strukturen jag byggt upp innan.
Rösten var dock på den såkallade bristningsgränsen, vilket kändes mindre bra.
Jag har fortfarande inte vant mig vid det här, och om jag ska vara ärlig så förstår jag inte ens vad som händer. Jag som aldrig har haft problem att tala inför folk, och som t.om stod framför hela högstadieskolan på i runda slängar 4-500 elever (minns visserligen inte riktigt, men något sånt tror jag antalet elever på NivrenaSkolan var på den tiden..) och pratade fler än en gång.
Det stör mig så oerhört att jag helt plötsligt blivit något av det exakt motsatte som jag var då.
Språket är självklart en faktor, men jag tror ändå inte att jag skulle varit så förbannat harig och nervös då som jag är nu.
Men. Nu är första talet avklarat, och nu kan det förhoppningsvis bara gå uppåt.
Ska bli sjukt kul att höra vad Cameron har att säga, och jag tror han kan hjälpa mig att åtminstone börja komma tillbaka till den orädda människa jag en gång var.
Till råga på allt så hade jag ju "English 110" ikväll.
Jag känner mig seriöst efterbliven på dom lektionerna. Alltså på riktigt. Jag känner mig så sjukt dum och okunnig (ingenting emot "efterblivna", love respect, och allt det där!).
Jag vill inte läsa den skiten mer. Men nu måste jag ju. Det är för sent att välja något annat och jag måste ha den för att få ihop dom "creditsen" jag måste ha för att få behålla mitt visum.
Men jag kan säga såhär. Allt utöver ett "F" i den kursen är vinst och 3 poäng för mig.
Jag kommer jubla mig harmynt om jag skulle lyckas med miraklet att få ett "D".
Ja, som ni som känner mig märker är jag inte särskilt munter för tillfället.
Och det stör mig också, för det går ut över alla kurser och livet i stort för tillfället, och det suger också balle, och gör mig ännu mer irriterad.
Måste förmodligen lyckas få till sömn och mat mycket bättre om jag ska klara det här halvåret.
Sov inatt kanske 4 timmar, och visserligen runt 6 timmar förra natten, för att natten innan det vara nere på ungefär 3-4 igen.
Dessutom sköter jag matvanor skamligt dåligt.
Sitter nu, 21:59 och har precis ätit mitt första mål mat för dagen, en skål med "Top Ramen"s bästa nudlar och nån smörgås till. Det håller inte.
Men jag blir så sjukt stressad och "nedåt" när det är som det är så jag pallar liksom inte göra någon mat osv osv. Och samtidigt så har väl det direkt koppling till ATT jag blir som jag blir, då jag inte har någon energi och är trött hela tiden.
Jaja, en dag kvar med "Tennis" och "Writing For TV". Klart bästa dagen.
Sen försöker vi ladda om, läsa ikapp i helgen, för att komma tillbaka som ny till nästa vecka av skola.
Hoppas ni inte drogs med för mycket i mitt klagande
/Leif Boork
Talet gick faktiskt över förväntan.
Själva talet sög ju förmodligen balle dock.
Men leveransen var som sagt över förväntan. (men då ska det väl slås fast att för att slå mina förväntningar krävdes mest att jag INTE skulle skita eller pissa på mig.)
Jag kom ihåg dom flesta av mina poänger och följde den strukturen jag byggt upp innan.
Rösten var dock på den såkallade bristningsgränsen, vilket kändes mindre bra.
Jag har fortfarande inte vant mig vid det här, och om jag ska vara ärlig så förstår jag inte ens vad som händer. Jag som aldrig har haft problem att tala inför folk, och som t.om stod framför hela högstadieskolan på i runda slängar 4-500 elever (minns visserligen inte riktigt, men något sånt tror jag antalet elever på NivrenaSkolan var på den tiden..) och pratade fler än en gång.
Det stör mig så oerhört att jag helt plötsligt blivit något av det exakt motsatte som jag var då.
Språket är självklart en faktor, men jag tror ändå inte att jag skulle varit så förbannat harig och nervös då som jag är nu.
Men. Nu är första talet avklarat, och nu kan det förhoppningsvis bara gå uppåt.
Ska bli sjukt kul att höra vad Cameron har att säga, och jag tror han kan hjälpa mig att åtminstone börja komma tillbaka till den orädda människa jag en gång var.
Till råga på allt så hade jag ju "English 110" ikväll.
Jag känner mig seriöst efterbliven på dom lektionerna. Alltså på riktigt. Jag känner mig så sjukt dum och okunnig (ingenting emot "efterblivna", love respect, och allt det där!).
Jag vill inte läsa den skiten mer. Men nu måste jag ju. Det är för sent att välja något annat och jag måste ha den för att få ihop dom "creditsen" jag måste ha för att få behålla mitt visum.
Men jag kan säga såhär. Allt utöver ett "F" i den kursen är vinst och 3 poäng för mig.
Jag kommer jubla mig harmynt om jag skulle lyckas med miraklet att få ett "D".
Ja, som ni som känner mig märker är jag inte särskilt munter för tillfället.
Och det stör mig också, för det går ut över alla kurser och livet i stort för tillfället, och det suger också balle, och gör mig ännu mer irriterad.
Måste förmodligen lyckas få till sömn och mat mycket bättre om jag ska klara det här halvåret.
Sov inatt kanske 4 timmar, och visserligen runt 6 timmar förra natten, för att natten innan det vara nere på ungefär 3-4 igen.
Dessutom sköter jag matvanor skamligt dåligt.
Sitter nu, 21:59 och har precis ätit mitt första mål mat för dagen, en skål med "Top Ramen"s bästa nudlar och nån smörgås till. Det håller inte.
Men jag blir så sjukt stressad och "nedåt" när det är som det är så jag pallar liksom inte göra någon mat osv osv. Och samtidigt så har väl det direkt koppling till ATT jag blir som jag blir, då jag inte har någon energi och är trött hela tiden.
Jaja, en dag kvar med "Tennis" och "Writing For TV". Klart bästa dagen.
Sen försöker vi ladda om, läsa ikapp i helgen, för att komma tillbaka som ny till nästa vecka av skola.
Hoppas ni inte drogs med för mycket i mitt klagande
/Leif Boork
Att Tala Är Brons, Att Tiga Är Också Brons
Verkar som att mitt bönande och whinande på bloggen i måndags fungerade.
Eftersom vi är en stor klass på typ 28 pers eller något sånt, och bara har lite mer än en timmes lektion, så hann inte alla hålla sitt tal.
Som tur var blev jag inte skjuten dock. Hade ju varit snöpligt, för just det var bara något jag skrev, och inte något jag menade.
Så nu sitter jag här i mitt lilla rum med lurarna i öronen, och har för tillfället valt bort plugg-playlisten och låter istället "Hellre Utan Fejs" mycket eminenta "Spånskivan" fungera som fokuseringsmusik, och försöker lära mig mitt eget tal bättre än vad jag redan kan det.
Jag vet att typ 84,92% av den här bloggen för tillfället består av att jag på något sätt tipsar om musik, film eller annat. Men jag har så mycket bra att dela av mig av att jag bara måste förgylla andra människors liv med vad jag tycker är bra. Och vad är då bättre än att använda sin världsberömda blogg till detta?
Och om sanningen ska fram så är väl ingen mer lämpad än mig att komma med tips.
Jag som t.om har min egen tipsspalt i sundsvallstidningen "LAJV" (att jag inte skrivit mina egna tips på över ett år ska vi väl kanske vara tysta om dock..).
Så, dagens tips är just njurundabandet "Hellre Utan Fejs" och deras skiva "Spånskivan". (länk till skivan på spotify finns på titeln tidigare i inlägget)
Jag kanske är partisk, då det ju alltid är roligt att höra musik och se film osv, som man känner skaparna till, men jag tycker faktiskt att detta projekt är rysligt vasst.
Det handlar om instrumental experimentell musik, och är gjort med en perfekt blandning av seriöst och humor.
Mina personliga favoriter är nog låtarna "Jokkmokk", "Spansk Mat Smakar Alltid Fetast" och "Ungkarl Ungkarl Ungkarl".
Men hela skivan är seriöst värd att lyssnas på.
Som sagt, kudos till pojkarna för det dom gör.
Nu ska jag öva in den här skiten lite till och efter det försöka sova en liten stund.
Eder eviga tipsare
Åke Green
Eftersom vi är en stor klass på typ 28 pers eller något sånt, och bara har lite mer än en timmes lektion, så hann inte alla hålla sitt tal.
Som tur var blev jag inte skjuten dock. Hade ju varit snöpligt, för just det var bara något jag skrev, och inte något jag menade.
Så nu sitter jag här i mitt lilla rum med lurarna i öronen, och har för tillfället valt bort plugg-playlisten och låter istället "Hellre Utan Fejs" mycket eminenta "Spånskivan" fungera som fokuseringsmusik, och försöker lära mig mitt eget tal bättre än vad jag redan kan det.
Jag vet att typ 84,92% av den här bloggen för tillfället består av att jag på något sätt tipsar om musik, film eller annat. Men jag har så mycket bra att dela av mig av att jag bara måste förgylla andra människors liv med vad jag tycker är bra. Och vad är då bättre än att använda sin världsberömda blogg till detta?
Och om sanningen ska fram så är väl ingen mer lämpad än mig att komma med tips.
Jag som t.om har min egen tipsspalt i sundsvallstidningen "LAJV" (att jag inte skrivit mina egna tips på över ett år ska vi väl kanske vara tysta om dock..).
Så, dagens tips är just njurundabandet "Hellre Utan Fejs" och deras skiva "Spånskivan". (länk till skivan på spotify finns på titeln tidigare i inlägget)
Jag kanske är partisk, då det ju alltid är roligt att höra musik och se film osv, som man känner skaparna till, men jag tycker faktiskt att detta projekt är rysligt vasst.
Det handlar om instrumental experimentell musik, och är gjort med en perfekt blandning av seriöst och humor.
Mina personliga favoriter är nog låtarna "Jokkmokk", "Spansk Mat Smakar Alltid Fetast" och "Ungkarl Ungkarl Ungkarl".
Men hela skivan är seriöst värd att lyssnas på.
Som sagt, kudos till pojkarna för det dom gör.
Nu ska jag öva in den här skiten lite till och efter det försöka sova en liten stund.
Eder eviga tipsare
Åke Green
måndag 17 september 2012
Allt Handlar Om Frukt
Och just ja!
Nu finns filmen vi skapade i våras till "Film Production 2" på youtube igen!
Det är i denna jag spelar polis och bland annat var assistant editor till.
Lämna gärna en kommentar med någon slags kritik eller ett betyg eller liknande, skulle uppskattas enormt!
Här kommer vår kortfilm "First Date". Det är en komedi, och filmen med intro och eftertexter är 15:17 min.
Mycket nöje!
Tycho Brahe
Nu finns filmen vi skapade i våras till "Film Production 2" på youtube igen!
Det är i denna jag spelar polis och bland annat var assistant editor till.
Lämna gärna en kommentar med någon slags kritik eller ett betyg eller liknande, skulle uppskattas enormt!
Här kommer vår kortfilm "First Date". Det är en komedi, och filmen med intro och eftertexter är 15:17 min.
Ett tips kan vara att höja upp kvalitén till åtminstone 720p.
Mycket nöje!
Tycho Brahe
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)